Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Plistinus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anförtrodde på dödssängen sina twenne
omyndiga söner åt sin broder Atrevs,
som lät upfostra dem såsom sina egna
barn. Deraf fingo de namnet Atrider.
2. – En son af Thyestes, blef
dödad af Atrevs.
PLISTINUS, broder til Faustulus,
hade hjelpt denne at upfostra
Romulus, och blef tillika med brodern
ihjelslagen i en träta som upkom
emellan Romus och Remulus.
PLUNDRING (Sinneb. l.) Den
föreställes wäpnad, och har til
hjelmprydnad en glada ell. annan roffågel.
I högra handen håller hon et bart
swärd, och under den wenstra armen
en omslagen packe, samt skyndar med
stora steg och ser bakom sig om någon
sätter efter henne. Man gifwer henne
äfwen til attribut en warg som flyr
bort med sitt rof.
PLUSIUS, ett af Jupiters tilnamn,
såsom rikedomars utdelare.
PLUTITH, et namn som Rabbinerne
gifwa den ena af Lots döttrar.
1. PLUTO, en af Oceaniderna, med
hwilken Jupiter hade sonen Tantalus.
2. – Broder til Jupiter och
Neptunus, war tredje sonen af
Saturnus eller Chronos med Ops ell. Rhea.
Han hade delat sina bröders öde, neml.
at bli upäten af fadern; men Jupiter
blef räddad af modern, hwilken gaf
Saturnus kräkwin, så at han måste
upkasta alla de barn han slukat, och
på det sättet återsåg P. dagen;
hwarföre han också aldrig underlät at bistå
sin broder och hjelpa honom at kufwa
Titanerne. Efter wunnen seger erhöll
P. underjorden på sin lott. De som
förblanda P. med Serapis, igenkänna
i honom ömsom wintersolen, ömsom
den underjordiska wärmen,
centralelden, som gifwer lif åt hela naturen.
Denne Gud war så ful, och hans rike
så bedröfligt, at ingen qwinna wille
blifwa hans gemål, så at han war
twungen at bortröfwa Proserpina,
dotter af Dio eller Ceres. – Pluto
war i allmänhet hatad och frugtad,
likasom alla helwetesgudarne, emedan
han ansågs wara obeweklig; också
upfördes aldrig åt honom hwarken
tempel ell. altare, och inga låfsånger
författades til hans ära. Den dyrkan
Grekerne wisade honom, war utmärkt
genom särskilta ceremonier. Presten
brände rörelse emellan hornen på
offerdjuret, bant det, och öppnade
buken med en knif kallad secespita, med
rundt skaft och ebenholtsknapp. Låren
på kreaturet woro isynn. helgade åt
Guden. Man offrade åt honom endast
i mörkret, swarta offerdjur, hwilkas
band äfwen woro swarta, och
hufwudet borde wara hängande nedåt jorden.
Cypressen, narcissan och jungfruhår
(Adiantum capillus Veneris)
anwändes wid hans offer. Han dyrkades i
synnerhet i Nysa, Opus och Træzen,
der han hade altaren; i Pylos och hos
Eléerne, der han hade et tempel, som
upläts blott en gång om året, då
endast offerpresterne fingo inträde.
Pausanias säger at Epimenides låtit ställa
hans bild i Eumenidernes tempel, der
han, emot wanan, föreställdes med et
ganska hyggligt utseende. Plutos
dyrkan war icke mindre rygtbar i Rom
och hos de Italienska folkslagen.
Romarne räknade honom ej allenast ibland
de tolf större Gudarne, utan äfwen ibland
de 8 utwalde, de ende som fingo
föreställas i guld, silfwer o. elfenben.
I Rom woro månge offerprester, och
flere af dem som kallades Cultrarii,
helgade åt Pluto. I de äldsta tider
offrades menniskor åt honom i
Latium; men när sederna förmildrades,
anwändes i stället swarta tjurer, får
och andra djur af samma färg. Dessa
offer borde wara utan lyte, ostympade
och ofruktsamma. Pollux berättar at
djuren alltid borde wara par, då de
som offrades åt de andra Gudarne
alltid woro udda. De förbrändes helt
och hållet til aska, och presterne
behöllo ingenting deraf hwarken för sig
eller folket, emedan det war
uttryckligen förbjudet at äta köttet af de djur
som slagtades åt helwates-regenten.–
Innan djuren offrades, gräfdes en grop
för at emottaga blodet, och deri
utgötos libationerne. Grekiske presterne
woro barhufdade wid offren; men de
Romerske, som woro betäckte wid
offren åt de himmelske Gudarne,
blottade hufwudet för Pluto, som ingaf
dem en djupare wördnad. Hos dem
war det et stort brott af de närwa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
