Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Själafesten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Afr. M.) I Konungariket Loango
tror kungliga familjen, at det finnes
et bestämdt antal själar, som aldrig
gå utur slägten, och at de aflidnes
själar flytta in i barnen som födas.
Andre anse dessa själar såsom husgudar
och skyddsandar. De wisa dem samma
dyrkan som demonerne, ställd dem i
sina rum, i en liten niche, och offra
åt dem dagligen förstlingen af maten
på deras bord.
(Amer. M.) Hos Huronerne firas
en fest, som synes wara den mest
högtidliga af deras religiösa ceremonier.
På utsatt dag begifwer hwar by sig
i ordning til begrafningsplatsen;
liken blottas, åskådarne betragta dem
under djup tystnad, men uphäfwa
genast derpå et jemmerligt skri, som
räcker så länge de orka. Derefter är
hwar och en sysslosatt at samla benen
och at skilja köttet derifrån, hwilket
kastas i elden. När de komma hem,
hålles en allmän sammankomst på en
stor slätt der benraglen äro uphängda.
Der börja de åter at skrika o. tjuta:
hwar och en uttrycker sin saknad
öfwer en slägting, en wän, en maka,
under tecken af den lifligaste sorg.
Slutligen gräfwes midtpå fältet en
stor grop, omgifwen af en
amphitheater. Deröfwer upreses en ställning
med twerlekter, hwarpå de aflidnes ben
läggas til allmänt åskådande. Allt
efter som benen anlända, läggas de
på jorden tillika med skänker, och de
utbredas på platsen likasom
krukmakare-waror på en marknad. Det är
icke sällsynt at se ända til 1200
paket både af presenter och ben.
Gropen är beklädd m. pelswerk, och
skänkerne nedsättas der särskilt. Liken
betäckas med helt nya skinn, hwarpå
lägges bark samt derofwanpå wed,
stenar och jord. Hwar familj är
placerad på ställningen omkring grafwen,
dit man nedstiger för at taga några
näfwar sand, dem man förwarar
såsom en dyrbar skatt. Derefter går
hela församlingen sin wäg; men i flera
dagars tid komma qwinnorna at på
grafwen utgjuta sagamite, et slags
gröt som wildarne äta.
(Rabb.M.) Rabbinerne påstå, at
själarne under sömnen lemna kroppen,
och at demonerne begagna denna
frånwara för at gå in i kroppen och orena
den; det är derföre de hwar morgon
twätta sig med mycken omsorg, och
uprepa följande bön: “Låfwad ware
Du, Herre, at Du återgifwer
själarne åt deras döda kroppar.”
SJÄLARNESFÖRUTVARELSE (Rabb.
Myth.) är en allmänt antagen tanke
ibland Judiska lärare. De påstå at
alla själar danades och skapades rena
genast på första skapelsedagen, och at
de alla woro i trädgården Eden. Det
war med dem Gud talade på han sade:
“Låtom oss göra menniskan.” Han
förenar dem med kroppar, i den mån
någon sådan danas. Denna tanke stöda
de på hwad Gud säger hos Esaia:
“Jag har gjort själar,” et bewis at
arbetet längesedan warit fullbordadt.
Dessa själar njuta en stor sällhet i
himmelen, under det de wänta på
föreningen med sina kroppar. De kunna
emedlertid samla sig förtjenster; och
detta är en af orsakerna til den stora
olikhet som råder i ägtenskapen, af
hwilka några ärolyckliga, andra
olyckliga, emedan Gud förskickar själarne
allt efter deras förtjenst. De hafwa
blifwit skapade dubbla, på det den ena
skulle wara för mannen och den
andra för qwinnan. Då dessa för
hwarandra skapade själar finna sig förenade
på jorden, äro deras willkor ofelbart
lyckliga och deras ägtenskap lugnt och
fredsamt; men för at straffa de själar
som icke swarat emot deras höga
ursprung, åtskiljer Gud dem som warit
skapade för hwarandra, och då kunna
de aldrig trifwas tilhopa.
SJÄLAVANDRINGEN, en
själsflyttning ur en kropp i en annan.
Pythagoras lärde S. i Grekland och
Italien, omkring den 62 Olympiaden;
men han synes hafwa hemtat den hos
de Egyptiske presterne, hwilka lärde
at efter döden gick själen öfwer
småningom i kropparne af djur som
tilhörde jorden, wattnet eller luften, et
omlopp som hon fulländade på 3000
år, hwarefter hon kom tilbaka för at
uplifwa menniskokroppen. Härigenom
förklarade de den ofantliga ojemnheten
i menniskornas willkor. Olyckan är
en försoning för de brott man begått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
