Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Svartsjukan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SVARTSJUKAN (Sinneb. l.).
Ripa ger henne til emblem en upretad
tupp; dess drägt är broderad med ögon
och öron, och hon antingen håller i
handen en törnknippa eller trampar på den.
SVEKET (Sinneb. l.) Det
föreställes såsom en qwinna af hyggligt
utseende, klädd til dans, och roben
beströdd med masquer. Hon håller en
brinnande halmtapp, ty lögnen äger
icke länge bestånd, och mellan
remnorna på klädningen ses et träben,
som röjer falskheten i hennes steg, och
utmärker at hon aldrig går rätt.
SVETOVID, SVIATOVID och
SVIATVITSCH (Slaw. M.), Solen och
krigets Gud. Han dyrkades på ön
Rügen, i staden Akron, der alla
inwånarne årligen offrade i hans
tempel et wisst mynt. Hans bild war
af et hårdt träslag, ofantligt stor,
med fyra ansigten så at man kunde
se honom på alla sidor. Han hade
icke något skägg; håret war uplagdt
på samma sätt som Slawernes på
Rügen, och drägten mycket kort; i
wenstra handen höll han en påge och
i den högra et horn af metall. Wid
höften hängde et långt swärd i
silfwerbalja; på sidan woro en sadel och
et betsel ofantligen stora. Guden satt
i medelpunkten af templet,
omgifwen på alla sidor med gardiner af
rödt och dyrbart tyg. På
högtidsdagen, som inträffade blott en gång om
året, gick den långskäggige presten
ensam in i tabernaklet, och höll
andedragten noga tilbaka; hwar gång han
wille andas, sprang han til dörren af
det heliga rummet, stack ut hufwudet
och utandades luften hwaraf han
tycktes wara likasom gwäfd, alldeles
såsom skulle han hafwa frugtat at en
dödligs andedrägt hade besmittat
gudomligheten. Efter långa ceremonier
fyllde presten med win det horn som
afguden höll i handen, och winet blef
qwar deri til året derpå. En hwit
häst helgades åt Guden, och det war
endast presten tillåtet at rida på den
samt skära manen och swansen af
honom. Inwånarne i Akron trodde at
S. ofta red sjelf på sin häst för at
strida mot sina fiender. Detta
bewisade de derigenom at, sedan de
lemnat hästen om aftonen ryktad och
bunden i spiltan, funno de honom
ofta morgonen derpå swettifg och oren,
likasom han warit ute på en lång
resa; och af denna färd spådde de til
en god eller olycklig utgång af
kriget. Högtiden firades hwart år när
skörden war slutad. Allt folket
samlades omkring templet, och mycket
boskap slagtades. Aftonen förut sopade
presten sjelf stället der bilden stod.
Dagen derpå tog han hornet ur
Gudens hand och ställde sig framför
tempelporten; och sedan han betragtat
winet som war ihäldt fjolåret,
bebåbade han folket et fruktbart år. Då
föga win war bortdunstadt,
betecknade det et rikt år, och twertom när
mycket win saknades. Derefrer
uthälldes winet för S:s fötter, nytt win
påfylldes, han drack Gudens skål, och
anropade honom om ymnighet,
rikedom och seger för folket. Sedan han
utdruckit allt winet, och åter fyllt
hornet, gaf han det tilbaka åt Guden.
Spådomen om lycka i krig skedde på
följande sätt: framför templet
nedsattes 6 lansar, twå i bredd, och på
hwart par sattes en lans twers
öfwer, så lågt at en häst kunde
beqwämt gå deröfwer utan at hoppa.
Efter långa och högtidliga böner tog
presten hästen i betslet, och lät
honom gå öfwer dessa tre led af lansar:
om hästen hwar gång lyste högra
foten först, war det af god betydelse;
men twertom då han korsade; och
hästens gång bestämde antingen
kriget skulle företagas eller upskjutas.
Sedan offret war förrättadt,
frambars en rund pastej, af honing och
mjöl, så stor at den kunde rymma en
person. Der kröp presten in och
frågade de närwarande om de sågo
honom: på et nekande swar, wände
presten sig åt afguden och bad at han
måtte bli sedd det följande året.
Derefter wälsignade han folket i
S:s namn, bad dem nitiskt anställa offer,
och lofwade dem i wedergällning
segrar både til lands och sjös. Det
återstående af dagen tilbragtes i
kalas, och det hade warit skam, at icke
supa sig full. – Stundom offrades
Christna fångar åt S. De sattes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
