Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Remuria ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riddareskrud, wunnen af Rutulerne
blef en del af Euryali byte.
3. – Sylvius, konung i Alba, blef
för sin ogudaktighet af Jupiter
ihjelslagen med åskan.
1. REMURIA, et ställe på berget
Aventinus i Rom, der Remus tog
sina auspicia om Roms anläggande.
2. – Se LEMURIA.
REMURIUS, Aventinska berget i
Rom, så kalladt efter Romuli broder
1. REMUS, broder til Romulus.
2. – En af Turni befälhafware,
dödad af Nisus.
RENHETEN (Sinneb. l.) Hon skulle
kunna föreställas, säger Winckelmann,
genom et skeppsstyre, i anledning af
det grekiska ordspråket: renare än et
styre, emedan det beständigt sköljes af
wågorna. Coehin målar henne såsom
en ung hwitklädd flicka, som håller
en lillestängel. Någon gång gifwes
henne et såll, hwarutur rinner watten.
Klädernas hwithet är den trognaste
afbild af renheten. När hon föreställes
med et finger på munnen, utmärker
det at denna dygd lär oss at wäga
wåra ord. Andr. Sacchi har
symboliserat henne genom en ung flicka,
hwars hår är med mycken konst
uplagdt; hon har hwit drägt, och
håller en swan på armarna, bild af den
oskuld och renhet som denna
allegoriska bild ännu bättre uttrycker genom
sina anletsdrag, genom sina ögon, der
sjelfwa ärbarheten thronar, och genom
sin mun, som tyckes utanda den mest
behagliga wällukt.
RENING, en ganska wanlig
religionsöfning hos de gamle, som kallade den
antingen twagning, eller försoning,
eller lustratio. De woro af twenne
slag: allmänna och enskilta, dem man
äfwen kan betragta såsom ordentliga
och utomordentliga. De allmänna
ordentliga reningarne ägde rum, då
i en folksamling, innan offringen
företogs, en prest eller någon annan,
sedan han i wigwatten doppat en qwist
af lager eller jernört, stänkte dermed
på folket, i tre omgångar. De
allmänna utomordentliga reningarne
skedde under pest tider, i hungersnöd eller
annan allmän olycka; och då woro
dessa reningar grymma och barbariska,
isynn. hos Grekerne. Man walde den
fulaste och mest wanskapliga
inwånaren i en stad, samt ledde honom
under et sorgligt och bedröfligt medfölje
til offerplatsen, der han, efter flera
widskepliga uptåg, blef slagtad, bränd
och askan kastad i hafwet. – De
enskilta ordentliga reningarne woro
mycket wanliga. De bestodo i at twätta
händerna med wanligt watten, innan
en religions-handling företogs enskilt
eller hemma, och med wigwatten wid
ingången til templen, samt före offren.
De funnos, som icke åtnöjde sig med
at blott twätta händerna; de trodde
sig winna en större renhet, om de
äfwen twättade hufwudet, fötterna,
stundom hela kroppen, ja til och med
kläderna. Dertil woro isynn. presterne
förbundne, som för deras renings skull,
innan de kunde förrätta sitt embete,
woro förpligtade at iakttaga många
stränga öfningar flera dagar innan den
religiösa ceremonien inföll, såsom at
ganska sorgfälligt undwika allt slags
orenhet, ja til och med neka sig
tillåtna och oskyldiga nöjen. – De
enskilta utomordentliga reningarne ägde
rum för dem som hade begått något
stort brott, såsom mord, blodskam,
hor o.d. En dylik brottsling kunde
icke rena sig sjelf, utan måste anlita
prester, som kallades Pharmachi, och
hwilka läto honom undergå flera
widskepliga ceremonier, såsom at bestänka
honom med blod, gnida honom med
et slags lök, låta honom bära et
halsband af fikon, o.s.w. Han fick icke
tilträde i templen eller öfwerwara et
offer, förrän en slik prest hade
förklarat honom fullkomligen renad. –
Naturligt watten war det wanligaste
reningsämnet. Hafswattnet ansågs
likwäl tjenligast dertil; men i brist
deraf nyttjades flod- och källwatten;
dock lades deri först salt, och någon
gång swafwel.
RESA, RESANDE, Grekerne
walde Mercurius til skyddsgud för resor til
lands, samt Castor o. Pollux för
sjöresor. De resande buro på sig en
liten bild af deras favorit-Gud, och
wid återkomsten til fäderneslandet,
offrade de honom et tackoffer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
