Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Smittan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gåfwo sig ifrån Kreta för at söka sin
lycka, fingo af oraklet befallning at
stadna der inwånarne kommo för at
taga emot dem. Som de måste
tilbringa natten på hafsstranden i
Mindre Asien, kom en otalig skara råttor
om natten och upåto deras gördlar
och lädersköldar. Morgonen derpå
trodde de sig finna oraklet upfyldt,
slogo ner sina bopålar på samma ställe,
anlade en stad som de kallade
Sminthia, upbyggde et tempel åt Apollo
under namn af Smintheus, och
ansågo för heliga alla råttor som
funnos i templets grannskap.
SMITTAN (Sinneb. l.) föreställes
under bild af en blek, utmerglad
qwinna, bekäckt af smutsiga och
sönderrifna kläder. Hon håller en
walnötsgren i handen och står på en basilisk.
En döende yngling ligger wid hennes
fötter, och de tjocka dunster som
omgifwa henne, utmärka at luften är
förpestad.
1. SMYRNA, oftare kallad Myrrha,
dotter af Cinyras och Cenchreis, ell.
af Thias och Orithyia. Venus, som
hon hade förolämpat, straffade henne
dermed at hon ingaf henne en
blodskändande passion, hwaraf Adonis blef
en frukt.
2. – En Amazon som gaf sitt namn åt
staden Smyrna.
3. – En stad i Jonien, upbyggd af
Tantalus.
SMÄDELSEN. Athenarne hade gjort
en Gudomlighet deraf. Apelles, som
blifwit illa berygtad wid Egyptiska
konungen Ptolemæi hof, uplyste
fursten genom den wackraste allegori som
ännu framkommit ur någon målares
pensel eller en skalds penna. Lätttron,
med Midas’ långa öron, sitter på
thronen; Okunnigheten o. Misstankan
omgifwa henne. Lätttron räcker handen
åt S., som närmar sig til henne med
lagande ansigte. Denna hufwudfigur
intager det medlersta af taflan; hon
skakar en fackla med ena handen och
med den andra drager hon Oskulden
wid håret. Denna sista föreställes
under skapnad af et ungt och wackert
barn, som lyster händerna upåt
himmelen, och tager honom til wittne
öfwer den orättwisa och behandling hon
lider. Framför S. går Afunden, med
likfärgad by och glosögd, åtföljd af
Bedrägeriet och Listen, hwars biträde
S. lånar, för at dölja sin
wanskaplighet. På något afstånd ser man
Ångern, under skepnad af en sorgklädd
qwinna: hennes kläder äro sönderrifna;
hon är förtwiflad, och wänder sina
tårdränkta ögon åt Sanningen, som
synes ännu längre bort och som med
långsamma steg följer efter Smädelsen.
– Rafael har componerat sin tafla
öfwer Smädelsen, efter Luciani
beskrifning öfwer denna Apelles’ tafla. –
Rubens har målat S. i Luxembourgska
palatset, under skapnad af en Satyr,
som räcker ut tungan. – Nutidens
artister föreställa S. såsom en Qwalmö
ell. Furie, med wild blick, gnistrande
ögon, en brinnande fackla i ena handen,
och med den andra släpar Oskulden wid
håret, under bild af et barn som
sträcker händerna emot himmelen, likasom
för at taga honom til wittne.
SMÖRJELSEN. Phænicier och
andra forntidens folk plägade med olja
smörja råstenar, äfwensom stenar
upreste wid ingången til någon
helig lund, eller annat ställe, bestämdt för
gudstjenst.
SNABBHETEN (Sinneb. l.) Enligt
Ripa är det en qwinna som håller i
en åskwigg eller ljungeld; wid sidorna
eller på hufwudet ses en sparfhök, och
en delfin wid fötterna. På den
sednare har Cochin tillagt små wingar;
och figuren springer öfwer ax utan at
böja denn.
SNIGELN war en symbol af wällust
och kättja, emedan den är twekönad.
Se LÄTTJAN.
SNILLET (Sinneb. l.) Gravelot
har gifwit det wingar, och en låga
på hufwudet. Wid fötterna ligga
böcker, för at utmärka huru det icke går
säkert utan biträde af kunskaper.
Dertil har han förenat attributer af
wetenskaper och konster; en örn wid
fötterna häntyder på dessa metaforiska
uttryck: örnblick, han är en örn, o.
s. w. Åtskilliga kransar omkring en
pelare, beteckna at äran är snillets
belöning; och den stråle som faller
öfwer figuren, tilkännagifwer, at S.
icke förwärfwas, utan är en skänk af
naturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
