Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Spåmansstaf ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af djurens läte och möte; den 5:te af
lågans och rökens swängningar; den
6:te af wattnets lopp, samt af
wågornas och skummets olika utseende;
den 7:de tilhörde egentligen Alanerne,
och bestod deri at man blandade
wideqwistar om hwarandra, och derefter
uttog en i sender, på wiss bestämd tid,
under det man uttalade wissa heliga
ord, o.s.w.
SPÅMANSSTAF. Den war i form
af en biskopsstaf, och man ser den på
flera gamla medaljer. Den
utmärker Augurerne. De nytttade den, för
at afdela rymden på himmelen, när
de gjorde sina observationer. Det war
också en konungarnes tilhörighet,
emedan de i början förenade andeliga och
werldsliga magten i en person.
SPÅMÄN (Aruspices), woro
religionens tjenare hos Romarne; de
instiftades af Romulus, och dem ålåg
i synn. at undersöka offerdjurens
inelfwor, för at deraf hemta spådomar.
Ibland alla folkslag i Italien, woro
Etrurierne de skickligaste spåmän. Det
är ifrån deras land Romarne
införskrefwo dem de begagnade. De
skickade til och med årligen til Etrurien
et wisst antal ynglingar för at
unwisas i denna westenskap, hwilka
utwaldes ibland de bästa familjer i Rom,
på det konsten icke skulle förnedras
genom föraktliga idkare. Spåmännen
undersökte 1:o slagtoffren innan de
öppnades; 2:o inelfworna sedan de
blifwit öppnade; 3:o lågan som upsteg
ifrån det brända köttet; 4:o
offermjölet, rökelsen, winet och wattnet som
anwändes wid offren. Först borde de
likwäl se efter om offerdjuren
släpades med wåld til altaret, om de
sleto sig ifrån den som ledde dem, om
de sökte undwika hugget, eller
sparkade och råmade då de fingo det, om
deras dödskamp war långwarig och
plågsam; allt olyckliga förebud, men
motsatsen twertom lycklig. När
djuret war öppnadt, undersöktes färgen
på de inre delarna. En dubbel
lefwer, et litet eller magert hjerta
betydde icke något godt. Men det
olyckligaste af allt war när hjertat
helt och hållet saknades. Den dagen
Cæsar mördades t.ex. fans icke
något hjerta i de twå oxar som då
offrades. Föllo inelfworna ur prestens
händer, woro de blodigare än
wanligt, eller färgen blek och blylik, så
bebådade dessa tecken en hotande
olycka och nära förestående undergång.
Lågan borde, om allt skulle lyckas,
höja sig med styrka och genast
förtära offret; hon skulle wara klar, ren
och genomskinlig, utan blandning med
rök, och hwarken wara röd eller swart;
den borde icke spraka, utan brinna
helt tyst och upstiga i form af
pyramid. Twertom bådade hon de största
olyckor, om hon tändes med
swårighet, om, i stället för at stiga rakt
up, hon gick i krokar och lemnade
wissa mellanrum; om, i stället för
at genast angripa offret, det skedde
blott litet efter hand; om wädret
släckte henne, om hon slocknade af et
plötsligt regn, eller om hon lemnade
någon del af offret oförtärdt. Hwad
rökwerket angick, ålåg dem at
efterse om alla dess ämnen ägde den
egenskap, den smak, färg och lukt som
fordrades. Aruspicernes Collegium
hade, likasom alla de andra, sina
register och handlingar; och dess konst
utgjorde en wetenskap kallad
Aruspicina. Jfr. AUGURER, AUSPICER,
SPÅDOM, CALCHAS, MOPSUS.
SPÄKNING (Sinneb. l.) Den
föreställes under bild af en bedröfwad
och utmerglad qwinna, som håller en
tagelskjorta och en gissel.
SPÖKEN. Någre hafwa trott at
S. woro de aflidnes själar, som
kommo igen och wisade sig på jorden.
Så trodde Platonikerne, som man
kan finna af Platos Phœdon, i
Porphyrius m.fl. Tron på S. war
temligen allmän i hedendomen. Man
inrättade til och med fester och
högtidligheter för de aflidnes själar, på
det de icke måtte wisa sig och
skräma menniskorna. Kabalister och
Rabiner woro lika benägne at tro på
S. Detsamma kan sägas om
Turkarna, och nästan om alla Christna
sekter. Bewisen för dem hemtas
antingen ur dem werldsliga historien
eller ur den Heliga Skrift. Baronius
anför en händelse, den han icke tror
någon kunna draga i twifwelsmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
