- Project Runeberg -  Ordbok i fabelläran eller Allmän mythologi / Sednare delen /
380

(1831-1836) [MARC] Author: Carl Erik Deléen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Ruojuatar ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


liksom fåror tilskures på stafwar,
käppar och annat träwerke, samt
uthöggos i stenar. Andre förmoda, at
Skriftrunor skulle komma af at skära, och
Trollrunor af at hwiska (raunen,
runen), men om denna hwiskning läses
ej på något ställe; ty när runor
brukades til trolldom blefwo de skurne,
emedan det ej war ord, utan stafwar
(charakterer), som kallades Runor.
Deras upkomst i Norden tilskrifwes
Odin. – Beswärningarne som skedde
med runor på stafwar, hjelmar och
swärd, woro af tjugu grader, med en
efter graderna ökad kraft. Dessa runor
synas hafwa warit af twenne slag:
Målrunor, eller sådana som til
inskrifter eller såsom hieroglyfer
nyttjades och woro allmännare kände: och
Trollrunor, hwilkas hemlighet blott
få kände, och troddes bruka til
öfwernaturliga werkningar. Målrunorna
upgingo til sju grader, då de mörka
trollrunor började. De brukades til
hårda olycksbeswärjningar ända til
tolfte slaget, då de milda togo sin
början, hwilka ägde kraft at uphäfwa
och motarbeta skade-runornas werkan.
Endast de högsta runslagen gåfwo magt
at upkalla de döde o. beswärja andar.
– I första Run-alfabetet hade hwar
bokstaf betydelsen af et ord, och ökades
gradwis bemärkelserna; wid ssunde
alfabetet behöfdes redan en skalds
wishet at förklara runan.

RUOJUATAR, RUOSTEHETAR,
(Finn. M.) Jernets fostermoder.

RUOTUSWÄINEN (Finn. M.), en
af Juukelis döttrar, war en
helwetesfurie med ormar kring hufwudet.

RURINA, en åkergudinna hos
Romarne.

RUS (Österl. M.) Japhets åttonde
son, af hwilken Ryssarne hafwa sitt
namn. Han skall hafwa warit af et
mycket oroligt sinnelag, samt en högst
elak både broder och konung.

RUSET (Sinneb. l.) Det
symboliseras under bild af et barn, som
håller et jägarehorn och har en
glaskrona på hufwudet, emedan en rusig
menniska swäfwar på målet som et
barn, och har icke mera förnuft;
jagthornet är en symbol af
talträngdheten, som utmärker detta
förödmjukande tilstånd; och glaskronan
tilkännagifwer skrytet och förtroligheten som
åtfölja det, och som snart lemna rum
för elände och nedslagenhet.

RUSINA, se RURINA.

RUSOR, är densamme som Pluto.
Ordet är ifrån rursus, emedan
allting slutligen kommer til honom.

RUSSALKY (Slaw. M.) nymfer
hwilka ansågos såsom gudinnor öfwer
wattnen och skogarna. Ryssarne påstå
at man skall se dem ännu någon gång
gunga på grenarne, eller bada wid
stränderna af sjöar och floder, och i
solskenet kamma sitt gröna hår.

RUSTICI DII, Gudar som förestodo
åkerbruket. Man delade dem i stora
och små: de store woro Jupiter,
Jorden, Solen, Månen, Ceres, Bacchus,
Flora, Minerva, m.fl.; de mindre
woro Fauna, Pales, Pomona, Sylvanus,
Vertumnus, Priapus och isynn.
Guden Pan; i sednare tider raknade
man til dessa äfwen Fauner, Silener
och Nymfer.

RUSVON (Mah. M.) ängeln som
har nycklarna til paradiset och
öppnar porten för de salige, sedan de
druckit af lifssjöns watten.

RUTIMO (Finn. M.), et stort
skogspöke som förmörkade månen.

RUTREM (Ind.M.) Då Brahma
hade skapat Sanaguen, Sananaden,
Sanarcomaren och Sanartchussaden,
fyra dygdige botgörare, bestallte han
dem at frambringa menniskoslägtet;
men de wägrade. Brahma blef wred,
lät R. framträda ur sitt änne, och
befallte honom at bo i solen, månen,
wädret, elden, rymden, jorden,
wattnet, lifwet, bättringen, hjertat och
ljuden. R. förwandlade sig i 11
skepnader, af hwilka hwar o. en bär namn
af de 11 Rutrem. De äro skapade
warelser framkomne genom en
handling af R:s wilja, och frambragte
otaliga andra på samma wäg.
Braminerne berätta om honom följande
anekdot: Brahma, som icke war nöjd
med at hafwa blott gift sig med sin
moder, wille äfwen ägta sin dotter;
förwandlade sig derföre til hjort, och
förföljde sin flyende dotter til en tät
skog, der han fullbordade sitt
blod-skändande ägtenstap. Men oaktadt alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:11:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fabellaran/2/0386.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free