- Project Runeberg -  Ordbok i fabelläran eller Allmän mythologi / Sednare delen /
583

(1831-1836) [MARC] Author: Carl Erik Deléen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tsigokten ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

583


TSIGOKTEN (Jap. M.) en af de fyra storgudarne i 33:dje
himmelen.

TSUIQUAM, se CANG-Y.

TUBILUSTRIUM, en trompetfest hos de gamle Romare,
hwarwid trompeterne som blifwit nyttjade wid
gudstjensten, skulle liksom genom offer renas och
helgas. Den firades twå gånger om året; den första
hölls den 23 Mars til Minervas, och den andra den 23
Maj til Vulcani ära. Wid ingången til Saturni tempel
offrades et tacklam.

TUCCIA, en Vestal som anklagades at hafwa brutit sin
ed, men bewiste sin oskuld derigemom, at hon i et fåll
bar watten ifrån Tibern til Vestas tempel. Plinius
utsätter denna händelse i Roms år 519, då man för
första gången sedan Numas tid stängde Jani tempel.

TUCHEFLI eller TU-CHEKI (Chin. M.), et namn hwarunder
Tumetiske Tartarerne dyrka Guden Foe.

TUCIA, se TUCCIA.

TUILA, son af Piliat-chut-chi, en gudamagt på
Kamtschatka. I en at Bérenger imiterad hymn heter det:
“Lefwe Tuila, den ewige sonen af Piliat-chut-chi! Han
är Gud öfwer vulkanerne och jordbäfningarne, som
härröra deraf, at hans hund Kozei skakar snön af sig.
När de ogudaktige reta honom med deras brott, skrämer
han fisken ifrån wara stränder, bränner up skinnen på
wara räfwar, och gör wåra hundar galna; de känna icke
mer igen wåra rop, de springa såsom wargar, tjuta i
skuggan, och skaka med buller isbarken ur håret;
förskräckelse råder i byarna, och de upskrämda
mödrarne trycka natt och dag barnen til sina bröst. O
Tuila! Aflägsna långt ifrån oss raseriet och
förskräckelsen; beskydda wåra trogna hundar! Wi wilje
bjuda dig hufwudet af wår bästa fisk, och utöfwa
gästfrihet emot wåra wildfarande bröder, hwilken du
anser bättre än alla offer! Tuila, himlagudens ewige
son! Tuila, jordenes Gud, war oss nådig! Bewara oss
för krig, eller strid på wår sida; bewara oss för
hungersnöd, och måtte din faderliga hand gifwa oss
fågel o. fisk i öfwerflöd!” Se GAETSCH.

TULI POIKA POHJOLAINEN (Finn. M.) en kall buse ifrån
Norden, som troddes släcka elden och förtaga dess sweda.

TUISTON (Celt. M.) en Gud född af Jorden, Tis ell.
Tuis, dem högste Guden som Germanerne, enligt Tacitus,
prisade i sina sånger. Han gaf Germanerne lagar,
hyfsning och religion, och blef efter döden ansedd som
en Gud. En hufwud-ceremoni wid hans dyrkan war at på
vers sjunga hans lof. Cæsar tror honom wara Pluto.

TUKTAN afbildas på kyrkotaflor såsom en Ängel med et
flammande swärd eller en gissel.

TULLA, en af amazonen Camillas tärnor.

TUMANURONG, nedstigen från himmelen; en skön qwinna
som, enligt Madagaskars annaler, en dag nedsteg ifrån
himmelen, omgifwen med guldkedjor, och som af
inbyggarne på Madagaskar antogs til drottning. När
konungen i Bantam fick höra detta, for han at se den
sköna qwinnan, och gifte sig med henne. Af detta
ägtenskap föddes en son, med hwilken T. gick hafwande
i twå hela år: också gick och talade barnet strax
efter födelsen. Denne prins, som war mycket
missbildad, erhöll namnet Tuma-Salingabering. När han
war fullkomligen utwäxt, delade guldkedjan, som modern
medfört ifrån himmefen, sig i twå bitar; hwarefter T.
hastigt förswann med hälften af kedjan, tillika med
sin gemål och hans broder, samt lemnade riket och
andra hälften af kedjan åt sin son. Denna kedja skall
ömsom hafwa warit tung och ömsom lätt, ömsom ljus och
ömsom mörk, och war länge förnämsta prydnaden för
konungarne i Goach, men hade sedan förswunnit.

TUMULTUS, en krigsgud, son af Mars.

TUNDER, prester af Budsdos religion, swara mot wara
biskopar. De erhålla sin magt och inwigas af Siaka
eller Öfwerstepresten. Den werldslige kejsaren i Japan
utnämner desse T.; Siaka bekräftar walet, och gifwer
dem rättighet at lemna dispense i wanliga mål, samt åt
lefwande och döda meddela Gudars och helgons
förtjenster.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:11:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fabellaran/2/0589.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free