Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Orakel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grad störtat sitt eget. Samma fördel
ägde det O. som gafs åt Pyrrhus och
som innefattas i denna latinska vers:
Creddo equidem Æacidas Romanos
vincere posse: ty det kunde lika så wäl
betyda, at Romarne kunde besegra
Æaciderne, som desse de förre. Se
HELIOPOLIS, SERAPIS. Således när
Pythia sade åt Nero: “Akta dig föf
73 år,” trodde han at Gndarne
förkunde honom en lång lifstid; men
han blef högst forwånad då han fann
at detta swar utmärkte Galba, en
gubbe af 73 år, som störtade honom
ifrån thronen. Ibland orakelswaren
woro några ganska besynnerliga. Då
Krœsus wille bry O. i Delphi, lät
han fråga Pythia hwad han gjorde i
samma ögonblick som hans sändebud
rådfrågade henne. Hon swarade at
han kokade et lam tilsammans med en
sköldpadda; hwilket äfwen så förhöll
sig: Se CRŒSUS. Stundom bestodo
de blott i skämt; t.ex. det O.
swarade en som frågade hwad medel han
skulle nyttja för at bli rik, nemligen
at han behöfde icke äga mer än allt
hwad som fans emellan städerna
Sikyon och Korinthus. Detsamma kan
sägas om det swar en gikftkrämpig man
fick at han blott behöfde dricka kalit
watten för at bli frisk. Oraklen
försämrades så snart de icke mer
uttalades på vers. “De profetiska verserne,
säger Plutarchus, förlorade i wärde
genom det bruk charlataner och
qvacksalvare gjorde deraf, då folket
rådfrågade dem på korswägarne. Men hwad
som mest bidrog til oraklens wanrygte,
war Grekernes lydnad under
Romarnes wälde; ty, som alla stridigheter
i Grekland hade uphört, fans icke
något ämne mer för oraklen. Andra
orsaken war Romarnes förakt för alla
spådomar. Detta folk höll sig endast
til Sibyllinska böckerna och de
etruriska spådomskonsterna; och det bör ej
förwåna at då O. woro en grekisk
upfinning, de följde Greklands öde.
Sweket, som länge höll dem wid magt,
blef slutligen för groft för at ej bli
uptäckt genom åtskilliga skändliga
upträden, sådana som dem med Mundus,
Tyrannus, Saturni prest och flera
skurkar som missbrukade deras karakter och
folkens widskeplighet, för at få njuta
af de skönaste qwinnor, i den Gudens
namn hwars tjenare de woro.” Se
Art. PYTHIA emot slutet.
(Ind. M.) När flere personer i
Indien misstänkas för en stöld, och
man ej kan göra någon särskilt
förwunnen dertil, så widtaqes följande
utwäg. Man upskrifwer alla de
misstänktes namn på särskilta lappar,
hwilka utläggas i en rund. Derefter
framkallas anden med wanliga ceremonier,
och man går sin wäg sedan man
tilslutit och betäckt cirkeln, så at ingen
må kunna widröra den. En tid
derefter återkommer man och öppnar
cirkeln då den hwars namn befinnes
utanföre anses för ensam brottslig. –
När en prest på Cejlon will rådfråga
Gudarna, lastar han på ryggen alla de
wapen som finnas i den Gudens
tempel hwilken han tjenar, hwarefter han
genast faller i extas. Gudomligheten
bemägtigar sig honom, och under sin
profetiska yrsel uttalar han O., som
den lätttrogna hopen afhör med
wördnad. – Känner en sjuk ingen lindring
af de läkemedel han intager,
rådfrågas Gudarne på följande sätt: På en
planka gör man af jord den sjukes bild
i half-uphöjdt arbete; sedan
sammanträda alla hans slägtingar o. wänner
och anställa et stort gästabud,
hwarefter de begifwa sig til platsen der
ceremonien skall gå för sig. Man
slutar en krets omkring kammaren, och
lemnar midtuti en stor tom plats.
Facklornas sken, samt bullret af
trummor och andra instrumenter gifwa et
utseende af högtidlighet åt hela
anstalten. En flicka, som säger sig wara
mö, dansar midti rummet, under det
de närwarande upstämma en sång.
Efter några skutt blir danserskan
likasom besegrad af den ande som
anfägtar henne, kastar sig til jorden, och
wrider sig i alla möjliga wändningar
lif en besatt. Hennes fradgande mun
och gnistrande ögon göra at sällskapet
omöjligen kan twifla det ju en ande
intagit hela hennes lekamen. I detta
tilstånd träder en af de närwarande
wördnadsfullt fram til henne, och
beder henne upgifwa något medel at bota
den sjuke. Ofta är profetissan osäker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
