Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Verania ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för högra handen til munnen, och
med den wenstra håller en häst wid
bettlet. Hon står framför Guden
Mars, som sitter och stöder sig emot
en käpp. I de flesta af dessa
medaljer äro guddomligheterne, såsom
Venus och Mars, blott allegoriska
figurer, som utmärka Fursten eller
Furstinnan. – De moderne artisterne
hafwa föreställt Venus åkande i lusten i
en wagn, dragen af dufwor eller
swanor, och bredwid henne twå dufwor,
som smeka hwarandra med näbbarna;
en krans af myrten och rosor pryder
hennes guldgula hår. Man ser
glädjen i hennes ögon och löjet på
hennes läppar; de öka icke hennes behag,
men framställa dem i hela deras dag.
Tusen små kärleksgudar, som leka
med hennes gördel, tyckas gifwa
bifallsrop åt hennes utomordentliga
skönhet. – Mexikanerne hade äfwen en
kärleksgudinna, hwilken de tillade
också wäldet öfwer windarna. Hon
uppassades af andra qwinnor; dwergar
och narrar som roade henne på en
förkjusande wistelseort, tjenade henne
såsom sändebud, för at bjuda dem af
gudarne til sig, i hwilkas sällskap hon
önskade tilbringa sina lediga stunder.
Hennes tempel war högst prägtigt,
och hennes fest firades årligen med en
pomp, som lockade hela nationen at
deltaga deri.
VERANIA, en af de fyra första
Vestaler som waldes af Numa.
VERGILIÆ, Sjustjernorna, som
bebåda Wåren.
VERIDICA, ett af Junos tilnamn.
VERJUGODUMNUS (Celt. M.), en
hjelte dyrkad såsom Gud i det fordna
Belgien.
VERNEMETIS, et galliskt tempel
på staden Bordeaux’s område.
VERRA, et altare i Rom, dit man
gick at bedja Gudarne det inga barn
måtte födas.
VERREA, högtider instiftade af
Prœtoren Verres.
VERTENS, ett af Lyckans tilnamn.
Livius omtalar en Fortuna Vertens,
som wände ansigtet ifrån åskådarne.
Se RESPICIENS.
VERTICORDIA, et tilnamn
hwarunder Venus dyrkades af Romarne,
emedan hon wände hjertan efter sitt
behag, eller ingaf dygdiga böjelser hos
qwinnor. I Roms år 639, då M.
Acilius och Cajus Porcius woro
Consuler, blef en romersk riddares dotter
träffad af åskan; och stället
hwarigenom denna händelse utdrifwit hennes
tunga, gaf spåmannen anledning at
säga, det flickor och riddare hotades
med wanära. Också straffades wid
samma tid tre Vestaler, som haft
oloflig beblandelse med romerska
riddare. Sibyllinske böckerne
rådfrågades, och på Decemvirernes rapport
befallte Senaten, at en bildstod skulle
helgas åt Venus Verticordia. Äran
at inwiga denna stod öfwerläts åt
den dygdigaste gwinna i Rom, och
alla röstade på Sulpicia, gift med
Fulvius Flaccus, och dotter af
Sulpicius Paterculus.
VERTUMNALIA, en fest som i Oct.
månad firades til Vertumni ära.
VERTUMNUS, träd- och
kryddgårdarnes Gud, förestod hösten, men
enligt andra wakade han öfwer
menniskornas tankar och förändringen. Han
hade den gåfwan at kunna ombyta
skapnad när han behagade. Denna
talang begagnade han för at winna
nymfen Pomonas hjerta, och lyckades,
oaktadt swårigheten i företaget. Då
de hunnit til en hög ålder, gjorde han
både sig och henne unga på nytt, och
blef henne aldrig otrogen. I 14:de
Boken af Ovidii Förwandlingar, kan
man läsa om V:i och Pomonas
kärleksäventyr, och huru Guden ombytte
form. V. dyrkades hos Etrurierne,
och ifrån dem kom hans dyrkan til
Rom. Ovidii utläggare göra honom
til en forden konung i Etrurien, som
genom den omwårdnad han wisade
odlingen af frukt och trädgårdar,
förtjente altaren efter sin död. – Man
tror at V., hwars namn betyder
förändra, ombyta, wända, utmärkte året
och dess skiften; och det war skäl til
den dikten, at han antog åtskilliga
skepnader för at behaga Pomona, d.ä.
bringa frukten til mognad. Ovidius
tyckes understöda denna gissning,
emedan han säger, at V. antog efter hand
utseende af en jordbrukare, skördeman,
wingårdsman och slutligen af en
gammal gumma, för at derigenom
utmärka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
