Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Pilumnus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nytta. Ofta glömma de likwäl sin
återhållsamhet och
taga så til lifs af palmwin, at de
icke kunna sköta
tjensten. Man kan lätt finna at
rocksotma icke
synnerligen rätta sig efter dessa
fyllbultars
befwärjelser; men i likhet med
andra qvacksalvare och
charlataner förstå desse
beswärjare at bibehalla sin
kredit.
PILUMNUS, broder til Picumnus,
både upfunnit konsten at mala säd,
och dyrkades isynn. af mölnare. Se
PICUMNUS. Det war han som i sina
stater emottog Acrisii flyktande dotter
Danae, och hade med henne Danaus,
fader til Turnus.
PlMENTO, PIMENTOLA. (Finn.
M.) det yttersta mörkret, dels i afgrunden,
dels i norden wid Novaja Semla och
Turja (Norige). Der smiddes
trollpilar, som woro dödliga pestskott.
PIMPLA, PIMPLEUS MONS, et berg
och en källa i Macedonien. helgade åt
Muserne.
PIMPLEÆ, PIMPLEIDER, Muserne
så kallade efter Pimpla.
PINARII, Herkulis prester. Sedan
Cacus war död, erkände Evander
Herkules för Gud, och offrade åt honom
en utwald oxe. Politii och P., de
yppersta familjer i landet, utwaldes at
hafwa inseende öfwer offret och
gästabudet som borde följa derpå.
Händelswis kommo Politii först dit, och
man böd dem de bästa bitarna af
offerdjuret; så at P. som kommo senare,
måste åtnöja sig med öfwerlefworna.
Detta blef sedermera en lag, och P.
fingo aldrig smaka godbitarna.
Politii fingo af Evander sjelf lära sig de
ceremonier de borde iakttaga emot
Herkules, och i flera hundra år woro de
hans tempelprester, til dess hela
prestslägten blef utgången och denna tjenst
öfwerflyttades på slafwar. I Diodori
tid förrättades tempeltjensten af unga
karlar som lönades af allmänheten.
PINDARUS, den rygtbaraste lyriske
skald ibland Grekerne. Det berättas
om honom, at i hans yngre år, då
han en sommardag gick til Thespia,
blef han så uttröttad af wärmen, at
han lade sig wid landswägen at sofwa.
Under sömnen kommo bin o. satte sig
ned på hans läppar samt lemnade qwar
en håningskaka, hwaraf man spådde
hwad man en dag hade at förwänta
af honom. Han dyrkade isynn. Cybele,
Jupiter, Pan och Apollo. St.
Clemens från Alexandria säger at P.
upfann den dans som kallades
Hyporchema, och som wid religiösa ceremonier
åtföljde musikchorerne. P. och
Olympius, en af hans lärjungar, hade en
dag begifwit sig up på et berg, för at
så wara mera i fred, och blefwo
förwånade at först höra et ansenligt
buller, derefter få se eldslågor ur hwilka
framstod Cybeles bild af sten, som
närmade sig til dem. Skalden, betagen
af detta underwerk, lät upresa
bildstoden framför sitt hus: hwarefter
oraklet i Delphi, som han låtit rådfråga,
swärade at han borde upbygga et
tempel, hwilket P. äfwen gjorde. Det
war icke nog dermed, at han til
Jupiter Ammons orakel skickade hymner
som han författat til Gudens ära, han
helgade honom äfwen en bildstod som
höggs af den rygtbare bildhuggaren
Calamis, och skänkte den åt Jupiter
Ammons tempel i Thebœ. Som
rygtet gick at Pan tyckte om P:i hymner,
och sjöng några deraf på bergen i
grannskapet, samt äfwen dansade efter dem,
war skalden naturligtwis nyfiken at
wara ögonwittne til denna ära; och
då han trodde sig höra Guden sjunga,
blef han innerligen förkjust; men hwad
som satte kronan på hans ära war
Pythias rygtbara förklaring, då hon
ålade inwånarne i staden Delphi at
gifwa P. hälften af alla de
förstlingsoffer som gåfwos åt Apollo. Emot
slutet af sin lefad hade skalden under
drömmen en uppenbarelse. Han trodde
sig se Proserpina, som beklagade sig
at hon war den enda Gudamagt som
han icke hade besjungit: “Men,
tillade hon, ordningen kommer en gång
til mig: då jag får dig i mitt wåld,
skall du nog författa en sång til min
ära.” P. lefde blott tio dagar
derefter. I Thebœ bodde en
wördnadswärd qwinna, en af skaldens
slägtingar: en natt såg hon i drömmen P.,
som sjöng för henne en sång til
Proserpinas ära: hon waknade, mindes
sången och nedskref den genast.
Skaldens stora rygte warade så länge, at
ännu i Plutarchi tid, njöto hans
slägtingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
