Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Talapoiner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tigga; men de gå aldrig ur templet
eller dit in utan at helsa på
Superioren, och buga sig så djupt at de
med näsan widröra jorden. Som han
sitter med benen i kors, fatta de med
båda händer i hans ena fot och
lägga den wördnadsfullt på deras
hufwud. När de begära almosor, ställa
de sig tyst och stilla wid porten; och
om de ingenting få, draga de lika
anständigt tilbaka; men sällan bli de
utan, och slägtingarne fylla då deras
behof. Många kloster hafwa
trädgårdar, öppen jord och slafwar at odla
den. De betala ingen jordränta; och
konungen widrör den aldrig, ehuru
han äger dem, så framt han icke
skriftligen afhändt sig densamma. –
Sedan T. hemkommit ifrån tiggeriet, så
de äta frukost. Derefter studera de,
eller roa sig som de behaga, ända til
middagen kl.12. På e.m.
underwisas de unge T. af dem. Emot
aftonen sopa de templet; hwarefter 2
timmar anwändas til sång. – Utom
de slafwar som begagnas wid
jordbruket, har hwart kloster flera
drängar som kallas Tapaka och äro
werklige lekmän. De bära dock
munkdrägten, men med den skillnad at han
är hwit. Deras syssla är at
emottagå de penningar man gifwer deras
husbönder, emedan T. icke utan brott
kunna widröra dem, at förwalta
egendomen och, med ett ord, göra allt
hwad lagen icke tillåter munkarne at
sjelfwe göra. – En Siamesare som
will bli T., wänder sig til
Superiorn i något kloster. Rättigheten at
meddela drägten tilhör Sankraterne
ensamt, som utsätta en wiss dag til
denna ceremoni. Som yrket är
riktande och ej förbindande för hela
lifstiden, finnes ingen familj som icke
glädes af at se sina barn bli T.
Slägt och wänner åtfölja den
sökande under musik och dans. Han
inträder i templet, der qwinnorna och
spelmännen icke få slippa in. Man
rakar hans hufwud, ögonbryn och skägg.
Sankraten gifwer honom drägten, den
han sjelf bör taga på sig och släppa
den werldsliga ofwanpå. Under af-
och påklädningen, läser Sankraten
några böner. Efter några andra
formaliteter begifwer den unge T.,
åtföljd af samma sällskap, sig til det
kloster han utsett til sitt hemwist.
Hans slägt ger en stor måltid åt
munkarne i klostret; men ifrån den
dagen får han icke mer biwista hwarken
dans eller skådespel; och ehuru festen
åtföljes af en myckenhet förlustelser
utanför templet, är det T. förbudet
at se derpå.
2. – PEGUANSKE (Ind. M.). Desse
munkar, som förmodligen härstamma
ifrån de Siamesiske Talapoinerne, stå
i stort anseende hos folket. De
lefwa endast af almosor. Wördnaden
för dem går til den grad, at man
anser för en ära at dricka deras
twättwatten. De gå mycket gravitetiskt
på gatorna, klädde i en fotsid drägt
omgifwen en af fyra finger bred
lädergördel, med widhängande pung, hwari
de lägga almosorna. De bo midti
skogarna i et slags bur up i
trädtopparne; men detta sker blott af
frugtan för tigrar. Wid hwarje Ny
komma de til städerna at predika; der
sammankalla de folket genom
klämtning med en klocka eller bäcken.
Deras tal går mest ut på några bud i
den naturliga lagen, hwars
iakttagande de tro wara nog för at
belönas i et annat lif. När de dö,
begrafwas de på folkets bekostnad, och
et bål af de dyrbaraste träslag
upbygges för at bränna liken. Askan
kastas i floden, men benen nedgräfwas
wid foten af det träd der de i lifstiden
haft sin boning.
TALAPOINNOR (Siam. M.)
qwinnor i Siam som blifwa nunnor och
iakttaga nästan samma regel som
Talapoinerne. De bo i munkarnes
klorster. Som de aldrig göra
klosterlöftet i ungdomen, anför man den
öfwermogna åldern såsom en tilräcklig
borgen för deras återhållsamhet.
Ehuru de afsäga sig ägtenskap, straffas
deras afwikelser icke så strängt som
munkarnes. I stället för at en
Talapoin brännes lefwande, om han
gripes å bar gerning med en qwinna,
skickas nunnorna hem til slägten at
agas med käpprapp. Dessa
halfnunnor kallas på landets språk
Nangtchii. De behöfwa ingen Sankrat som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
