Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Ormen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En hel orm är en bild af den
Allsmägtige. – O. njöt icke mindre ära
hos Kreker och Romare. I Epidaurus
wisades honom en särskilt dyrkan.
Athenarne behöllo alltid en wid lif,
såsom skyddsgud för deras stad. Man
tilskref ormarna en poetisk förmåga,
och betraktade med helig wördnad
ormens utgång och ingång, dess lyngor,
dess kommande och gående, såsom
tecken af Gudarnes wilja. Se DRAKE 2.
Det war twå ormar som utanför Troja
förkunnade Minervas wrede, och drogo
sig tilbaka under hennes hjelm efter
Laokoons död. Man hade sådant
förtroende för ormar och deras profetior,
at de underhöllos enkom i
detta afseende, och derigenom at de tamdes,
hade man lättare at komma åt både
profeterne och spådomarne. Nära
Lavinium låg en skog der man underhöll
ormar. Unga flickor skulle göra kakor
af mjöl och honing, och bära ut til
dem. Om någon orm icke spisade
sin kaka med aptit, ell. tycktes wara matt
och sjuk sedan han ätit den, war det
et hewis at flickan som gjort kakan,
hade mistat mödomen. Romarne
hemtade från Epidaurus en orm som gällde
för Æskulapius, åt hwilken de gåfwo
rum i Pantheon. – Genierne hafwa
ofta warit föreställde under
ormskapnad. Twå ormar drogo Triptolemi
wagn, då Ceres skickade honom at
öfwer hela jorden lära menniskorna få
säd. Druidernes widskepelse med
ormegg, se ORMEGGET. Cadmus och
Hermione förwandlades til ormar.
Herkules qwäfde i sin wagga twå
ofantliga ormar. Skalderne hafwa diktat
at ormarne woro födde af Titanernes
blod, som utgöts under dessas krig mot
Jupiter, och som, när det föll på
jorden, framalstrade alla giftiga djur o.
ormar. Andre säga at de upkommo
af Typhons eller Pythons blod. –
Macrobius säger, at ormen är en
wanlig symbol af solen, också förekommer
han ofta på gamla monumenter: på
några biter han sig i stjerten och
utgör en cirkel, hwarmed utmärkes
solens wanliga lopp. På Mithras-bilder
ses han stundom omslingra dem flera
hwarf, för at utmärka solens wanliga
lopp genom ekliptikan. – O. war
äfwen en symbol af läkarekonsten och de
gudar som förestodo den, Apollo och
Æskulapius, hwartil Plinius anför
flera skäl: det är antingen derföre,
säger han, at O. nyttjades i flera
läkmedel: ell. at han utmärker den
waksamhet som är så nödwändig för en
läkare: ell. kanske derföre at på
samma sätt som O. blir ung på nytt
derigenom at han byter om skinn, så
förnyas äfwen menniskan genom
läkarekonsten, hwilken formedelst läkmedlen
gifwer henne likasom en ny kropp.
Pausanias säger, at ehuru ormar i
allmänhet woro helgade åt Æskulapius,
war det blott en särskilt gul art som
hade den äran; och den gjorde aldrig
något ondt åt menniskor. Den fans
endast i Epidaurus, och af det slaget
war den ofwannämnde som blef förd
til Rom. Förmodligen war det samma
art hwarmed Bacchanterne omlindade
sina thyrser eller mystiska korgar wid
Orgierne. – En orm som lagt sig i
ring är symbol af Eftertanken. Den
omvändes såsom attribut för Helsan,
Afunden, Samwetsagget, Bekymren
m.m. På medaljer ses ormen ensam
såsom Æskulapius ell. Glykon. Ligger
han på et altare eller i en Gudinnas
hand, är han alltid en symbol af
Hygiæa. Ses han ofwanpå en trefot,
utmärker han oraklet i Delphi, som
i början gafs af en orm. Dubbel orm
war en symbol af Asien. Wid
Fredsgudinnans fötter betecknar han krig o.
twedrägt. Wid Minervas, åt hwilken
Plutarchus säger at han war helgad,
utmärker han den omsorg man bör
hafwa om flickor, til hwilkas wård
fordrades Hesperidernes drake. När
han kryper ur en korg och åtföljer
Bacchus, utmärker han denna Gudens
Orgier.
(Ind. M.) Ormar och huggormar
åtnjuta en utmärkt wördnad hos
Indianerne, hwilka anse dem som
Genier. – “När de träffa huggormar
i sina hus, säger resebeskrifwaren
Dellon, bedja de dem först ailraödmjukast
at gå sin wäg. Lyckas det icke,
försöka de at locka dem ut med mjölk
o.d., utan at någonsin anwänha wåld.
Will huggormen ändå icke gå ut,
ditkallas brahminer, som på det mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
