Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Ringdosa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af thronen, samtyckte Jupiter, af
tacksamhet, at Herkules skulle få befria
honom. Men för at icke bryta sin
ed, at aldrig tillåta det Prometheus
blefwe lösbunden, befallte Jupiter at
han alltid skulle bära på fingret en
jernring, wid hwilken borde wara
fästad en bit af Caucasi klippa, så at
det til någon del wore sant, at
Prometheus allrid woro bunden wid denna
klippa. Jupiters prester fingo endast
hära twenne ringar.
2. – MAGISKA, woro et slags
amuleter på fingret, för at bewara
sig för sjukdomar och faror, at lyckas
i sina företag, at uptäcka förborgade
saker, o.s.w. På dessa ringar
graverades magiska charakterer, och
förwarade i dem gräs afskuret på en
wiss tid, eller små stenar som man
träffat under wissa constellationer.
RINGDOSA. Romarne helgade i sina
tempel ringdosor at deri förwara
bildstodernes ringar, som ombyttes allt
efter högtiderna.
RINGHET, ringa börd eller stånd.
(Sinneb. l.) Den målas illa klädd
och sittande på et smutsigt och dyigt
ställe. Dess ställning är nedslagen och
blicken fästad på jorden. Wipan, som
lefwer af samma födoämnen som
swinet och haren, det mest rädda af alla
kreatur, äro dess attributet.
RINGHORNE, se HRINGHORNE.
RISUS, löjets och glädjens Gud.
Lykurgus hade i Sparta åt honom
helgat en bildstod. Lakedæmonerne
dyrkade honom såsom den mest
älskanswärde af alla Gudar, och den som
bäst förstod at förljufwa lifwets
beswär. De ställde alltid hans bild
bredwid Venus’, tillika med Gratierna och
Kärleken. Thessalierne firade hans
högtid med en glädje som fullkomligen
passade för denne Gud.
RISÖRT (Ferula), en planta som
war helgad at Bacchus. Hesiodus
säger, at det war i en qwist af denna
ört som Prometheus gömde den eld
han röfwat ifrån Jupiter. Enligt
Diodorus, skall Bacchus hafwa befallt
de första menniskor som drucko win,
at nyttja risörtsstänglar, emedan dessa
woro starka nog at stöda sig på, men
för swaga at slåss med under ruset.
Silenus nyttjade en sådan käpp, då
hon war drucken och wille behålla
jemnwigten på sin åsna.
RITIKAINEN (Finn. M.) en stor
gynnare af ormar.
ROBIGALIA, en fest, stiftad af
Numa Pompilius, til ära för Guden
Robigus. Den firades den 25 April, och
man offrade et får och en hund, jemte
rökelse och win.
ROBIGO eller RUBIGO, en
Gudinna, eller ROBIGUS, en Gud, som
troddes bewara säden för brand. Han
hade i Rom et tempel i 5:te regionen,
och et annat på Nomentanska wägen.
ROBIGUS, se ROBIGO.
ROBUR (Styrkan), dotter af Pallas
och Styx.
ROCAIL BEN ADAM. Enligt en
Österländsk sägen war han en yngre
broder til Seth, och war i besittning
af de mest förborgade kunskaper.
Surkhrage, en mägtig jätte, som befallte
öfwer hela berget Caf, bad Seth at
sticka R. för at hjelpa honom i
regeringen af sina stater. R. blef således
hons visir på berget Caf, der han,
efter flera års ell. seklers styrelse, och
som han kände förut at hans
dödsstund nalkades, wille förewiga sitt
minne genom en underbar handling.
Han lät derföre upföra et palats och
en prägtig grafwård, der man såg et
stort antal bildstoder af olika metall,
gjorda genom talismanisk konst,
hwilka genom hemliga fjädrar werkställde
allt sådant som werlden skulle tro wara
gjordt af menniskor.
ROCUB ALCAUSAC, skägglöse
gubbens ridt, en fest som de gamle
Perserne firade i slutet af wintern, då en
flintskallig och skägglös gubbe red på
en åsna, med en korp i ena handen,
for genom gator och torg, och slog
med sitt ridspö alla han mötte. Detta
gyckel skulle föreställa wintern.
RODIGAST, se RADEGAST.
ROF, se PLUNDRING.
ROM (Sinneb. l.). De gamle, som
icke åtnöjde sig med at personifiera
sina städer, och föreställa dem under
mensklig bild, bewisade dem äfwen
gudomlig ära. Ibland dem alla war
likwäl ingen, hwars dyrkan war så
widsträckt som Gudinnan Rom. Åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
