- Project Runeberg -  Ordbok i fabelläran eller Allmän mythologi / Sednare delen /
466

(1831-1836) [MARC] Author: Carl Erik Deléen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Spöken ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det är Marsilius Ficini uppenbarelse
för sin wän Michael Mercator. De
hade kommit öfwerens, at den som
först doge, skulle komma tilbaka för
at uplysa den andra om sanna
förhållandet med det andra lifwet.
Någon tid derefter, då Mercator satt för
sig sjelf och funderade, fick han
hastigt höra en röst som kallade honom;
det war hans wän Fisinus, som han
såg rida på en hwit häst, men som
förstvann i samma stund han ropade
sin wän wid namn. – Den andra
meningen om S:s wäsende är deras,
som tro dem icke wara gengångande
själar, utan en tredjedel af det som
utgör menniskan; det är en
Theophrasti tanke och alla deras som tro at
menniskan består af tre delar, neml.
själ, kropp och ande. Enligt deras
mening, återkommer enhwar af dessa
delar efter döden til det ställe der
den utgått; själen som kommer ifrån
Gud, återwänder til Gud; kroppen,
som är sammansatt af twå lägre
elementer, jorden och wattnet, återgår
til jorden, och anden som är tagen
af de twå högre elementerne, luften
och elden, wänder tilbaka til luften,
der han med tiden uplöses likasom
kroppen. Det är denne ande, och ej
den andre, som wisar sig.
Theophrastus tillägger, at han wanligen
wisar sig på de ställen och ibland de
ting, som warit mest omtyckta af
den person han lifwat, emedan han
deraf fått ganska djupa intryck, dem
han ännu behåller. – Tredje
meningen är deras som tilskrifwa
elementar-andarna dessa uppenbarelser: de
af denna tanke tro at hwart element
är upfyldt af et wisst antal andar;
at stjernorna äro hemwist för
Salamandrer, luften för Sylfer, wattnet
för Nymfer och Undiner, samt
jorden för Dwergar. – Fjerde meningen
anser för S. ångorna från de
förmultnande kropparna. Anhängarne af
denna förslagsmening tro at dessa ångor,
förtjockade genom nattluften, kunna
föreställa en afliden menniskas bild.
Denna filosofi är icke ny: man finner
spår dertil hos de gamle, och isynn.
i Tronden af Seneca. – Enligt
femte meningen äro S. slutligen
djefwulens konster. De som äro af denna
tanke, antaga uppenbarelsens
sanning såsom et historiskt factum,
hwarpå man ej bör kunna twifla; men
tro at det är et werk af djefwulen,
som skapar sig en kropp af lust och
nyttjar den til olika afsigter, samt
anse detta för det mest tjenliga och minst
brydsamma sätt at förklara dylika syner.

SSOFARINO-KAGAMI, kunskapens
spegel (Jap. M.), en spegel som
hänger midt framför helwetesdomaren,
och der alla de förkastades brott ses i
all deras ryslighet. Se JEMMA.

STABILINUS, densamme som
Statanus.

STABILITOR, stödaren, ett af
Jupiters tilnamn.

STAFHÖGTIDEN. Den firades i
Egypten under höstdagjemningen, då
man slogs med et slags stänger eller
stafwar.

STANDAR. Grekerne woro de
förste som hade någorlunda ordentliga
militäriska fanor o.d. Athenarnes
woro wanligen Minerva, uglan och
oljoträdet; Korinthierne hade en
Pegasus eller wingad häst. På
Egyptiernes standar sågs et oxhutwud, och
på Assyriernes en dufwa;
Germanerne nyttjade lejonet, ormen och
grodan. Som alla dessa figurer af djur
woro symboler af dyrkan hos de
olika folkslagen, som buro dem i
armérna, är det icke underligt om hwar
nation hyste en helig wördnad för
sina fanor. Alla hos Romarne, och
i synn. örnen, woro heliga för dem,
och de dyrkades nästan lika mycket
som Gudarne sjelfwe. I lägret war
et särskilt tält der fanorna eller
standaren förwarades såsom i et tempel;
och detta tält war derigenom en
helig fristad för allt som der nedsattes.

STAPHYLE, en nymf i hwilken
Bacchus blef förälskad; sedan hon
swarat til hans ömma låga,
förwandlade han henne til en drufklase.

STAPHYLITES, et tilnamn för
Bacchus.

1. – STAPHYLUS, fader til Anius
war en af Argonauterne. Enligt
några författare war han son af
Theseus och Ariadne, och enligt andra
af Bacchus och Erigone, som guden
förförde under skapnad af en drufwa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:11:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fabellaran/2/0472.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free