Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Själavandringen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under en förfluten lefnad, och
sällheten en belöning för de dygder man
utöfwat under et förde lif. De trodde
tillika, at de menniskor som under et
wisst antal af flyttningar hade til fullo
försonat sina fel, fördes til en stjerna
ell. planet, utsedd til deras hemwist.
Denna lärosats kunde medföra en
dubbel förmån: den första at tjena til
grund för tron på själens odödlighet,
hwilket föranleder Lucanus at kalla den
en oskadlig lögn, som skingrar fasan
för döden: den andra, at göra lasten
förhatlig och dygden älskwärd,
derigenom at den lärde at själen flyttade
öfwer i andra ädla ell. föraktliga
kroppar, allt efter handlingarnes förjenst.
Men den ledde temligen naturligt til
djurens dyrkan, i det den lärde af anse
dem såsom boningar för dem hwilka
warit sitt fäderneslands och
menslighetens wälgörare. Origenes påstod
at Gud skapat werlden endast för at
straffa de själar som warit felagtige
i himmelen. Läran om S. undergick
trenne revolutioner: 1.
Österländningarne och massan af Grekerne
antogo Egyptiernes mening, som redan
är nämnd. 2. Flere af Pythagoras’
och Platos lärjungar, i den
öfwertygelse at allt hwad som wäxer, har
känsla och deltager i den allmänna
intelligensen, tillade, at samma själ,
såsom tilökning i straff, gick at
begrafwa sig i en planta eller i et träd.
3. Slutligen, wid Christendomens
upkomst, lärde Celsus, Porphyrius och
andre hedniske filosofen at själen
endast flyttade ur en menniskokropp i en
annan. Detta war Gallernes och
Germanernes tanke, och tros ännu af
Indianer o. Chineser. Ibland Judarne
trodde de fleste Phariséer på
själawandringen.
(Ind. M.) Hos Banianerne är S.
en af religionens hufwudartiklar; och
deras härrör deras owanliga
tilgifwenhet för alla slags djur. Ehuru de
äro mycket girige, underlåta de aldrig
at återlösa et kreaturs lif. Fakirerne
begagna ofta denna utwäg, för at lura
åt sig penningar. På deras anmodan
gå unga engelske handlande, med en
bössa ut på landet, der de weta at
Banianer bo, och låtsa wilja skjuta
fåglar. Banianerne bli upskrämde,
underhandla med jägarne, och för goda
ord och betalning förmå dem at gå
sin wäg. Om någon äger en oxe ell.
en ko, som han för sjukdom ell. ålder
nödgas slagta, och en Banian får weta
deraf, kommer han genast at köpa
kreaturet, för at flytta det til et
boskapshospital. I kraft af samma lära hålla
de hwart år et högtidligt gästabud för
alla flugor i deras hus. Maten
består i et stort fat med sockrad mjölk,
som sättes på golfwet ell. på et bord:
stundom gå de ut på landet, med en
påse full med risgryn under armen,
och när de träffa en myrstack, kasta
de näftals risgryn derpå. Men deras
ömhet inskränker sig icke til at skaffa
djuren underhåll, de roa sig äfwen
med at göra dem granna, likasom
wore det deras egna barn, och pryda
kornas ell. getternas ben med ringar
af åtskilliga metaller. De skola äfwen
på samma sätt styra ut fruktträden i
sina trädgårdar. På följande sätt
beskrifwer Shastah ursprunget til S.
Debtahs ell. de affällige änglarne hade
ådragit sig den Ewiges onåd, och
derföre skapades werldsrymden at tjena
dem til hemwist. Gud danade
kroppar til fängelse och boning för dem,
underkastade dessa kroppar förwandling,
förfall och döden, och dömde de
brottslige debtahs til 87 förflyttningar, som
skulle blifwa deras bestraffnings- och
försonings-tilstånd. I den 88:de skulle
de lifwa kroppen på en ko, och i den
89:de på en menniska; detta sednare
profwet war det swåraste af alla. –
Dessa åtskilliga wandringar, fördelade
i 4 epoker, skulle innefatta en
tidslängd af 111,100 år. (Se JOGUIS)
Om efter denna tidens förlopp, någon
debtah finnes som icke genomgått alla
grader af bestraffning, luttring och
rening, åligger det Sieb ell. Schiwa
at, wäpnad med den Ewiges magt,
störta honom i det ewiga mörkret. –
Ibland de många folkslag som antaga
systemet om S., tro somliga at det
icke är själarne som flytta ur den ena
kroppen i den andra, utan endast
werkningarne och förmögenheterne hos dessa
själar, och at om man står mycket
nära en döende menniska, insuper man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
