Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sibylla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
421
höll hon et äple, och i den wenstra en drufklase. Åt
henne offrades djur och krigsfångar. Hon sades wara
dotter af Göthernes konung Sitalus, och gif, med
Anthyrius, som krigade under Alexander den Store, och
wid hemkomsten til Tyskland upbyggde staden
Mecklenburg. Se SIVA.
SIBYLLA. Med detta namn benämndes hos de gamle wissa
qwinnor som troddes äga kunskap om framtiden, och ägde
gåfwan at profetera. Så hette i början ensamt
spåqwinnan i Delphi, och namnet är taget af et
grekiskt ord, som betyder inspirerad ell. den der fått
råd af Gudarne. Sedan blef det en allmän benämning for
alla qwinnor som gåfwo gudaswar. – Man är temligen
ense derom at det funnits Sibyllor, ehuru man icke är
ense om antalet. Plato, den förste som omtalar dem,
tyckes erkänna blott en enda, ty han nämner helt
enkelt Sibylla. Någre sednare tiders författare hafwa
också efter honom påstått at det funnits blott en S.,
neml. den ifrån staden Erythræ: uti Jonien, men at hon
blef mångfaldigad i de gamles skrifter, emedan hon
rest mycket och hunnit til en hög ålder. Solinus och
Ausonius räkna tre: dem Erytkræiska, Sardista och
Cumæiska. Ælianus nämner fyra: neml. dem ifrån
Erythræ, Sardis, Egypten och Samos. Varro, som följes
af de fleste lärde, räknar tio Sibyllor, neml. den
Persiska, en dotter af häfdatecknaren Berosus; hon
sade i sina Sibyllinska verser sig wara Noahs
sonhustru, profeterade om Messie födelse, sändning och
död, och hette Sambethon; – Libyca eller Libyssa,
dotter af Jupiter och Lamia, lefde länge på Samos, i
Delos och Delphi, samt dog slutligen i Troas; – den
Delphiska, dotter af Thebanen Tiresias; då Thebæ war
intaget, helgade Epigonerne henne åt templet i Delphi,
och hon war, enligt Diodorus, den första med namnet
S., emedan hon ofta war betagen af en gudomlig
hänryckning; – den Cumæiska, som wanligen wistades i
staden Cumæ i Italien, lefde kort efter Trojas fall,
och tros wara den som Virgilius kallar Deiphobe; – den
Erythræiska, som förutsade Trojas intagande; Romerska
Rådet skickade til staden Erythra, för at få hennes
verser, som förwarades på Capitolium; – den Samiska,
hwars profetior man skall hafwa funnit i Samiernes
gamla årsböcker: hon lefde under Numa Pompilius; – den
Cumanska ifrån staden Cumæ i Campanien; det är hon som
kallas Demophyle, Althæa och Ctherophyle, och böd
Tarquinius Priseus at köpa de 9 Sibyllinska böckerna;
– den Hellespontiska, född i staden Marpessus på
Trojas område, lefde i Cyri och Solons tid: hon tros
hafwa blifwit begrafwen i Apollos tempel; – den
Phrygiska, som bodde i Amyra, der hon gaf sina orakel;
och slutligen den Tiburtinska, som kallades Albunea,
och dyrkades som en Gudinna i Tibur ell. Tivoli. Se
SIBYLLINSKE BÖCKERNE. Decemvirerne woro wid lifsstraff
förbudne at wisa dessa böcker för någon; och
Decemviren M. Attilius blef straffad, som
fadermördare, derföre at han låtit Petronius Sabinus
taga en afskrift af dem. – Hwad de orakel angår, som
man samlat efter Sibyllorna, och om hwilka allmänheten
ägde kännedom, så förstodde statskloke at begagna dem
til sin egen fördel; ofta diktade de äfwen sådana
sjelfwe, och spridde dem ibland folket såsom gamla,
för at tjena dem i deras äregiriga afsigter. Så lät P.
Lentulus Sura, en af hufwudmännen i Catilinas
sammanswärjning, gifwa wigt åt en förment Sibyllas
spådom, at tre Cornelier skulle hafwa högsta magten i
Rom. Sulla och Cinna, begge af Corneliska ätten, hade
redan sannat en del af spådomen. Lentulus, som war af
samma slägt, trodde, at då twå tredjedelar af spådomen
hade slagit in, bfef det nu hans sak at alldeles
fullborda den, i det han anammade högsta magten; men
Cicero förstod at förekomma honom. Då Pompejus wille
åter insätta Ptolemæus Auletes i sitt rike i Egypten,
lät Pompeji motparti i Rådet utsprida en Sibyllinsk
spådom af innehåll, at om en Egyptisk konung sökte
Romarnes hjelp, borde de icke undandraga sig, men ej
lemna honom några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
