Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Talapoiner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är säker på at bli rik. Det är
öswerswämningstiden som Européerne
kallat T:s fastlag. Deras fasta består
i at ingenting äta efter middagen
annat än betel, som de få tugga; men
denna återhållsamhet bör wara så
mycket mindre påkostande, som de wid
andra tider endast äta frukt om
aftonen. Indianerne äro af naturen
så måttlige, at de kunna uthärda en
lång fasta med tilhjelp af litet likör,
hwari de blanda pulvret af något
bäskt trä. – Efter risskörden
tilbringa T. nätterna i sex weckors tid med
at waka midtpå fältet, i små kojor
som fins emellan utgöra en ordentlig
fyrkant. Superiorns koja står
midtuti och är högre än de öfriga. Om
dagen besöka de templen och sofwa i
sina celler. Ingen resande har ännu
förklarat orsaken til detta bruk, eller
hwad radbanden med de 108 kulorna
betyda, efter hwilka de uprepa sina
böner på baliska språket. Under
deras nattwakor göra de icke up eld
för at afhålla rofdjuren, ehuru
Siameserne aldrig resa utan detta
försigtighetsmått; också anser folket för
et underwerk at T. icke bli upätne.
– Skogsmunkarne lefwa i samma
säkerhet. De hafwa hwarken kloster
eller tempel, och folket tror at tigrar,
elefanter och noshörningar, långt ifrån
at anfalla eller skada dem, slicka
deras händer och fötter när de finna
dem sofwande. Om man träffar
lemningar efter någon upäten menniska,
kan man aldrig få i sin öfwertygelse
at det är en T.: och om man
trodde det, har han nodwändigt warit en
elak menniska, ty willdjuren bära
aktning för de goda. – T. gå med bart
hufwud och barfota, likasom det
öfriga folket. Deras drägt består i et
stycke bomullstyg som de slå omkring
höfterne och låren, likasom
lekmännen, men dem är gul, med fyra
andra lappar som utmärka deras yrke.
De äro förbjudne at nyttja skjortor
af musselin, samt lifstycken eller
westar. När de äro stadde på tiggeri,
medföra de et jernbäcken at emottaga
gåfworna, men bära det i en
tygpåse som hänger på wenstra sidan,
wid båda ändarna af et snöre som
hänger öfwer högra axeln. – De
raka skägget hufwudet och ögonbrynen.
Superiorerne måste raka sig sjelfwa
emedan man ej kan widröra deras
hufwud, utan at fela i wördnad emot
dem. Af samma skäl få unge T. icke
raka de gamle, men desse raka de
unge och hwarandra inbördes. –
Rakningen förrättas i ny och fullmåne.
Alle Siameser, andelige och lekmän,
helga dessa dagar genom fasta, d.w.
s. at de äta ingenting e.m. Folket
afhåller sig ifrån fiske, icke för
arbetets skull, emedan intet arbete är dem
förbudet; utan derföre at det tros
icke wara alldeles oskyldigt. Under
dessa dagar bära de til klostren
åtskilliga slags almosor, hwaraf de
förnämsta äro penningar, frukt,
bomullslärftsstycken och kreatur. Äro dessa
döda, tjena de til spis för T.; men
de måste låta dem lefwa och dö
omkring templet, hwilka ditföras
lefwande, ty lagen tillåter icke äta andra
än sjelfdöda kreatur. Nära intil
flera tempel ser man äfwen en artsump
för den lefwande fisk som ditföres i
egenskap af almosor. – Det som
offras åt afguden bör gå genom T:s
händer, hwilken wanligen lägger det
på altaret, och sedan tager det
derifrån för at anwända det til sin
nytta. Folhet offrar brinnande waxljus,
som T. fäster wid bildens knän. Men
blodiga offer äro förbudna af samma
lag, som icke tillåter at döda något
lefwande kreatur. – Wid fullmånen
i femte månaden twätta T. afguden
med luktwatten, men af wördnad blir
hufwudet otwättadt. Derefter
twätta de sin Sankrat eller öfwerste
munken. Folket twår äfwen Sankraterne
och de öfriga munkarne. Hemma i
familierne twås föräldrarne af
barnen, utan afseende på kön. – T.
hafwa inga ur: de böra icke stiga up
förr än det är så ljust at de kunna
se ådrorna på sina händer. Deras
första göra är at tilbringa twå
timmar i templet tilsammans med
Superioren, och sjunga eller läsa böner
på baliska språket. När de inträda
i templet, nedkasta de sig tre gånger
för afguden. – Efter förrättad bön
gå de ut i staden, en timme, för at
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
