Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Remuria ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
368
riddareskrud, wunnen af Rutulerne blef en del af
Euryali byte. 3. – Sylvius, konung i Alba, blef för
sin ogudaktighet af Jupiter ihjelslagen med åskan.
REMURIA, 1. – et ställe på berget Aventinus i Rom, der
Remus tog sina auspicia om Roms anläggande. 2. – Se
LEMURIA.
REMURIUS, Aventinska berget i Rom, så kalladt efter
Romuli broder
REMUS, 1. – broder til Romulus. 2. – En af Turni
befälhafware, dödad af Nisus.
RENHETEN (Sinneb. l.) Hon skulle kunna föreställas,
säger Winckelmann, genom et skeppsstyre, i anledning
af det grekiska ordspråket: renare än et styre, emedan
det beständigt sköljes af wågorna. Coehin målar henne
såsom en ung hwitklädd flicka, som håller en
lillestängel. Någon gång gifwes henne et såll,
hwarutur rinner watten. Klädernas hwithet är den
trognaste afbild af renheten. När hon föreställes med
et finger på munnen, utmärker det at denna dygd lär
oss at wäga wara ord. Andr. Sacchi har symboliserat
henne genom en ung flicka, hwars hår är med mycken
konst uplagdt; hon har hwit drägt, och håller en swan
på armarna, bild af den oskuld och renhet som denna
allegoriska bild ännu bättre uttrycker genom sina
anletsdrag, genom sina ögon der fjelfwa ärbarheten
thronar, och genom sin mun, som tyckes utanda den mest
behagliga wällukt.
RENING, en ganska wanlig religionsöfning hos de gamle,
som kallade den antingen twagning, eller försoning,
eller lustratio. De woro af twenne slag: allmänna och
enskilta, denn man äfwen kan betragta såsom ordentliga
och utomordentliga. De allmänna ordentliga reningarne
ägde rum, då i en folksamling, innan offringen
företogs, en prest eller någon annan, sedan han i
wigwatten doppat en qwist af lager eller jernört,
stänkte dermed på folket, i tre omgångar. De allmänna
utomordentliga reningarne skedde under pest tider, i
hungersnöd eller annan allmän olycka; och då woro
dessa reningar grymma och barbariska, isynn. hos
Grekerne. Man walde den fulaste och mest wanskapliga
inwånaren i en stad, samt ledde honom under et
sorgligt och bedröfligt medfölje til offerplatsen, der
han, efter flera widskepliga uptåg, blef slagtad,
bränd och askan kastad i hafwet. – De enskilta
ordentliga reningarne woro mycket wanliga. De bestodo
i at twätta händerna med wanligt watten, innan en
religions-handling företogs enskilt eller hemma, och
med wigwatten wid ingången til templen, samt före
offren. De funnos, som icke åtnöjde sig med at blott
twätta händerna; de trodde sig winna en större renhet,
om de äfwen twättade hufwudet, fötterna, stundom hela
kroppen, ja til och med kläderna. Dertil woro isynn.
presterne förbundne, som för deras renings skull,
innan de kunde förrätta sitt ämbete, woro förpligtade
at iakttaga många stränga öfningar flera dagar innan
den religiösa ceremonien inföll, såsom at ganska
sorgfälligt undwika allt slags orenhet, ja til och med
neka sig tillåtna och oskyldiga nöjen. – De enskilta
utomordentliga reningarne ägde rum för dem som hade
begått något stort brott, såsom mord, blodskam, hor
o.d. En dylik brottsling kunde icke rena sig sjelf,
utan måste anlita prester, som kallades Pharmachi, och
hwilka läto honom undergå flera widskepliga
ceremonier, såsom at bestänka honom med blod, gnida
honom med et slags lök, låta honom bära et halsband af
fikon, o.s.w. Han fick icke tilträde i templen eller
öfwerwara et offer, förrän en slik prest hade
förklarat honom fullkomligen renad. – Naturligt watten
war det wanligaste reningsämnet. Hafswattnet ansågs
likwäl tjenligast dertil; men i brist deraf nyttjades
flod- och källwatten; dock lades deri först salt, och
någon gång swafwel.
RESA, RESANDE, Grekerne walde Mercurius til skyddsgud
för resor til lands, samt Castor o. Pollux för
sjöresor. De resande buro på sig en liten bild af
deras favorit-Gud, och wid återkomsten til
fäderneslandet, offrade de honom et tackoffer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
