Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Priapeia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och utsträckte gränserna af sitt rike,
som blef mycket blomstrande. Då hans
son Paris hade bortröfwat Helena,
gingo Grekerne at belägra Trojanerne
i deras egen stad, den de intogo och
förstörde. Priami talrika slägt omkom
med honom sjelf, och alla hans barn
hade et olyckligt öde. P. blef dödad
af Pyrrhus midtibland sina Gudar;
och det tjente honom til ingenting at
omfamna Jupiter Hercei altare:
Achillis son ryckte honom derifrån i hans
gemåls närwaro, samt genomrände
hans kropp med sitt swärd. Enligt
skalden Lescheus dödades P. icke
framför nämnde altare, utan blef endast
med wåld sliten derifrån, och då han
hade släpat sig fram til porten af sitt
palats, mötte han der Pyrrhus, som
icke hade swårt at beröfwa honom
återstoden af et lif, förstördt af
ålderdom och olyckor. – Man wer at P.
haft många barn med sina gemåler
och frillor. Med sin andra gemål
Hekuba hade han Hektor, Paris,
Deiphobus, Helenus, Polites, Antiphus,
Hipponous, Polydorus, Troilus och
Creusa, gift med Æneas, Laodice,
Polyxena och Cassandra. – Homerus
afmålar honom såsom en wis furste,
rättrådig, belefwad, men förblindad
af sin swaghet för sonen Paris. –
En antik bas-relief wisar P. då han
räcker handen åt Penthesilea,
Amazonernas drottning, som kommer at
bjuda honom hjelp. En annan
bas-relief föreställer honom då han af
Achilles begär Hektors döda kropp, och
kyssar handen på sin sons mördare.
Den rygtbare Vien har målat P. i
det ögonblick han til Troia återför
sin sons lik; och Garnier har föreställt
honom omgifwen af sin famjii, som
är tröstlös at se Achilles så ohyggligt
behandla Hektors lik.
2. – Sonson af Polites, och den
förres sonson, war en af Æneas’
följeslagare.
1. PRIAPEIA, fester til Priapi ära.
Ibland de minnesmärken som Boissart
låtit gravera, finnes en bas-relief som
föreställer denna Gudens förnämsta
högtid. Det är qwinnor som fira den.
Den ansenligaste ibland dem,
förmodligen prestinnan, begjuter Gudens bild,
under det andra bjuda honom korgar
fulla med frukt och käril fulla med
win, såsom åt trädgårdarnes o.
landsbygdens Gud. Man ser andra som
dansa och spela på et instrument nära
liknande et tunnband: twå spela på
flöjt, en annan håller en sistrum, som
bewisar at det war en egyptisk fest;
en annan, klädd som Bacchant, bär
et barn på axlarna; fyra äro
sysslosatta med at offra en åsna. Denna,
som har et bredt band midtom
kroppen, har redan fått dråpslaget, och
blodet nedströmmar i et bäcken.
Bredwid offerprestinnan ses et fodral med
flera knifwar.
2. – Oanständiga figurer til
Priapi ära, hwilka uphängdes på Gudens
bildstoder.
PRIAPESÆUS, et Apollos tilnamn
efter staden Priapus, der han hade et
rygtbart tempel och orakel.
PRIAPINA, et Dianas tilnamn,
genom hwars tilhjelp Lucullus trodde
sig besegra Mithridates, emedan
dennes soldater plundrat hennes tempel
och bortfort hennes bildstod.
PRIAPUS, war son af nymfen
Najas ell. Chione: enligt andra hade
Venus gått ur at möta Bacchus då han
segrande återkom ifrån Indien, och P.
blef frukten af detta möte. Juno,
swartsjuk på sin dotter, skadade genom
hexerier det barn som Venus bar i
sitt sköte, så at det framkom med en
ofantlig lem. Så snart P. war
framfödd, lät modern upfostra honom på
Lampsacus, der han blef en
förskreckelse för alla männer, emedan deras
fruar icke funno honom alldeles så
utomordenlig; men inwånarne, som
blefwo angripne af en ovanlig
sjukdom, trodde sig deri se et straff för
deras obeskedliga bemötande mot
Veneris son, kallade honom tilbaka, och
han blef et mål för deras allmänna
dyrkan. P. kallas hos skalderne
Hellespontiacus och Lampsacenus, emedan
han dyrkades i Lampsacus, som låg
wid Hellesponten. P. war
trädgårdarnes Gud, dem han troddes wårda
och göra fruktbärande; hwarföre ock
Romarne ställde hans bild i sina
trädgårdar. Han, likasom Pan, tages
ofta för emblem af naturens fruktsamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
