Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Teus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
net, så kalladt efter skogen wid
Teumessus, der det hade sitt tilhåll.
TEUS, en wälgörande Genius, på
hwars tilwaro landtfolket i Finisterre
ännu tror: han är hwitklädd, af en
jättelik wäxt, som tiltager ju närmare
man nalkas honom; han wisar
sig blott kl.2 om natten wid
korswägar. Behöfwer någon hans hjelp
emot onda andar, så gömmer han en
under sin kappa, och hjelper i
oförmodade faror. Ofta, när man är
inswept i hans kappa, höres djefwulens
wagn fara förbi med et rysligt buller;
men djefwulen flyr när han får se
Teus, aflägsnar sig under et rysligt
tjut, och drar efter sig en lång
ljus-strimma i lukten och på hafwet, i det
han sjunker ned i jorden ell.
förswinner i wågorna.
TEUSARPOULIET, et slags ande,
frugtad af Bretagnarne i trakten af
Morlaix. Han wisar sig under
skapnad af en hund, ko ell. annat husdjur.
TEUT, TEUTATES, THOT (Celt.
Myth.) namn som de gamle
Germanerne gåfwo den Högste Guden,
eller, enligt någre, at Mercurius.
Druiderne förstodo under detta namn
den werksamma principen, werldens
själ, som i förening med materien
hade gjort henne skicklig at frambringa
Intelligenserna ell. de lägre gudarne,
menniskan och de andra kreaturen.
Hans dyrkan synes hafwa börjat i
Egypten, der han regerade under namn
af Athotes eller Thot. Efter hans
död dyrkade Egyptierne honom såsom
en Gud, och gåfwo honom hunden til
symbol. De föreställde honom under
bild af en menniska med hundhufwud.
Hos Gallerne förestod Teutates
krigets öden. Hans dyrkan firades i
månskenet eller wid fackelsken utom
murarne på kullar ell. i täta skogar.
Man tilbad honom under olika
emblemer: under bild af en ek, om man
wille at han skulle uplysa nationens
sammankomster, och under bild af et
kastspjut, för at anhålla om seger.
Det ansågs för en wanhelgelse at odla
de fält der ceremonierne blifwit
firade; och at förekomma det de icke måtte
användas til et oheligt bruk, betäcktes
de med ofantliga stenar. I stora
landsplågor offrades menniskor åt
denna Gud. Någon gång infunno sig
swärmare, som anhöllo at bli offrade
åt honom i folkets namn. Celterne
offrade äfwen åt honom hundar, och
isynn. hästar, som, näst menniskor,
ansägos för det yppersta
försoningsoffret. Se ANUBIS.
TEUTADAMAS, fader til Pelasgus.
1. TEUTAMUS, konung i Assyrien
eller Susiana, skickade til Priami hjelp
20,000 man och 200 stridswagnar,
under befäl af Memnon, en ung prins
af trojansk ätt.
2. – Son af Dorus, hade med
Crethei dotter Asteria sonen Asterius,
under hwars regering Europa kom til
Kreta.
TEUTATES, se TEUT.
TEUTHIS, anförare för en trupp
Arkadier, som han förde til Trojas
belägring. Sedan han blifwit oense
med Agamemnon, då Grekerne lågo
för motwind i Aulis, wille han tåga
tilbaka med sitt folk. “Man
tillägger, säger Pausanias, at Minerva hade
antagit skapnad af Ops’ son Melas,
och försökte at afråda T.; at denne
blef ond, slog Gudinnan med sitt
kastspjut, och sårade henne i låret; at
han sedan aftågade med sin trupp,
men hemkommen hade en syn, då
Minerva uppenbarade sig och wisade
honom sin blessyr; at han genast föll in
i en trånsjuka, hwaraf han dog; at
jorden han bodde på, blef förbannad;
och at detta derföre war den enda
trakt i Arkadien, der ingen frukt wäxte.
Sedermera gingo inbyggqrne at
rådfråga oraklet i Dodona, som befallte
dem blidka Gudinnan. Det war
derföre som de upreste åt henne en
bildstod, som föreställde henne med en
blessyr i låret.
TEUTHRANTIA TURBA kallas af
Ovidius Teuthras’ 50 döttrar.
1. TEUTHRAS, son af Pandion,
konung i Cilicien och Mysien. Man
säger at han hade 50 döttrar, och at
Herkules gifte sig med dem alla. Se
AUGE, THESPIUS, TELEPHUS.
2. – En Grek, dödad af Mars
eller af Hektor wid Trojas belägring.
3. – En af Æneas’ följeslagare,
dödad i Italien.
TEUTON, se TUISTON.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
