Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Parcerne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ingenting kunde beweka dem ell.
hindra dem at den afklippa. Admetus
war den ende som af dem tilläts at
sätta en annan i sitt ställe, då hans
levnadslopp war nära sitt slut.
Enligt Claudianus herska de enwäldigt
öfwer allt som andas i werlden.
Hesiodus säger at de åt menniskorna
utdela sällhet och olycka, och förfölja de
brottslige ända til deras
bestraffningsstund. Andre skalder gifwa oss icke
mindre lysande begrepp om deras magt.
Ömsom upmana de dem at spinna
lyckliga dagar för dem som böra gynnas
af Ödet; ömsom föreskriva de den tid
wi böra wara på jorden. Deras
förutsägelser inträffa alltid. Stundom
uppenbara de en del af wåra öden, och
dölja det öfriga underen
ogenomtränglig slöja; stundom begagna de
menniskors åtgärd för at beröfwa dem
lifwet hwilkas öden äro fulländade,
såsom Virgilius säger när han talar om
Halesus. De förestodo ej allenast
menniskornas födelsestund, utan då
Mercurius ifrån underjorden återförde de
själar, som, efter flera seklers förlopp,
skulle lifwa nya kroppar, woro P.
sysslosatta at ifrån Tartaren återföra de
hjeltar som wågat dit nedstiga. De
ledsagade Bacchus, Herkules, Theseus
och Ulysses: de förde Perseus åter til
dagen, då han, enligt Pindarus, hade
nedstigit til underwerlden;
Rhampsinithus, som, efter Herodoti berättelse,
der spelade tärning med Ceres;
Orpheus, som skref historien om denna
resa; Æneas, som begaf sig dit för
at se Anchises. Det war åt dem som
Pluto anförtrodde sin gemål, då hon,
enligt Jupiters befallning, återvände
til himmelen, för at der tilbringa sex
månader hos sin moder. P. spunno
ull, hwars färg utmärkte de
menniskors öde, som woro underkastade
deras beslut. Den swarta färgen
betecknade et kort o. olyckligt lif; den hwita
et långt och lycksaligt. Lykophron är
den ende som ger dem trådar af tre
färger. Hyginus säger at de
upfunnit några bokstäfwer i grekiska
alfabetet, neml. A, B, Θ, Τ, Ι och Υ.
Ett af Parcernes gemensamma
åligganden war, enl. Grekerne, at wårda
Månens glob. Filosofen Epigenes war
af den tanken, och han påstod, likasom
Vossius, at man ofta föreställt dem
tre til antalet, efter ny, fullmåne och
nedan. Deras antal har alltid synts
snarare wara en sinnrik allegori af
tidens afdelningar. Den som spann
afbildade det närwarande, den som höll
saxen det tilkommande, och den sista,
hwars slända war full, war symbol
af det förflutna. – Greker och
Romare wisade P. en utmärkt wördnad,
och åkallade dem wanligen näst Apollo,
emedan de, likasom han, förestodo
framtiden. Man uppbyggde altaren åt dem
i Olympia och Megara. De hade ett
som war ännu rygtbarare, och
alldeles öppet, som stod midti en tjock
skog, der folket ifrån Sikyon och
Titane dagligen frambar offer åt dem.
I Sparta helgades åt dem et prägtigt
tempel bredwid Orestis grafwård. Åt
dem offrades årligen swarta får
likasom åt Furierna; och ibland andra
ceremonier, måste presterne bära
blomsterkransar. Folket i Italien dyrkade
äfwen Parcerne. De hade altaren i Rom,
Toscana, o. isynn. Verona; och
Gallerne hedrade dem under namn af
Modergudinnor.
(Sinneb. l.). De gamle föreställde
P. såsom Gudinnor under bild af tre
utlefwade qwinnor, med sträng upsyn
och kransar af stora hwita ulltappar
blandade med narcissor. Andre gifwa
dem guldkronor; stundom en enkel
bindel omkring hufwudet. Sällan äro de
beslöjade: likwäl woro deras
bildstoder det i templet uti Korinth. En
hwit robe med purpurbräm betäcker
hela kroppen; den ena håller en sax,
den andra en slända, och den tredle
en spinnrock. Lykophron tillägger at
de woro halta. Hesiodus gifwer dem
et swart ansigte, mordiska tänder och
wilda blickar. En af de äldsta
afbilder af P. war den som Bathykles gjorde
på basen af Amyklei thron. Han ställde
dem tillika med Timmarne omkring
Pluto. I Megara hade de blifwit
af Theoskomus uthuggne på hufwudet
af en Jupiter, emedan denne Gud war
undergifwen Ödet, hwars sändebud P.
woro. På Cypseles skrin sågs en af
P. med långa tänder, krokiga händer
och et rysligt ansigte. Dessa Gudinnor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
