Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Pons Palatinus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
321
ko-pongol: då målas hornen på korna, som beströs med
blomster, så springa omkring på gatorna, och hemma
hålles P. för dem. Om aftonen bäres gudens bild i
procession ut på landsbyqden. Han sättes på en
trähäst, hwars framfötter äro i galopperande
ställning; bakfötterne hwila på et träbord som bäres
af 4 karlar. De härma under tåget en häst som stegrar
sig och står bakut. Afguden håller et spjut i handen,
och anses fara på jagt: et djur dödas enkom för denna
fest; blott det är fyrfotadt, har man at wälja ifrån
tigern ända ner til råttan. Man ser noga efter åt
hwilken sida det springer när det lössläppes, för at
deraf draga spådom. Samma dag kasta Brahmerne lott,
för at weta hwad som skall hända året derpå. De djur
och sädesslag hwarpå lotten faller, anses blifwa
mycket sällsynta; faller den på oxar och nely, ris på
halmen, då förgås boskapen och nely blir dyr; faller
lotten på hästar och elefanter, så är det tecken til
krig. – Brahmerne inbilla folket at Sangrandi, en af
Deverkels, kommer årligen ned på jorden på en sådan
dag, för at uppenbara de glada ell. sorgliga skiften
som skola inträffa, och ger det tilkänna genom den säd
han äter och det djur hwarpa han rider; allt detta få
de weta genom lottkastningen. Samma afton samlas
Indianerne en famille, gifwa hwarandra skänker, och
göra hwarandra besök för at önska en god Pongol,
likasom wi önska hwarandra godt nytt år; besöken räcka
i åtta dagar.
PONS PALATINUS, en bro i Rom, nära palatinska berget;
den kallades äfwen Senatorius, emedan Senatorerne med
högtidlighet spatserade deröfwer til berget Janiculus,
när de skulle rådfråga Sibyllinska böckerna. Den
kallas nu il Ponte Santa Maria.
PONTEUS, en ung Phæakier, wälwäxt och wig, som täflade
om priset wid Alcinoi hof.
PONTIA. Under detta namn hade Venus et tempel på
Korinths område, hennes bildstod war utmärkt genom sin
storlek och skönhet.
PONTIFEX kallades de, som hade hufwudstyrelsen i
religionssaker hos Romarne, ägde kännedom om alla
twistigheter som deri upkommo, hade bestyr om
gudstjensten och ceremonierne, emottogo Vestalerna,
förrättade offren, inwigde templen, dömde om wärdet af
de böcker som innefattade gudaswaren, samt författade
kalendrarne för året. De utgjorde i Rom et Collegium,
som i dess första inrättning af Numa Pompilius, bestod
af blott fyra Pontifices, wald i Patricii ståndet; det
ökades sedermera med fyra Plebejer. Dictatoren Sulla
tillade sju; desse och deras efterträdare kallades
Minores, men de förre 8 med deras efterträdare
Majores. Denna wärdighet war så ansedd, at den i
början aldrig gafs åt andra än Patricier, så at om
äfwen en Plebej warit Consul och njutit triumfens ära,
blef han aldrig wald til P. Decius Mus war den förste
plebej som blef P., sedan han lifligen wisat folket
den orättwisa det begick, om denna ära nekades honom.
Ifrån den tiden utdelades prestwärdigheten utan
åtskillnad åt patricier och plebejer. – Titeln P. tros
wanligen härleda sig ifrån pons, bro, emedan
Pontifices först läto göra, och sedermera ofta laga
bron öfwer Tibern til berget Janiculus, samt med många
högtidligheter förrättade offren på båda sidor om
Tibern. – Pontifices ansågos såsom helige personer; de
hade steget framför alla magistrats-personer; förde
ordet wid alla lekar til Gudarnes ära på Circus,
amphitheatern och theatern, samt kunde sätta en af
deras embetsbröder i stället, när wigtiga skäl
hindrade dem at sjelfwe utöfwa embetet. – När en P.
talade til hela det församlade folket, kallade han
dem: mina barn. Deras drägt war en hwit mantel med
purpurbräm, som kallades prætexta, och som bars af
Magistratus Curules.
PONTIFEX MAXIMUS, Öswerste-prest, som war förman för
alla prester i Rom, förde ordet i Collegium
Pontificum, samt dömde i saker som rörde religionen
och offren. Denna wärdighet war stifrad af Numa, och
gafs alltid åt någon af Prest-collegium, hwilken af
Tribunerne waldes i Comitia. I de första tiderne
waldes han bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
