Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Thor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ket dock icke kunde bestå för Thor. –
Hrungner hade et hjerta af hård sten,
och trekantig. Äfwen hans hufwud
war af sten. Hans sköld, hwarmed
han afbidade Thor, war jemwäl af
sten, stor och tjock. Hans
anfallswapen war stenklubban, som han tog
på skullrorna; och der hela gaf honom
et frugtanswärdt utseende. – Wid
hans sida stod Lerjätten, som hette
Mockurkalfe. – Thor drog til
stridsplatsen, och Thialfe war med honom.
Thialfe sprang bort til Hrungner,
och sade åt honom: Du står rätt
oförsigtig, Jätte! med skölden för dig.
Thor har sett dig, han skall gå ned
i jorden, och anfalla dig nedifrån. Då
Hrungner hörde det, sköt han skölden
under sina fötter, ställde sig på den,
och höll stenklubban i begge
händerna. Derpå såg han ljungeld, hörde
et starkt thordön, och förnam Thors
Asastyrka. Denne for wäldigt fram,
lyftade hammaren, och kastade den
långt bort efter Hrungner. –
Hrungner lyftade klubban med begge
händer, och kastade den på lika sätt emot.
Den mötte hammaren i luften, och
gick sönder, så at det ena stycket föll
på jorden, deraf kommo alla
brynstenar, det andra stycket träffade Thor i
hufwudet så at han föll framstupa på
jorden. Hammaren Mjolner träffade
Hrungner midt i hufwudet, och
krossade hans hufwudskål. Han föll fram
öfwer Thor, så at hans fötter lågo
på Thors hals. – Thialfe kämpade
med Mockurkalfe, som föll med ringa
heder; gick derefter fram och wille
taga bort Hrungners fot från Thors
hals, men kunde icke röra den ur
stället. Så snart Asarne sporde at
Thor war fallen, gingo de allesamman
bort för at taga foten af hans hals,
men kunde ej få den ur fläcken.
Magne, en son af Thor och Jernfaxa, som
då blott war tre år gammal, kom
til, kastade foten åt sidan, och sade:
Det war dock stor skada, fader! at
jag skulle komma så sent: jag tror,
at denne jätte skulle jag slagit ihjel
med min näfwe, om jag hade kommit
i lag med honom. – Thor reste sig
då up, gladdes åt sin son, och sade,
at han skulle blifwa stor och mägtig.
Han skänkte honom också Hrungners
häst Guldfaxe, hwilket Odin illa
uptog och sade, åt en så god häst skulle
han icke hafwa gifwit åt en
jätteqwinnas son, utan hellre åt sin fader.
Kettelns hemtning och Thors strid
med Midgårdsormen.
Gymer eller Äger är wred på
Asarne, antingen af orsak at han är
jätte, eller isynn. derföre, at de
dödat Bele, som utan hinder kan
antagas för hans son. Således, när
Thor befaller honom at tilreda
gåstabud för Asarne, söker han at gäcka
deras magt i det han begär en
kettel hwaruti öl kan bryggas för dem
alla. Asarne äro rådwille, til dess
en wis Tyr (en jätte) säger åt Thor,
at hans fader Hymer har en
milsdjup kettel, och begge foro åstad, för
at med list få den. De kommo til
jättens sal och gingo hurtigt förbi
hans moder, et odjur med 900
hufwuden. – En annan guldskinande
brunhwit qwinna, Tyrs moder, går
fram och gifwer dem öl; men
gömmer dem sedan under ketteln, för at
afwärja första utbrottet af Hymers
ondska. Sent kom jätten.
Isfjällarne skälfde under hans fot, och skägget
war isadt. Då han hörde, at jättars
fiende war kommen i salen och war
gömd, utbröt hans wrede, åtta
kettlar sönderslogos, men hel blef den
nionde stora, och oskadde utgingo Tyr
och Thor. Glupsk såg den gamle
jätten Gygiers bedröfware stå på
golfwet, och en aning om ondt genomfor
honom; dock lät han taga tre tjurar
och steka wid eld. Thor ensam åt
up twenne. Hymer war bekymrad
om mat til nästa afton, men Thor
lofwade at fånga fisk, om han gåfwe
bete. Jätten bad honom, at sjelf söka
det ibland hjorden, och den starke bröt
af tjuren begge hornens höga säte.
Bockarnes herre rodde ut med
Apornas slägting, och bad honom föra
båten längre ut. Han gjorde det
ogerna; tre hwalar drogos up i båten;
men i bakstammen gjorde Thor fast
en säker ref och satte oxens hufwud
på en stark krok. Öfwer betet
gapade den, som Gudarne hata och
hwilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
