Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Purang ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ära. Dessa kunna bäst förliknas wid
en parafras af doxologien i de
katholska hymnerne. De twå sista prisa
Solen och Elden under namn af
Aghini, den ene såsom en Gud hwilken
lifwar, och dem andre såsom en
förstörande Gud. Ehuru P. icke hafwa
samma anseende som Vedams, utgöra
de likwäl en trosartikel; och när de
åberopas i någon kinkig
religionsfråga, uphör allt twifwelsmål och
frågan anses beswarad. Viasser tros
ensam wara deras författare; men det
är icke gerna möjligt at en
menniskas lifstid räckt til at
sammanskrifwa dem, emedan den skulle fordras
blott för åt copiera dem. Alla äro
skrifna på Sanskrit-språket, som
förstås af ganska få. Fyra af dessa böcker
äro öfwersatte på Tamuliska språket,
och det är folket tillåtet at läsa dem.
PURANG, pumpa. Japanernes
namn på första menniskan, som
framkom ur en pumpa upwärmd genom
en oxes andedrägt, sedan han krossat
egget hwarutur werlden kläcktes. Se
WERLDEN; SKAPELSE (SYSTEMET
OM, 12).
PURIM, se PHUR.
PURPUR. Denna färg blef uptäckt
genom Herkulis hund, som hade ätit
af purpursnäckan och hemkom
rödfärgad om nosen. Den wackra färgen
behagade hjeltens älskarinna til den
grad, at hon hotade at öfwergifwa
honom, såframt han icke skaffade henne
en klädning af samma färg.
PURPUREUS, en jätte, son af
Jorden, hwars bilder Romarne under
Puniske kriget funno i Karthago.
PURRIKEH (Ind. M.) et eld- och
wattenprof hos Indianerne, för at
uptäcka förborgade saker.
PURUS, första menniskans namn,
enligt Banianerne. Se WERLDENS
SKAPELSE (SYSTEMET OM, 6),
PURANG, PARGUCTEA.
PUSSA (Chin. M.) porslinets Gud.
Då någre arbetare icke kunde utföra
en ritning som kejsaren gifwit dem,
sprang den ene i förtwiflan och kastade
sig i den brinnande ugnen. Han brann
genast up, och porslinet antog den form
som kejsaren önskade. Til ära för den
olycklige, blef han Gud för alla
porslinstilwerkningar.
PUSTERICH, en afgud hos de gamle
Germanerne, som först uptäcktes i
slottet Rothenburg i Thüringen, och
som Grefwe Günther af Schwarzburg
år 1546 förde til slottet
Sondershausen, der den ännu finnes. Afguden
är af en swart glänsande metall, en
aln och en tum hög, samt 5 qvarter
i omkrets. Den tyckes stöda sig på
högra knäet, med högra handen på
hufwudet, som är försedt med ett hål
öfwer hjessan ock ett för munnen. Sedan
man til en del med watten, och en
del med brännbara ämnen fyllt den
ihåliga bilden, och wäl tilstoppat de
twenne hålen med träpluggar, samt
satt figuren på elden, börjar den
efter en liten stund at swettas öfwer
hela kroppen; om man då ökat elden,
fara de båda propparne med hastighet
ur sina hål, och lågor utbryta med
buller. Således är P. egentligen
ingenting annat än en dunstkula
(eolipile) gjord af en okänd metall, hwars
sammansättning Chemisterne med den
flit studerat, at bilden förlorat nästan
hela wenstra armen.
PUTA, en Romersk Gudinna,
dyrkad af dem som putsade o. klippte trän.
PUTCHARI, et slags Indisk prest,
som upoffrar sist til Manar-Suamis
och Darma-Rajas dyrkan. Hwem som
will, utom en Paria, kan antaga denna
tjenst; de förrätta ceremonierne i båda
Gudarnes tempel. – Brahmerne anse
denna gudstjenst såsom afgudisk, och
en anhängare af Wischnu kan aldrig
bli P. hos Manar-Suami, emedan
de påstå at denne Gud endast är en
förklaring af Schiwas son
Supramanier. En P. hos Darma-Raja kan
wara af båda sekterna, men ingendera
är någonsin Pandaron eller Tadin.
En P. hos Manar-Suami går på
gatorna och sjunger Schiwas och
Supramaniers lof, medan den andre
sjunger Darma-Rajas. Den förste
accompagnerar sig med chelimbon; den
andre nyttjar blott en skälla eller liten
klocka; men hans hustru slår derunder
castagnetter, och wid slutet af hwar
vers säger hon ja, likasom för at
gifwa sitt bifall åt hwad mannen
sjungit. Stundom bär han med sig taflor
som föreställa den Gudens lefnad och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
