Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Solanus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
satte dem up på himmelen,
och läto Sol köra de hästar, som
drogo Solens wagn, hwilken
Gudarne hade af Muspelsheims gnistor
skapat at uplyså werlden. Dessa
hästar heta Alswidr och Arwakr.
Under deras bogar satte Gudarne
pustar, för att swalka dem. I
somliga sånger kallas de Isarnkol. Måne
styrer Månens gång, och råder för
Ny och Nedan. Han tog från
jorden twå barn, som hette Bil och
Hwike, då de gingo från brunnen
Byrger, och buro på sina skuldror en
så, som heter Sägur, och såstången
Simul. Widfindr är dessa barns
fader. De följa beständigt Månen,
såsom man från jorden kan se. –
Solens skyndsamhet förklaras i
prosaiska Eddan sålunda: Af twå ulfwar,
heter den ene Skol, som följer
henne efter, och hon rädes, at han skall
upsluka henne. Den andre heter
Hate Hradwitnisson; han löper framför
henne och will taga fatt på Månen,
hwilket också omsider blir slutet. Sygr
(en wederstygglig qwinna) bor öster
från Midgård i skogen Jernwidr, der
de jättinnor, som kallas Jernwidjor,
bo. Hon föder många söner, som
äro jättar, och alla i wargskapnad.
Derifrån härstamma desse twå ulfwar.
Det förtäljes, at af denna slägt
heter den mägtigaste Månegarmr.
Denne mättas med alla döende
menniskors kroppar. Han upslukar
Månen, och öfwerstänker derwid himlen
och luften med blod. Deraf
förmörkas Solen, och windarne brusa och
susa hit och dit.
Solens brukligaste benämningar
äro: Månens syster, Gudqlans,
Ewigglans; Skalderne kalla henne ock
Odins öga. – Månen kallas Solens
broder, Nattens ljus.
SOLANUS, en Genius som förestår
östanwädret. Han föreställes ung och
håller i händerna flera sorter frukt,
såsom äplen, persikor, pomeranser,
granatäplen o.d.; med flera jordens
alster ifrån Grekland eller andra
länder längre i öster.
SOLARIER, et folkslag i och
omkring Mesopotamien, som hwarken
har kyrkor eller tempel, och som tros
dyrka solen. De äro 9 eller 10000
til antalet, och samlas endast på
underjordiska ställen långt ifrån
städerna. I anledning af en emot dem
tilämnad förföljelse, slöto de sig i
förra seklet til Jakobiterne, utan at
likwäl iakttaga någon af de Christnas
plägsäder, och fortfara at hemligen samlas.
SOLE, se SOINI.
SOLEN. Denna himlakropp war
afguderiets första föremål. Dess
skönhet, lifliga sken, snabbheten i dess
lopp, dess ordentlighet at småningom
uplysa jorden, samt öfwerallt skrida
ljus och fruktbarhet, alla dessa
karaktersdrag så wäsendtliga för
Gudomen, bedrogo ganska lätt grofwa och
köttsliga menniskor. Solen war Bel
eller Baal hos Chaldéerne,
Canaaneernes Moloch, Moabiternes
Beelphegor, Pheniciernes eller Arabernes
Adonis, Karthagernes Saturnus,
Egyptiernes Osiris, Persernes Mithras,
Indianernes Dionysus, samt
Grekers och Romares Phæbus och
Apollo. Flere lärde finnas, som til och
med påstått at alla hedendomens
Gudar woro endast Solen, och alla
Gudinnor Månen. Men S. har äfwen
blifwit dyrkad under sitt eget namn. De
gamle skalderne hafwa wanligen skilt
Apollo ifrån S., och ansett dem
båda såsom Gudar hwar för sig. När
Homerus omtalar ägtenskapsbrottet
emellan Mars och Venus, säger han
at Apollo war med på spektaklet, och
låtsade om ingenting; men at S.
hade för den stackars Vulcanus
uptäckt hela hemligheten. S. hade
äfwen sina enskilta tempel och offer.
Lucianus säger att S. war en af
Titanerne. Marmorstoder, medaljer och
alla gamla minnesmärken göra
wanligen skillnad dem emellan, hwilket
likwäl icke hindrar at ju filosofer och
fysiker, som undersöka tingens natur,
tagit Apollo för S., likasom Jupiter
för luften, Neptunus för hafwet,
Diana för månen, och Ceres för jordens
frukter. Cicero räknar fem: en, son af
Jupiter; den andre af Hyperion; den
tredje af Vulcanus, med tilnamnet
Opas; den fjerde hade Akantho til
moder; och den femte war fader til
Æeta och Cicer. – Grekerne dyrkade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
