Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tungomål ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TUNGOMÅL (Mah. M.). Perserne
påstå at Arabiskan, Persiskan och
Turkiskan äro de tre urspråken. De woro
alla tre på samma gång, säga de, i
bruk i det jordiska paradiset. Ormen,
som förförde wåra första föräldrar,
talade Arabiska, som är et
wälljudande, starkt och öfwertakande språk,
och som en dag skall blifwa
tungomålet i paradiset. Adam och Eva
talade sinsemellan Persiska, et ljufligt,
intagande, artigt och poetiskt språk,
hwari Eva lyckades för wäl som man
wet. Ängeln Gabriel, som dref dem
ur paradiset, nödgades tala Turkiska,
emedan då han först på Persiska
tilsagt dem at lemna paradiset, och
sedan på Arabiska, men de ändock ej
wille lyda, uttryckte han sig tydligare
på detta hotande språk, hwilket så
förskräckte dem at de måste lyda.
TUONELA (Finn. M) Dödens
tilstånd och underjordiska rike, fullt med
förruttnelse. Det troddes at i T.
fans allt hwad har på jorden förnöjde:
der fans ägtenskap med all dess
lycksalighet; der fans fisk, spannmål, fläsk;
hwarföre de och bredwid sina döda i
högarne nedsatte knifwar, spjut, pilar,
mat, kläder, ringar, husgeråd, pengar,
guld, silfwer m.m. Se JABMIAIMO.
TUONEN NEITO (Finn. M.).
Dödens Brudfrämma, en af Parcerne;
hon bor på Kipumäki, och håller i
handen en ask med målade lock och
full med plågor.
TUONI (Finn. M.) Walhall eller
Döden.
TUPAN (Amer. M. ) et namn hwar
under folket i Brasilien dyrka en wiss
ande, som förestår åskan. De äro
högligen förskräckte när det dundrar,
och när man säger dem at de böra
dyrka Gud, som är åskans uphofsman,
swara de: “det år högst besynnerligt
at Gud, som är så god, skall skräma
menniskorna med åskan.” Late
resande säga, at de hos detta folk icke
funnit minsta spår til religiösa
begrepp, och at ordet Gud finnes ej en
gång i språket; men åskan tro de äga
mycken magt, och äro ej allenast rådde
för henne, utan tro sig äfwen af henne
hafwa lärt åkerbruket.
TUPARAN (Amer. M.), uphäfde
sig, enligt en tradition hos Eduerne,
en folkstam i Californien, fordom
emot Niparaja, himmelens och jordens
Skapare, och wågade strida mot
honom i spetsen för sitt parti; men
Niparaja slog honom, betog honom all
hans magt, tog lifsmedlen ifrån
honom, fördref honom ifrån himmelen,
och instängde honom med alla hans
anhängare i en stor underjordisk grotta,
som han satte under hwalfiskars wård,
på det han icke måtte komma på fri
fot. Denne wälgörande Gud tycker
icke om at menniskorna kifwa,
och de som stupa för en pil eller et swärd,
komma icke til himmelen. T.
deremot ser gerna at menniskorna kriga,
emedan de som falla i striden, gå ner
i hans grotta. Den förres anhängare
äro förnuftige, kloke, läragtige och
lätte at öfwertyga; men den sednares
äro elake o. mycket begifne på trolldom.
TUPPEN war en symbol af
waksamhet och werksamhet. Derföre ser
man honom på gamla minnesmärken
ibland Minervas och Mercurii
attributer. Han utmärker äfwen strid och
seger, emedan han hellre stupar än ger
wika. Han offrades åt Larerne och
Priapus. Han tjente äfwen såsom
slagtoffer åt Æskulapius, när man blef
frisk efter en sjukdom. Mercurialis
berättar at en blind soldat, wid namn
Dalerius Aper, hade wändt sig til
denna Gud för at bli frisk, då Guden
skall hafwa tilsågt honom at taga
blodet efter en hwit tupp, göra en salva
deraf med honing, och i tre dagar
smörja ögonen dermed. Soldaten
lydde, blef frisk och tackade Guden
offentligen, och det är derföre som
Mercurialis tror at de gamle föreställde
Æskulapius med en tupp på handen.
Bacchi bildstoder wisa äfwen honom
någon gång med en tupp wid fötterna,
emedan man offrade åt honom en
sådan för wingårdarnas beskydd.
Gallerne hade en tupp i sina fanor,
förmodligen af det latinska ordets
(Gallus) liktydighet med deras namn.
Fransmännen hafwa också länge nyttjat
tuppen såsom emblem. Jfr ÆSKULAPIUS,
ALECTRYON, MARS.
TUPPSPÅDOM, se
ALEKTRYOMANTIEN.
TUPPSTEN (pierre alectorienne),
en sten som danas i tuppens mage.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
