Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Solanus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
450
nen, satte dem up på himmelen, och läto Sol köra de
hästar, som drogo Solens wagn, hwilken Gudarne hade af
Muspelsheims gnistor skapat at uplyså werlden. Dessa
hästår heta Alswidr och Arwakr. Under deras bogar
satte Gudarne pustar, för att swalka dem. I somliga
sånger kallas de Isarnkol. Måne styrer Månens gång,
och råder för Ny och Nedan. Han tog från jorden twå
barn, som hette Bil och Hwike, då de gingo från
brunnen Byrger, och buro på sina skuldror en så, som
heter Sägur, och såstången Simul. Widfindr är dessa
barns fader. De följa beständigt Månen, såsom man från
jorden kan se. – Solens skyndsamhet förklaras i
prosaiska Eddan sålunda: Af twå ulfwar, heter den ene
Skol, som följer henne efter, och hon rädes, at han
skall upsluka henne. Den andre heter Hate
Hradwitnisson; han löper framför henne och will taga
fatt på Månen, hwilket också omsider blir slutet. Sygr
(en wederstygglig qwinna) bor öster från Midgård i
skogen Jernwidr, der de jättinnor, som kallas
Jernwidjor, bo. Hon föder många söner, som äro jättar,
och alla i wargskapnad. Derifrån härstamma desse twå
ulfwar. Det förtäljes, at af denna slägt heter den
mägtigaste Månegarmr. Denne mättas med alla döende
menniskors kroppar. Han upslukar Månen, och
öfwewstänker derwid himlen och luften med blod. Deraf
förmörkas Solen, och windarne brusa och susa hit och
dit.
Solens brukligaste benämningar äro: Månens syster,
Gudqlans, Ewigglans; Skalderne kalla henne ock Odins
öga. – Månen kallas Solens broder, Nattens ljus.
SOLANUS, en Genius som förestår östanwädreL Han
föreställes ung och håller i händerna flera sorter
frukt, såsom äplen, persikor, pomeranser, granatäplen
o.d.; med flera jordens alster ifrån Grekland eller
andra länder längre i öster.
SOLARIER, et folkslag i och omkring Mesopotamien, som
hwarken har kyrkor eller tempel, och som tros dyrka
solen. De äro 9 eller 10000 til antalet, och samlas
endast på underjordiska ställen långt ifrån städerna.
I anledning af en emot dem tilämnad förföljelse, slöto
de sig i förra seklet til Jakobiterne, utan at likwäl
iakttaga någon af de Christnas plägsäder, och fortfara
at hemligen samlas.
SOLE, se SOINI.
SOLEN. Denna himlakropp war afguderiets första
föremål. Dess skönhet, lifliga sken, snabbheten i dess
lopp, dess ordentlighet at småningom uplysa jorden,
samt öfwerallt skrida ljus och fruktbarhet, alla dessa
karaktersdrag så wäsendtliga för Gudomen, bedrogo
ganska lätt grofwa och köttsliga menniskor. Solen war
Bel eller Baal hos Chaldéerne, Canaaneernes Moloch,
Moabiternes Beelphegor, Pheniciernes eller Arabernes
Adonis, Karthagernes Saturnus, Egyptiernes Osiris,
Persernes Mithras, Indianernes Dionysus, samt Grekers
och Romares Phæbus och Apollo. Flere lärde finnas, som
til och med påstått at alla hedendomens Gudar woro
endast Solen, och alla Gudinnor Månen. Men S. har
äfwen blifwit dyrkad under sitt eget namn. De gamle
skalderne hafwa wanligen skilt Apollo ifrån S., och
ansett dem båda såsom Gudar hwar för sig. När Homerus
omtalar ägtenskapsbrottet emellan Mars och Venus,
säger han at Apollo war med på spektaklet, och låtsade
om ingenting; men at s. hade för den stackars Vulcanus
uptäckt hela hemligheten. S. hade äfwen sina enskilta
tempel och offer. Lucianus säger att S. war en af
Titanerne. Marmorstoder, medaljer och alla gamla
minnesmärken göra wanligen skillnad dem emellan,
hwilket likwäl icke hindrar at ju filosofer och
fysiker, som undersöka tingens natur, tagit Apollo för
S., likasom Jupiter för luften, Neptunus för hafwet,
Diana för månen, och Ceres för jordens frukter. Cicero
räknar fem: en, son af Jupiter; den andre af Hyperion;
den tredje af Vulcanus, med tilnamnet Opas; den fjerde
hade Akantho til moder; och den femte war fader til
Æeta och Cicer. – Grekerne dyrka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
