Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Synden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
der, Zabalillof i wester och
Zabali-barani i öster woro de enda som icke
helt och hållet öfwerswämmades af
wattnet; men ingen menniska kunde
der finna någon fristad. Då wattnet
war afrunnet, gick Noah ur arken,
och begaf sig til Jerusalem samt
derifrån til Mekka. Af Gud emottog
han 4 böcker som innehöllo lagen.
Den förste hette Alifurkan eller
Alkoran, och war bestämd för honom;
den andra Soratoi, skulle lemnas åt
Mose; den tredje, Azombura, war för
David; Christus, som de benämna
Raius-Rahisea, skulle hafwa den
fjerde, som hette Alindzi.
Syndafloden är et ämne som
blifwit behandladt af flera målare, ibland
andra af Rafael och Poussin. Den
förres tafla finnes i Rom och utgör
en del af den taflefölid som kallas
Vaticanska logerna. Poussins är at
se i National-Museum i Paris. Den
anses såsom et mästerstycke af denna
store målare, ehuru det war ett af
hans sista arbeten.
1. SYNDEN (Sinneb. l.)
Ikonologisterne göra den til en ung, blind
och naken man, som springer utåt
krokiga wägar på branta ställen der
törne är öfwerwäxt af blommor; en
mask stinger honom i hjertat, och han är
omgjordad med en orm. Se BROTTET.
2. – (Siam. M.) Siameserne
tro at det tilhör lekmän at synda,
och deras munkar, at göra bot och
bättring för dem som synda.
Smaken hos dessa munkar för denna
indrägliga botgöring, om hwars kraft
de förmått inbilla folket, är drifwen
til den grad, at de til och med
förleda lekmännen til synd, för at
förtjena så mycket mer. Deras wisthus
är således grundadt på folkets
synder, som för dem är et ypperligt
kapital; ty lagen är så sträng och
småagtig, at de mest dygdiga och
upmärksamma menniskor kunna, med
bästa wilja i werlden, ej undwika at
öfwerträda den flera gånger om dagen.
1. SYNEN, ett af dem fem
sinnena. Hos de gamle woro warglon och
sparshöken, samt hos Egyptierne
dufhöken och örnen, symboler af S. De
moderne hafwa allegoriserat den
under form af en ung man, som på
ena sidan håller en spegel och på den
andra har bredwid sig en örn som
ser i solen: bakom ses en regnbåge.
Ripa förestår til emblem en
fenkålsqwast, emedan, enligt Plinius,
ormarne skola gnida ögonen med saften
af denna ört, för at aterfå synen.
2. – DEN DUBBLA ELLER
ANDRA SYNEN: en owanlig egenskap
som skall finnas hos flere inbyggare
på Skottlands westra öar. Den
består i en förmåga at se saker som
skola hända, eller som tildraga sig på
ställen långt aflägsna ifrån dem ort
der de skådas. De wisa sig för
inbillningen, likasom woro de för
ögonen eller werkligen synliga. Så at,
om en menniska ligger i själtåget,
kan, ehuru aldrig sedd af den som
har den dubbla synen, hans bild
tydligem ses af denne under sin
naturliga form, med sitt hårkläde och alla
anstalter til begrafningen; hwarefter
den sedde personen ofelbart dör.
Denna förmåga är icke ärftlig. En som
äger den, kan icke efter behag utöfwa
henne, han kan icke förekomma den,
eller meddela den at en annan, utan
den kommer honom owiljande och
werkar sjelfrådigt; ofta förorsakar den en
stor förwirring och förskräckelse, i
synnerhet hos ungt folk som hafwa
denna gåfwa. Många omständigheter
åtfölja dessa syner, och genom
upmärksamhet på dem kan man få begrepp
om enskilta tildragelser, t.ex. tiden,
stället m.m., när och hwarest den
sedda personen blifwit död. Sättet
at dömma derom och gifwa en rigtig
tolkning deraf, har blifwit et slags
konst, som är ganska olika, allt i
förhållande til personerna. Denna syn
anses såsom et lyte, eller en skam; så
at ingen wågar uppenbart bekänna
sig äga den: många dölja denna
gåfwa eller låtsa icke äga dem.
SYNELETTES, se ANGATO.
SYNHODES, se PAREDRI.
SYNNYTÄR (Finn. M.), en Ormföderska.
SYNOCHIT, en dyrbar sten, som
Plinius säger at swartkonstnären
nyttjade för at hålla de framkallade
andarna tilbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
