Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Själavandringen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
435
under en förfluten lefnad, och sällheten en belöning
för de dygder man utöfwat under et förde lif. De
trodde tillika, at de menniskor som under et wisst
antal af flyttningar hade til fullo försonat sina fel,
fördes til en stjerna ell. planet, utsedd til deras
hemwist. Denna lärosats kunde medföra en dubbel
förmån: den första at tjena til grund för tron på
själens odödlighet, hwilket föranleder Lucanus at
kalla den en oskadlig lögn, som skingrar fasan för
döden: den andra, at göra lasten förhatlig och dygden
älskwärd, derigenom at den lärde at själen flyttade
öfwer i andra ädla ell. föraktliga kroppar, allt efter
handlingarnes förjenst. Men den ledde temligen
naturligt til djurens dyrkan, i det den lärde af anse
dem såsom boningar för dem hwilka warit sitt
fäderneslands och menslighetens wälgörare. Origenes
påstod at Gud skapat werlden endast för at straffa de
själar som warit felagtige i himmelen. Läran om S.
undergick trenne revolutioner: 1. Österländningarne
och massan af Grekerne antogo Egyptiernes mening, som
redan är nämnd. 2. Flere af Pythagoras’ och Platos
lärjungar, i den öfwertygelse at allt hwad som wäxer,
har känsla och deltager i den allmänna intelligensen,
tillade, at samma själ, såsom tilökning i straff, gick
at begrafwa sig i en planta eller i et träd. 3.
Slutligen, wid Christendomens upkomst, lärde Celsus,
Porphyrius och andre hedniske filosofen at själen
endast flyttade ur en menniskokropp i en annan. Detta
war Gallernes och Germanernes tanke, och tros ännu af
Indianer o. Chineser. Ibland Judarne trodde de fleste
Phariséer på själawandringen.
(Ind. M.) Hos Banianerne är S. en af religionens
hufwudartiklar; och deras härrör deras owanliga
tilgifwenhet för alla slags djur. Ehuru de äro mycket
girige, underlåta de aldrig at återlösa et kreaturs
lif. Fakirerne begagna ofta denna utwäg, för at lura
åt sig penningar. På deras anmodan gå unga engelske
handlande, med en bössa ut på landet, der de weta at
Banianer bo, och låtsa wilja skjuta fåglar. Banianerne
bli upskrämde, underhandla med jägarne, och för goda
ord och betalning förmå dem at gå sin wäg. Om någon
äger en oxe ell. en ko, som han för sjukdom ell. ålder
nödgas slagta, och en Banian får wata deraf, kommer
han genast at köpa kreaturet, för at flytta det til et
boskapshospital. I kraft af samma lära hålla de hwart
år et högtidligt gästabud för alla flugor i deras hus.
Maten består i et stort fat med sockrad mjölk, som
sättes på golfwet ell. på et bord: stundom gå de ut på
landet, med en påse full med risgryn under armen, och
när de träffa en myrstack, kasta de näftals risgryn
derpå. Men deras ömhet inskränker sig icke til at
skaffa djuren underhäll, de roa sig äfwen med at göra
dem granna, likasom wore det deras egna barn, och
pryda kornas ell. getternas ben med ringar af
åtskilliga metaller. De skola äfwen på samma sätt
styra ut fruktträden i sina trädgårdar. På följande
sätt beskrifwer Shastah ursprunget til S. Debtahs ell.
de affällige änglarne hade ådragit sig den Ewiges
onåd, och derföre skapades werldsrymden at tjena dem
til hemwist. Gud danade kroppar til fängelse och
boning för dem, underkastade dessa kroppar
förwandling, förfall och döden, och dömde de
brottslige debtahs til 87 förflyttningar, som skulle
blifwa deras bestraffnings- och försonings-tilstånd. I
den 88:de skulle de lifwa kroppen på en ko, och i den
89:de på en menniska; detta sednare profwet war det
swåraste af alla. – Dessa åtskilliga wandringar,
fördelade i 4 epoker, skulle innefatta en tidslängd af
111,100 år. (Se JOGUIS) Om efter denna tidens förlopp,
någon debtah finnes som icke genomgått alla grader af
bestraffning, luttring och rening, åligger det Sieb
ell. Schiwa at, wäpnad med den Ewiges magt, störta
honom i det ewiga mörkren. – Ibland de många folkslag
som antaga systemet om S., tro somliga at det icke är
själarne som flytta ur den ena kroppen i den andra,
utan endast werkningarne och förmögenheterne hos dessa
själar, och at om man står mycket nära en döende
menniska, insuper man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
