Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Thor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfwer natten. Wid midnattstid
märkte de en stor jordbäfning. Då steg
Thor up, och kallade på sina
följeslagare. De letade för sig, och funno
en sidbyggning til höger, dit de
gingo in. Thor satte sig i dörren, de
andre suto längre in, och woro
mycket rädde. Thor hade Hammaren
i sin hand, för at förswara sig. De
hörde mycket buller och gny. Då det
började at dagas, gick Thor ut, och
fick se en man, som låg der i
grannskapet. Han war mycket stor och
snarkade förskräckligt. Då begrep
Thor, hwad det war för ett larm, de
hade hört om natten. Han spände
om sig bältet, hwarwid hans
gudastyrka ökades. I detsamma waknade
mannen, och stod strax upp. Thor
skall då icke wågat slå honom med
Hammaren, men frågade efter hans
namn. Han kallade sig Skrymner.
Icke behöfwer jag, sade han, fråga
dig om ditt namn, ty jag wet at du
är Asa-Thor, men hwar har du gjort
af min handske? Han räckte sig då
ned, och tog up handsken. Thor blef
då warse, at det war den hydda,
hwari han hade tilbringat natten, och
at utbyggnaden war handskens
tumfinger. Skrymner frågade om de
skulle följas åt. Thor sade ja.
Skrymner löste up sin matsäck och föreslog
at äta dagward, hwarom Thor och
hans sällskap woro ense. Skrymner
tilbjöd dem at lägga sitt matförråd
tilsamman, hwartil Thor war willig.
Jätten band då all maten i en påse,
tog den på nacken, och gick förut
öfwermåttan starkt. Sent om qwällen
upsökte han dem nattläger, under en
stor ek. Han sade til Thor: at han
wille lägga sig at sofwa; de kunde
taga matsäcken och hålla sin måltid.
Skrymner föll i sömn och snarkade
starkt. Då Thor skulle lösa up
matsäcken, inträffade den otroliga
händelsen at han icke kunde få lös en enda
knut, ej heller wille någon af bandets
ändar gifwa efter. När han ser at
det på intet satt wille lyckas, blir
han förbittrad, griper hammaren
Mjolner med båda händer, och slår den i
hufwudet på Skrymner. Denne
waknar, och frågar om et löf af trädet
föll ned på hans hufwud. Tillika sporde
han om de nu hade fått mat och woro
sängfärdige. Thor swarade at de nu
wille lägga sig. De gingo derpå bort
under en annan ek. Wid midnattstid
hörde Thor Skrymner snarka så hårdt
at det dånade i skogen. Han steg då
up, gick til honom, höjde hammaren
i wädret, och slog honom midt i
pannan, så at han kunde märka, at det
främsta af hammaren trycktes in i
hufwudet. I detsamma waknar
Skrymner och frågar: Hwad är det? Faller
et ållon ned på mitt hufwud? Eller
hwarföre wakar du Thor? Thor trädde
då hastigt tilbaka, och swarade
at han nyss waknat, samt at det nu
war midnatt, och således tid at
sofwa än längre. Då beslöt Thor
at om han kunde at gifwa honom
det tredje slaget, skulle han aldrig mera
se dagens ljus, och låg nu och
afbidade at Skrymner skulle falla rätt i
sömn. Mot dagen märker han at
Skrymner sofwer starkt. Han stiger
då up, går dit, höjer hammaren i
wädret med all sin kraft, och slår honom
på tinningen så, at hammaren sjönk
in ända til skaftet. Skrymner reste
sig up, strök sig om kinden, och sade:
månne några fåglar sitta i trädet
öfwer mig? Det förekommer mig
såsom något mossa föll af grenarne
ned på mitt hufwud. Är du waken
Thor? Det är nu tid at stiga up och
kläda sig, fastän j nu icke hafwen rätt
långt til den borg som heter Utgård.
Jag har hört er inbördes hwiska om
at j tyckten mig icke wara liten til
wäxt; men när j kommen til Utgård,
skolen j få se större män. Jag will
gifwa er et godt råd: skryten icke, ty
sådana småswänners stora ord skall
Urgårda-Lokes hoffolk icke wäl kunna
fördraga, utan wänden då hellre om;
det skall bekomma er mycket bättre.
Men wiljen j ändtligen fortsatta
resan, så hållen åt öster; min wäg
leder norr åt, til dessa fjäll som j der
sen. Skrymner tog derefter
matsäcken på ryggen, och gick ifrån dem in
i skogen. – Thor gick nu fram åt
wägen tillika med sitt resesällskap; de
fortforo at gå intil middagen. Då
sågo de ligga framför sig, på en stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
