Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Pontifex Maximus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Patricierne; men folket tog litet
efter hand sina rättigheter i akt, och år 500
blef Plebejen Tiberius Coruncanus
wald til Öfwerste-prest. Efter
triumviren Lepidi död tilträdde Augustus
detta embete, och alle kejsare efter
honom, ända til Gratianus, hedrades med
samma wärdighet – P.M. ålåg at
förordna fester och offer för Gudarne,
samt utsätta tiden dertil; låta
iakttaga offer-ceremonierne, så at inga
förändringar fingo derwid sig insmyga;
confiskera böcker emot religionen;
antaga Vestaler och hafwa inseende
öfwer dem, straffa dem för försummelse
i tjensten; låta dem aflifwas som
låtit kränka sig, och til döds piska den
som förfört dem; wara närwarande
wid tempels och altarens inwigande;
biträda wid skådespel til Gudarnes ära;
helga gudabilderna, innan de til
dyrkan insattes i templen; hålla dagbok
öfwer märkwärdiga händelser;
utskrifwa Nonæ och Nundinæ samt
månadernes omskiften; hålla Comitia
centuriata, när en Rex Sacrificulus, och
Comitia curiata, då en Flamen skulle
wäljas o. inwigas; samt Comitia
tributa när en prest borde intagas i
Presternes Collegium; och slutligen hålla
de så kallade Ludi pontificales. När
någon wille uptaga en annans barn,
måste han leda det til P.M. och ifrån
honom til Folkförsamlingen ell.
Prætor, för at få stadfästelse på
adoptionen. – Deremot war det mycket som
en P.M. icke fick göra; t.ex. icke
se, än mindre röra wid et lik, ell. gå
in i et hus der et sådant fans, för at
icke blifwa oren, hwarföre en
cypressgren sattes utanför porten; icke resa
utom Italien; ej bo i annat hus än
det som tilhörde staten; icke gifta sig
för andra gången; icke rida ell. åka,
utan gå; men wäl låta bära sig til
Capitolium. Hans enskilte
rättigheter woro: at ingen fick sitta wid hans
sida; behålla embetet i hela lifstiden;
wara fri från redogörelse hos Senaten
och Romerska folket, samt således ej
kunna misshandlas med ord, dömmas
och straffas. Tog en missdådare sin
tilflykt til honom, när han råkades,
war han den dagen fri från straffet.
Hans prydnad war en Toga prætexta,
en apex på hufwudet, och en lituus,
i handen.
PONTOGENIA, Venus, född af
hafwets wågor.
PONTOMEDON, hafwets
beherskare, ett af Neptuni tilnamn.
PONTONOUS, en af konung Alcinoi
härolder, som slog i win at gästerna.
PONTOPORIA, en af Nereiderna.
1. PONTUS, en gammal gud, fader
til Phorcys, Thaumas, Nereus,
Eyrybia, Ceto och Terra.
2. – Son af Neptunus, gaf sitt
namn åt Pontus Euximus ell. Swarta
Hafwet.
POPANA, heliga kakor som offrades
åt Æskulapius.
POPER, offerslagtare hos Romarne;
de ledde offerdjuret til altaret, med
et helt löst tåg, at det icke skulle se
ut såsom släpades djuret dit, hwilket
hade warit af mycket elak betydelse.
När det framkommit til altaret, blef
det af samma skäl lösbundet, och om
det då tog til flykten, betydde sådant
äfwen något ondt. En Popa hade
bestyr om knifwarne, wattnet och annat
tilbehör för offret. Efter erhållen
befallning af offerpresten, gick en af dem,
kallad Cultrarius, fram och slog
offerdjuret med en yxa ell. klubba,
och slagtade det genast. När allt blodet
förrunnit, hwilket samlades i skålar och
utgöts på altaret, lade Poperne djuret
på et heligt bord, kalladt anclabris,
der det upskars och sönderhöggs, så
framt det icke brändes helt och hållet,
då det genast lades på bålet. Wid
wanliga offer brändes blott en liten
del af djuret; det öfriga delades i twå
delar, den ena för Gudarna, den
andra för dem som påkostat offret. Desse
trakterade sig och sina wänner dermed,
och Gudarnes lott öfwerlemnades åt
Poperne, hwilka buro den hem i sina
hus, kallade popinæ, der hwem som
wille fick köpa deraf. Som P. äfwen
sålde win, så woro deras hus
Romarnes gårkök ell. näringsställen. – P.
buro et slags krans på hufwudet; men
woro nakne til medjan och hade
omkring lifwet et förkläde kalladt limus,
med en wågig purpurbräm i kanten;
så föreställas de på Trajani colonn.
POPOGUNO (Amer. M.).
Virginianernes helwete, der straffet består i
at hänga emellan himmel och jord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
