Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Pilumnus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
303
nytta. Ofta glömma de likwäl sin återhållsamhet och
taga så til lifs af palmwin, at de icke kunna sköta
tjensten. Man kan lätt finna at rocksotma icke
synnerligen rätta sig efter dessa fyllbultars
befwärjelser; men i likhet med andra qvacksalvare och
charlataner förstå desse beswärjare at bibehalla sin
kredit.
PILUMNUS, broder til Picumnus, både upfunnit konsten
at mala säd, ich dyrkades isynn. af mölnare. Se
PICUMNUS. Det war han som i sina stater emottog
Acrisii flyktande dotter Danae, och hade med henne
Danaus, fader til Turnus.
PlMENTO, PIMENTOLA. (Finn. M.) det yttersta mörkret,
dels i afgrunden, dels i norden wid Novaja Semla och
Turja (Norige). Der smiddes trollpilr som woro dödliga
pestskott.
PIMPLA, PIMPLEUS MONS, et berg och en kalla i
Macedonien. helgade at Muserne. så
PIMPLEÆ, PIMPLEIDER, Muserne så kallade efter Pimpla.
PINARII, Herkulis prester. Sedan Cacus war död,
erkände Evander Herkules för Gud, och offrade åt honom
en utwald oxe. Politii och P., de yppersta familjer i
landet, utwaldes at hafwa inseende öfwer offret och
gästabudet som borde följa derpå. Händelswis kommo
Politii först dit, om man böd dem de bästa bitarna af
offerdjuret; så at P. som kommo senare, måste åtnöja
sig med öfwerlefworna. Detta blef sedermera en lag,
och P. fingo aldrig smaka godbitarna. Politii fingo af
Evander sjelf lära sig de ceremonier de borde iakttaga
emot Herkules, och i flera hundra år woro de hans
tempelprester, til dess hela prestslägten blef
utgången och denna tjenst öswerlyttades på slafwar. I
Diodori tid förrättades tempeltjensten af unga karlar
som lönades af allmänheten.
PINDARUS, den rygtbaraste lyriske skald ibland
Grekerne. Det berättas om honom, at i hans yngre år,
då han en sommardag gick til Thespia, blef han så
uttröttad af wärmen, at bon lade sig wid landswägen at
sofwa. Under sömnen kommo bin o. satte sig ned på hans
läppar samt lemnade qwar en håningskaka, hwaraf man
spådde hwad man en dag hade at förwänta af honom. Han
dyrkade isynn. Cybele, Jupiter, Pan och Apollo. St.
Clemens från Alexandria säger at P. upfann den hans
som kallades Hyporchema, och som wid religiösa
ceremonier åtföljde musikchorerne. P. och Olympius, en
af hans lärjungar, hade en dag begifwik sig up på et
berg, foö at så wara mera i fred, och blefwo förwånade
at först höra et ansenligt buller, derefter få se
eldslågor ur hwilka framstod Cybeles bild af sten, som
närmade sig til dem. Skalden, betagen af detta
underwerk, lät upresa bildstoden framför sitt hus:
hwarefter oraklet i Delphi, som han låtit rådfråga,
swärade at han bodde upbygga et tempel, hwilket P.
åfwen gjorde. Det war icke nog dermed, at han til
Jupiter Ammons orakel stickade hymner som han
författar til Gudens ära, han helgade honom äfwen en
bildstod som höggs af den rygtbare bildhuggaren
Calamis, och skänkte den åt Jupiter Ammons tempel i
Thebœ. Som rygtet gick at Pan tyckte om P:i hymner,
och sjöng några deraf på bergen i grannskapet, samt
äfwen dansade efter dem, war skalden naturligtwis
nyfiken at wara ögonwittne til denna ära och då han
trodde sig höra Guden sjunga, blef han innerligen
förkjust; men hwad som satte kronan på hans ära war
Pythias rygtbara förklaring, då hon ålade inwånarne i
staden Delphi at gifwa P. hälften af alla de
förstlingsoffer som gåfwos åt Apollo. Emot slutet af
sin lefad hade skalden under drömmen en uppenbarelse.
Han trodde sig se Proserpina, som beklagade sig at hon
war den enda Gudamagt som han icke hade benjungit:
“Men, tillade hon, ordningen kommer en gång til mig:
då jag får dig i mitt wåld, skall du nog författa en
sång til min ära.” P. lefde blott tio dagar derefter.
I Thebœ bodde en wördnadswärd qwinna, ren af skaldens
slägtingar: en natt såg hon i drömmen P., som sjöng
för henne en sång til Proserpinas ära: hon waknade,
mindes sången och nedskref den genast. Skaldens stora
rygte warade så länge, at ännu i Plutarchi tid, njöto
hans sleg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
