Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Pardalides ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som någon gång woro blodtörstiga,
fästade sig wid liken och sögo bloden
ur dem. Ganska få af forntidens
målare hafwa föreställt P. Nicias är den
ende som målade dem i sin
helwetestafla. Likaså träffas få romerska
monumenter der dessa Gudinnor
förekomma. En ibland dem, med en
enkel bindel omkring hufwudet, på en
marmor förklarad af Bellori, bemödar
sig at lindra Proserpinas sorg, som
tyckes wara otröstlig i sin nya
belägenhet. En annan marmor, funnen
i Rom, wisar dem bredwid Meleager,
som, förtärd af en inre eld, är nära
at dö. I Lyon, der de kallades
Mödrar, äro de sculpterade på en
basrelief, hållande en frukt liknande et
äple, wanlig symbol af fruktsamheten.
Ofta utmärktes de genom tre stjernor.
PARDALIDES, panterhud som ofta
bäres af Bacchus och hans medfölje,
i st. för Nebrides ell. hud af hjortkalf.
PAREA, et tilnamn för Minerva,
hwars bildstod war upställd på landet,
wid wägen ifrån Sparta til Arkadien.
PAREBIUS, spåmannen Phinei
följeslagare.
PAREDRI kallades de nya
Gudomligheterne, eller sådana menniskor som
efter döden uphöjdes til gudarang.
PARENTALIA, en
begrafningsmåltid som, efter Numa Pompilii
förordnande, Romarne i Febr. månad
höllo wid aflidna föräldrars och
slägtinqars grifter, för at hedra dem och
försona deras skuggor. Latinerne höllo
en sådan i Maj månad. Då firades
stora kalas, der nästan icke åts annat
än grönsaker.
PARES, en gudinna, enligt någre
densamma som Pales.
PARGUTEA (Ind. M.) den första
qwinnan, enligt Banianerne. Se
PURUS.
PARHYPATE, andra strängen på
lyran, helgad åt Mercurius.
PARIA, en Nymf, hade med
Minos sönerne Eurymedon, Nephalion,
Chryses och Philolaus.
PARILIA, en fest som barnföderskor
enskiltt firade i sängen, både före och
efter barnsängen. Jfr PALILIA.
PARIS, äfwen kallad Alexander, war
son af konung Priamus och Hekuba.
Det påstas at han hette Alexander,
emedan han war stark o. groflemmad,
samt ofta gjorde jagt på röfware. Då
Hekuba gick hafwande med honom,
drömde hon at hon i sitt sköte bar en
fackla, som en dag skulle sätta
Trojanska riket i brand. Spåmännen
rådfrågades och swarade at barnet
werkligen skulle en dag bli en orsak til
Trojas brand. I anledning af detta
svar, gaf Priamus sin son genast efter
födelsen åt en af sina tjenare, för at
göra af med honom. Hekuba, som
war mera öm, smög undan honom
och anförtrodde honom åt herdar på
berget Ida, samt bad dem hafwa wård
om hans upfostran. Den unge herden
utmärkte sig snart genom sitt wackra
utseende, sitt förstånd och sin
skicklighet, älskades af Œnone och gifte sig
med henne (Se (ŒNONE 3,
CORYTUS 3). På Thetis’ o. Pelei bröllop
kastade Twedrägten på bordet det
olycksfulla gyldene äplet, med påskrift:
til den skönaste, då Juno, Minerva
och Venus började gräla om
företrädet, och begärde at målet skulle
hänskjutas til någon domares utslag.
Saken war kinkig, och då Jupiter
frugtade at blottställa sig såsom skiljoman,
sände han de tre Gudinnorna, under
Mercurii anförande, til berget Ida,
för at der underkasta sig Paris’ dom.
Gudinnorna inställde sig i all deras
pragt, och glömde ingenting som
kunde blända eller förleda domaren. För
at kunna dömma så mycket mera
opartiskt, fordrade P. at ingendera af
de sköna parterna skulle få nyttja slöja.
Juno lofwade honom magt och
rikedom; Minerva kunskaper och dygd;
Venus den wackraste flicka i werlden.
Detta löfte i förening m. Gudinnans
öfwerträffande skönhet gjorde at P.
tildömde henne äplet: o. ifrån den
stunden förenade Juno o. Minerva deras
harm, swuro P. en ewig hämnd, och
arbetade med samdrägt på
Trojanernes förstöring. Någon tid derefter
fick P. tilfälle at göra sig känd. En
af Priami söner hade stulit en oxe
ifrån honom, för at gifwa den åt
segerwinnaren wid begängelsespelen som
skulle firas i Troja: han gick sjelf dit,
stridde med sina bröder och besegrade
dem. Deiphobus eller, enligt andra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
