Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sofi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
wändigt bör twätta händerna sedan
man ätit: man är öfwertygad säger
han, at i det salt man äter, finnes
en del af Sodoms salt och swafwel;
man bör derföre frugta att något
deraf fastnar wid händerna, och om
man sedan gnider sig i ögonen, blir
man blind.
SOFI, en man klädd i ylle (Mah.
M.) en särskilt musulmanisk
munkorden, hwars yrke är at föra en
mera ordentlig och indragen lefnad än
dervischerne i allmänhet.
SOFTAS (Mah. M.), et slags
lönte turkiske dervischer, hwilkas syssla
är at wid slutet af hwar namas eller
dagsbön, läsa et slags själamessa wid
sultanernes grafwar, som anslagit
fonder för deras underhåll.
SOHAM (Pers. M.), et
förskräckligt djur, som Sam-Neriman, son
af Caberman-Catel, kufwade och sedan
nyttjade såsom krigshäst i alla sina
krig emot jättarne. Detta djur, med
hästhufwud och en drakes kropp,
och hwars färg liknade glödande
jern, höll 8 fot i längd och hade 4 ögon.
SOINI eller SOLE, (Finn. M.) en af
Kalewas söner, war en stor skalk och en
Ulspegel så länge han lefde. Då han
war tre nätter gammal sparkade han
sönder lindan, hwaraf man spådde at
han skulle bli en dugtig busse; han
såldes derföre til smeden Köyrötyinen
i Karelen, der han gjorde flera puts:
först blef han amma, men påtade
ögonen ur barnet, matade det, men
blef alltid sjelf först mätt, dödade det
sedan och brände’ up waggan.
Sedan befallte husbonden honom at
stänga gärdesgård: då uppryckte han
tallar til gärdsel, och granar till störar,
samt nyttjade ormar til widjor.
Sedan skulle han walla boskap: då
bakade matmodern åt honom en kaka
med sten uti, hwarpå han skar sin
knif förderfwad: häröfwer blef han så
förbittrad, att han sammankallade
björnar och wargar at rifwa och
upäta hela boskapshjorden. Af kornas
ben och oxarnes horn gjorde han
lurar i hwilka han blåste och dref den
nya hjorden, björnarne och
wargarne, hem til gården, klafwade dem
sjelf, och slutligen retade björnen at
rifwa matmoderns lår.
SOKRATES, en rygtbar filosof i
Athen. För at försona hans död,
upreste de åt honom en kopparstod,
förfärdigad af Lysippus, och inwigde åt
honom et kapell såsom åt en halfgud.
SOL och MÅNE (Nord. M.) I
Grimnismal säges, at Asarne satte
den skinande skölden Swalin för
Solen, samt at haf och jord skulle
förbrännas, om dem föllo bort. Häraf
slutas med fog, at detta ljus ej
ansågs skapade af Asarne, emedan det
då skulle passat til det öfriga.
Allting blir deremot
öfwerensstämmande, när Solen tillägges en annan och
äldre upprinnelse; ty då den war
bestämd för werlden, som hade blifwit
danad, om Asarne uppfyllt sin
bestämmelse, är det icke underligt, at
dess oförswagade strålar skulle antändt
den plägowerld, som byggdes af Ymers
kropp. Således inses också,
hwarföre en tredubbel winter, utan någon
sommar emellan, skulle föregå
Ragnarök, ty när Solen wid tidens slut
war tryckt tilbaka, då blef på
himmeln endast den skinande skölden och
stjernorna, som icke kunde wärma.
Swag blef lysningen, och denna
tidpunkt fick derföre Skymningens namn.
– Äfwen inses, at Wola talar
sanning, då hon säger, at af Surturs
lågande swärd skiner Här-Gudars sol.
– I Wastrudnismal säges, at
Fenris slukar Solen, men at hon först
föder en dotter, som skall lysa efter
Ragnarök. Detta är en sednare dikt,
men äfwen den wisar på en
Solfader högre än Asarne, ty då de
sjelfwe gå under, kunna de ju icke
bewara Soldottern. I samma Dikt
säges, at Solens och Månens fader
är Mundilfare, (Mundilföre, hwad
detta namn egentligen skall betyda,
kan ej sägas; gissningswis: Resans
Styrare eller Afmätare).
Prosaiska Eddan berättar följande:
Mundilfare hade twenne barn, som
woro så sköna, att han kallade sin
son Måne, och sin dotter, som han
gifte med en man Glanur, kallade
han Sol. Öfwer denna stolthet
wredgades Gudarne, borttogo begge
syskonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
