Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Svartsjukan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
481
SVARTSJUKAN (Sinneb. l.). Ripa ger henne til
emblem en upretad tupp; dess drägt är
broderad med ögon och öron, och hon antingen
håller i handen en törnknippa eller trampar
på den.
SVEKET (Sinneb. l.) Det föreställes såsom en
qwinna af hyggligt utseende, klädd til dans,
och roben beströdd med masquer. Hon håller
en brinnande halmtapp, ty lögnen äger icke
länge bestånd, och mellan remnorna på
klädningen ses et träben, som röjer
falskheten i hennes steg, och utmärker at
hon aldrig går rätt.
SVETOVID, SVIATOVID och SVIATVITSCH (Slaw.
M.), Solen och krigets Gud. Han dyrkades på
ön Rügen, i staden Akron, der alla inwånarne
årligen offrade i hans tempel et wisst mynt.
Hans bild war af et hårdt träslag, ofantligt
stor, med fyra ansigten så at man kunde se
honom på alla sidor. Han hade icke något
skägg; håret war uplagdt på samma sätt som
Slawernes på Rügen, och drägten mycket kort;
i wenstra handen höll han en påge och i den
högra et horn af metall. Wid höften hängde
et långt swärd i silfwerbalja; på sidan woro
en sadel och et betsel ofantligen stora.
Guden satt i medelpunkten af templet,
omgifwen på alla sidor med gardiner af rödt
och dyrbart tyg. På högtidsdagen, som
inträffade blott en gång om året, gick den
långskäggige presten ensam in i tabernaklet,
och höll andedragten noga tilbaka; hwar gång
han wille andas, sprang han til dörren af
det heliga rummet, stack ut hufwudet och
utandades luften hwaraf han tycktes wara
likasom gwäfd, alldeles såsom skulle han
hafwa frugtat at en dödligs andedrägt hade
besmittat gudomligheten. Efter långa
ceremonier fyllde presten med win det horn
som afguden höll i handen, och winet blef
qwar deri til året derpå. En hwit häst
helgades åt Guden, och det war endast
presten tillåtet at rida på den samt skära
manen och swansen af honom. Inwånarne i
Akron trodde at S. ofta red sjelf på sin
häst för at strida mot sina fiender. Detta
bewisade de derigenom at, sedan de lemnat
hästen om aftonen ryktad och bunden i
spiltan, funno de honom ofta morgonen derpå
swettifg och oren, likasom han warit ute på
en lång resa; och af denna färd spådde de
til en god eller olycklig utgång af kriget.
Högtiden firades hwart år när skörden war
slutad. Allt folket samlades omkring
templet, och mycket boskap slagtades.
Aftonen förut sopade presten sjelf stället
der bilden stod. Dagen derpå tog han hornet
ur Gudens hand och ställde sig framför
tempelporten; och sedan han betragtat winet
som war ihäldt fjolåret, bebåbade han folket
et fruktbart år. Då föga win war
bortdunstadt, betecknade det et rikt år, och
twertom när mycket win saknades. Derefrer
uthälldes winet för S:s fötter, nytt win
påfylldes, han drack Gudens skål, och
anropade honom om ymnighet, rikedom och
seger för folket. Sedan han utdruckit allt
winet, och åter fyllt hornet, gaf han det
tilbaka åt Guden. Spådomen om lycka i krig
skedde på följande sätt: framför templet
nedsattes 6 lansar, twå i bredd, och på
hwart par sattes en lans twers öfwer, så
lågt at en häst kunde beqwämt gå deröfwer
utan at hoppa. Efter långa och högtidliga
böner tog presten hästen i betslet, och lät
honom gå öfwer dessa tre led af lansar: om
hästen hwar gång lyste högra foten först,
war det af god betydelse; men twertom då han
korsade; och hästens gång bestämde antingen
kriget skulle företagas eller upskjutas.
Sedan offret war förrättadt, frambars en
rund pastej, af honing och mjöl, så stor at
den kunde rymma en person. Der kröp presten
in och frågade de närwarande om de sågo
honom: på et nekande swar, wände presten sig
åt afguden och bad at han måtte bli sedd det
följande året. Derefter wälsignade han
folket i S:s namn, bad dem nitiskt anställa
offer, och lofwade dem i wedergällning
segrar både til lands och sjös. Det
återstående af dagen tilbragtes i kalas, och
det hade warit skam, at icke supa sig full.
– Stundom offrades Christna fångar åt S. De
sattes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
