Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tungomål ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
584
TUNGOMÅL (Mah. M.). Perserne påstå at Arabiskan,
Persiskan och Turkiskan äro de tre urspråken. De woro
alla tre på samma gång, säga de, i bruk i det jordiska
paradiset. Ormen, som förförde wåra första föräldrar,
talade Arabiska, som är et wälljudande, starkt och
öfwertakande språk, och som en dag skall blifwa
tungomålet i paradiset. Adam och Eva talade
sinsemellan Persiska, et ljufligt, intagande, artigt
och poetiskt språk, hwari Eva lyckades för wäl som man
wet. Ängeln Gabriel, som dref dem ur paradiset,
nödgades tala Turkiska, emedan då han först på
Persiska tilsagt dem at lemna paradiset, och sedan på
Arabiska, men de ändock ej wille lyda, uttryckte han
sig tydligare på detta hotande språk, hwilket så
förskräckte dem at de måste lyda.
TUONELA (Finn. M) Dödens tilstånd och underjordiska
rike, fullt med förruttnelse. Det troddes at i T. fans
allt hwad har på jorden förnöjde: der fans ägtenstak
med all dess lycksalighet; der fans fisk, spannmål,
fläsk; hwarföre de och bredwid sina döda i högarne
nedsatte knifwar, spjut, pilar, mat, kläder, ringar,
husgeråd, pengar, guld, silfwer m.m. Se JABMIAIMO.
TUONEN NEITO (Finn. M.). Dödens Brudfrämma, en af
Parcerne; hon bor på Kipumäki, och håller i handen en
ask med målade lock och full med plågor.
TUONI (Finn. M.) Walhall eller Döden.
TUPAN (Amer. M. ) et namn hwar under folket i
Brasilien dyrka en wiss ande, som förestår åskan. De
äro högligen förskräckte när det dundrar, och när man
säger dem at de höra dyrka Gud, som är åskans
uphofsman, swara de: “det år högst besynnerligt at
Gud, som är så god, skall skräma menniskorna med
åskan.” Late resande säga, at de hos detta folk icke
funnit minsta spår til religiösa begrepp, och at ordet
Gud finnes ej en gång i språket; men åskan tro de äga
mycken magt, och äro ej allenast rådde för henne, utan
tro sig äfwen af henne hafwa lärt åkerbruket.
TUPARAN (Amer. M.), uphäfde sig, enligt en tradition
hys Eduerne, en folkstam i Californien, fordom emot
Niparaja, himmelens och jordens Skapare, och wågade
strida mot honom i spetsen för sitt parti; men
Niparaja slog honom, betog honom all hans magt, tog
lifsmedlen ifrån honom, fördref honom ifrån himmelen,
och instängde honom med alla hans anhängare i en stor
underjordisk grotta, som han satte under hwalfiskars
wård, på det han icke måtte komma på fri fot. Denne
wälgörande Gud tycker icke om at menniskorna kifwa,
och de som stupa för en pil eller et swärd, komma icke
til himmelen. T. deremot ser gerna at menniskorna
kriga, emedan de som falla i striden, gå ner i hans
grotta. Den förres anhängare äro förnuftige, kloke,
läragtige och lätte at öfwertyga; men den sednares äro
elake o. mycket begifne på trolldom.
TUPPEN war en symbol af waksamhet och werksamhet.
Derföre ser man honom på gamla minnesmärken ibland
Minervas och Mercurii attributer. Han utmärker äfwen
strid och seger, emedan han hellre stupar än ger wika.
Han offrades åt Larerne och Priapus. Han tjente äfwen
såsom slagt-offer åt Æskulapius, när man blef frisk
efter en sjukdom. Mercurialis berättar at en blind
soldat, wid namn Dalerius Aper, hade wändt sig til
denna Gud för at bli frisk, då Guden skall hafwa
tilsågt honom at taga blodet efter en hwit tupp, göra
en salva deraf med honing, och i tre dagar smörja
ögonen dermed. Soldaten lydde, blef frisk och tackade
Guden offentligen, och det är derföre som Mercurialis
tror at de gamle föreställde Æskulapius med en tupp på
handen. Bacchi bildstoder wisa äfwen honom någon gång
med en tupp wid fötterna, emedan man offrade åt honom
en sådan för wingårdarnas beskydd. Gallerne hade en
tupp i sina fanor, förmodligen af det latinska ordets
(Kallus) liktydighet med deras namn. Fransmännen hafwa
också länge nyttjat tuppen såsom emblem. Jfr
ÆSKULAPIUS, ALECTRYON, MARS.
TUPPSPÅDOM, se ALEKTRYOMANTIEN.
TUPPSTEN (pierre alectorienne), en sten som danas i
tuppens mage.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
