Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sibyllinske Böckerne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trupper. Cicero, som war af Pompeji
parti, insåg wäl at oraklet war
diktadt; men i stället för at wederlägga
det, sökte han at på et listigt sått
afböja det; han lär beställa Proconsuln
i Afrika, at med en krigshär rycka
in i Egypten, och inkräkta det för
romersk räkning; sedan skänktes det
åt Ptolemæus. – Då Julius Cæsar
war blifwen Dictator på lifstid, sökte
hans anhängare en förewändning at
skaffa honom titel af konung, och läto
derföre ibland folket utsprida en ny
Sibyllas spådom, enligt hwilken
Partherne endast kunde underkufwas af en
Romersk konung. Folket hade redan
beslutit at gifwa Cæsar denna titel,
och Senaten skulle utfärda Beslutet
derom samma dag Dictatorn blef
mördad. – Pausanias anför en Sibyllas
spådom om Macedoniska riket, så
lydande: “Macedonier, som förhäfwen
eder at lyda konungar, ättlingar af
de fordne fonungarne i Argos, weten,
at twå Philipper skola bereda all eder
lycka och all eder olycka; den förste
skall gifwa herrskare åt stora städer
och folk; den andre, besegrad af
folkslag ifrån wester- o. österlanden, skall
störta eder i ohjelpligt förderf, och
öfwerhölja eder med ewig wanära.”
Också inträffade, at sedan
Macedoniska riket hunnit en hög grad af ära
Under Philippus, Alexanders fader,
förföll det under en annan Philippus,
som blef lydkonung under Romerne.
Desse bodde wester om Macedonien,
och understöddes af Attalus, konung i
Mysien, som låg i öster. Sibyllorna
lära äfwen hafwa förutsagt den stora
jordbäfning som förstörde ön Rhodus,
ty Pausanias säger i anledning häraf,
at “Sibyllas spådom blef på det
nogaste upfylld.”
SIBYLLINSKE BÖCKERNE woro nio
spådomsböcker, om hwilkas upkomst
ses under art. DEMOPHYLE.
Wården om dem öfwerlemnades åt twenne
män under namn af Duumviri
sacris faciundis, som sedan blefwo tio
(Decemviri), och slutligen 15
(Quindecimviri). Romarne höllo dessa böcker
i samma wördnad som sina orakler,
så at inga wigtiga saker företogos,
hwarken i fred ell. krig, förrän nämnde
man, af Cicero kallade Sibyllinorum
interpretes eller Sibyllini
Sacerdotes, hade först rådfrågat dem, och
deröfwer gjort sina uttydelser. De
rådfrågades äfwen när någon allmän
landsplåga upkom i Rom. Likwäl skulle
Rådet hafwa gifwit befallning dertil.
I Roms år 670, då Capitolium brann,
blefwo desse böcker äfwen upbrande.
De som sedan kallades Sibyllinske,
woro afskrifter, dels ifrån åtskilliga
städer i Italien, dests ifrån staden
Erythræ i Asien, dels ifrån andra orter.
– När Augustus blef, efter Lepidi
död, Pontifex Maximus, befallte han
at alla spådomsböcker som befunnos
i enskiltes händer, skulle upsnappas,
antingen de woro på Grekiska eller
Latinska språket. På det sättet
inkommo 2000 volumer, som alla
upbrändes, men de Sibyllinske blefwo
efter behörig granskning förskonte. Som
det Sibyllinska exemplaret, hwilket
warit alltifrån Sullas tid, fans
skadadt, lät Augustus det omskrifwas af
Quindecimvirerne, förmodligen på
linne, för at gifwa det et åldrigt
utseende. Detta exemplar lades i twenne
förgylda lådor under foten af Apollos
bild, i templet på Palatinska berget.
Desse böcker räddades med möda
undan elswådan som sedermera öfwergick
samma tempel; men de upbrändes
sedan af Consulen Stilico, på kejsar
Honorii befallning, i Roms år 406
eller 407. I dessas ställe hafwa
sedermera andra funnits, bestående af åtta
böcker, som tros wara understuckne af
Christne, för at gifwa Christna läran
et förswarswapen emot hedningarne.
De trycktes först år 1545. – Man
kallade Libri fulgurales, de böcker
som lärde konsten at hemta spådomar
af dunder och blixt. Nymfen Bigois,
hos Toscanerne, hade särfattat en bok
i denna konst, hwilken förwarades i
Apollos tempel. – Lintei woro
böcker ell. taflor öfwerdragna med lärft.
I sådana woro ej allenast Sibyllas
spådomar, utan äfwen kejsarens
enskilta bref, förbundstraktater och
andra publika saker. – Fatales, ödets
böcker, i hwilka, efter Etruriernes lära,
menniskornas ålder o. lifslängd woro
beskrifne. De rådfrågades wid sjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
