Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sibylla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
höll hon et äple, och i den wenstra en
drufklase. Åt henne offrades djur och
krigsfångar. Hon sades wara dotter
af Göthernes konung Sitalus, och gift
med Anthyrius, som krigade under
Alexander den Store, och wid
hemkomsten til Tyskland upbyggde staden
Mecklenburg. Se SIVA.
SIBYLLA. Med detta namn
benämndes hos de gamle wissa qwinnor
som troddes äga kunskap om framtiden,
och ägde gåfwan at profetera. Så
hette i början ensamt spåqwinnan i
Delphi, och namnet är taget af et
grekiskt ord, som betyder inspirerad ell.
den der fått råd af Gudarne. Sedan
blef det en allmän benämning för alla
qwinnor som gåfwo gudaswar. – Man
är temligen ense derom at det funnits
Sibyllor, ehuru man icke är ense om
antalet. Plato, den förste som
omtalar dem, tyckes erkänna blott en
enda, ty han nämner helt enkelt
Sibylla. Någre sednare tiders författare
hafwa också efter honom påstått at
det funnits blott en S., neml. den
ifrån staden Erythræ: uti Jonien, men
at hon blef mångfaldigad i de gamles
skrifter, emedan hon rest mycket och
hunnit til en hög ålder. Solinus och
Ausonius räkna tre: dem Erytkræiska,
Sardista och Cumæiska. Ælianus
nämner fyra: neml. dem ifrån
Erythræ, Sardis, Egypten och Samos.
Varro, som följes af de fleste lärde,
räknar tio Sibyllor, neml. den
Persiska, en dotter af häfdatecknaren
Berosus; hon sade i sina Sibyllinska
verser sig wara Noahs sonhustru,
profeterade om Messie födelse, sändning och
död, och hette Sambethon; – Libyca
eller Libyssa, dotter af Jupiter och
Lamia, lefde länge på Samos, i
Delos och Delphi, samt dog slutligen i
Troas; – den Delphiska, dotter af
Thebanen Tiresias; då Thebæ war
intaget, helgade Epigonerne henne åt
templet i Delphi, och hon war,
enligt Diodorus, den första med namnet
S., emedan hon ofta war betagen af
en gudomlig hänryckning; – den
Cumæiska, som wanligen wistades i
staden Cumæ i Italien, lefde kort efter
Trojas fall, och tros wara den som
Virgilius kallar Deiphobe; – den
Erythræiska, som förutsade Trojas
intagande; Romerska Rådet skickade
til staden Erythra, för at få hennes
verser, som förwarades på Capitolium;
– den Samiska, hwars profetior man
skall hafwa funnit i Samiernes gamla
årsböcker: hon lefde under Numa
Pompilius; – den Cumanska ifrån staden
Cumæ i Campanien; det är hon som
kallas Demophyle, Althæa och
Ctherophyle, och böd Tarquinius Priseus
at köpa de 9 Sibyllinska böckerna; –
den Hellespontiska, född i staden
Marpessus på Trojas område, lefde i Cyri
och Solons tid: hon tros hafwa
blifwit begrafwen i Apollos tempel; –
den Phrygiska, som bodde i Amyra,
der hon gaf sina orakel; och slutligen
den Tiburtinska, som kallades
Albunea, och dyrkades som en Gudinna i
Tibur ell. Tivoli. Se SIBYLLINSKE
BÖCKERNE. Decemvirerne woro wid
lifsstraff förbudne at wisa dessa böcker
för någon; och Decemviren M.
Attilius blef straffad, som fadermördare,
derföre at han låtit Petronius
Sabinus taga en afskrift af dem. – Hwad
de orakel angår, som man samlat
efter Sibyllorna, och om hwilka
allmänheten ägde kännedom, så förstodde
statskloke at begagna dem til sin
egen fördel; ofta diktade de äfwen
sådana sjelfwe, och spridde dem ibland
folket såsom gamla, för at tjena dem
i deras äregiriga afsigter. Så lät
P. Lentulus Sura, en af
hufwudmännen i Catilinas
sammanswärjning, gifwa wigt åt en förment
Sibyllas spådom, at tre Cornelier skulle
hafwa högsta magten i Rom. Sylla
och Cinna, begge af Corneliska ätten,
hade redan sannat en del af spådomen.
Lentulus, som war af samma slägt,
trodde, at då twå tredjedelar af
spådomen hade slagit in, bfef det nu hans
sak at alldeles fullborda den, i det
han anammade högsta magten; men
Cicero förstod at förekomma honom.
Då Pompejus wille åter insätta
Ptolemæus Auletes i sitt rike i Egypten,
lät Pompeji motparti i Rådet
utsprida en Sibyllinsk spådom af
innehåll, at om en Egyptisk konung sökte
Romarnes hjelp, borde de icke
undandraga sig, men ej lemna honom några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
