Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Pons Palatinus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ko-pongol: då målas hornen på korna,
som beströs med blomster, så springa
omkring på gatorna, och hemma
hålles P. för dem. Om aftonen bäres
gudens bild i procession ut på
landsbygden. Han sättes på en trähäst,
hwars framfötter äro i galopperande
ställning; bakfötterne hwila på et
träbord som bäres af 4 karlar. De
härma under tåget en häst som stegrar sig
och står bakut. Afguden håller et spjut
i handen, och anses fara på jagt: et
djur dödas enkom för denna fest; blott
det är fyrfotadt, har man at wälja
ifrån tigern ända ner til råttan. Man
ser noga efter åt hwilken sida det
springer när det lössläppes, för at deraf
draga spådom. Samma dag kasta
Brahmerne lott, för at weta hwad
som skall hända året derpå. De djur
och sädesslag hwarpå lotten faller,
anses blifwa mycket sällsynta; faller den
på oxar och nely, ris på halmen, då
förgås boskapen och nely blir dyr;
faller lotten på hästar och elefanter, så
är det tecken til krig. – Brahmerne
inbilla folket at Sangrandi, en af
Deverkels, kommer årligen ned på jorden
på en sådan dag, för at uppenbara de
glada ell. sorgliga skiften som skola
inträffa, och ger det tilkänna genom den
säd han äter och det djur hwarpå han
rider; allt detta få de weta genom
lottkastningen. Samma afton samlas
Indianerne en famille, gifwa
hwarandra skänker, och göra hwarandra
besök för at önska en god Pongol,
likasom wi önska hwarandra godt nytt år;
besöken räcka i åtta dagar.
PONS PALATINUS, en bro i Rom,
nära palatinska berget; den kallades
äfwen Senatorius, emedan
Senatorerne med högtidlighet spatserade
deröfwer til berget Janiculus, när de skulle
rådfråga Sibyllinska böckerna. Den
kallas nu il Ponte Santa Maria.
PONTEUS, en ung Phæakier,
wälwäxt och wig, som täflade om priset
wid Alcinoi hof.
PONTIA. Under detta namn hade
Venus et tempel på Korinths område,
hennes bildstod war utmärkt genom sin
storlek och skönhet.
PONTIFEX kallades de, som hade
hufwudstyrelsen i religionssaker hos
Romarne, ägde kännedom om alla
twistigheter som deri upkommo, hade
bestyr om gudstjensten och ceremonierne,
emottogo Vestalerna, förrättade offren,
inwigde templen, dömde om wärdet
af de böcker som innefattade
gudaswaren, samt författade kalendrarne för
året. De utgjorde i Rom et
Collegium, som i dess första inrättning af
Numa Pompilius, bestod af blott fyra
Pontifices, wald i Patricii ståndet;
det ökades sedermera med fyra
Plebejer. Dictatoren Sulla tillade sju;
desse och deras efterträdare kallades
Minores, men de förre 8 med deras
efterträdare Majores. Denna
wärdighet war så ansedd, at den i början
aldrig gafs åt andra än Patricier, så
at om äfwen en Plebej warit Consul
och njutit triumfens ära, blef han
aldrig wald til P. Decius Mus war
den förste plebej som blef P., sedan
han lifligen wisat folket den orättwisa
det begick, om denna ära nekades
honom. Ifrån den tiden utdelades
prestwärdigheten utan åtskillnad åt
patricier och plebejer. – Titeln P. tros
wanligen härleda sig ifrån pons, bro,
emedan Pontifices först läto göra, och
sedermera ofta laga bron öfwer
Tibern til berget Janiculus, samt med
många högtidligheter förrättade offren
på båda sidor om Tibern. –
Pontifices ansågos såsom helige personer;
de hade steget framför alla
magistrats-personer; förde ordet wid alla lekar
til Gudarnes ära på Circus,
amphitheatern och theatern, samt kunde sätta
en af deras embetsbröder i stället, när
wigtiga skäl hindrade dem at sjelfwe
utöfwa embetet. – När en P. talade
til hela det församlade folket, kallade
han dem: mina barn. Deras drägt
war en hwit mantel med purpurbräm,
som kallades prætexta, och som bars
af Magistratus Curules.
PONTIFEX MAXIMUS,
Öswerste-prest, som war förman för alla prester
i Rom, förde ordet i Collegium
Pontificum, samt dömde i saker som rörde
religionen och offren. Denna
wärdighet war stiftad af Numa, och gafs
alltid åt någon af Prest-collegium,
hwilken af Tribunerne waldes i Comitia.
I de första tiderne waldes han bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
