Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Veruactor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
610
märka årets fyra tider, wår, sommar, höst och winter.
Andre tro, at han hade sitt namn af den omsorg han
anwände för at afleda wattnet ur sjön Curtius, och
låta det falla ut i Tibern. Som denne Gud dyrkades
under otaliga former, så säger Horatius i flertal Dii
Vertumni. V. hade et tempel i Rom, nära köpmanstorget,
emedan han war en af de handlandes skyddsgudar. Han
föreställdes under bild af en ung man, med en krans af
åtskilliga örter, och en drägt som betäckte honom
blott til hälften, hållande frukt i wenstra handen,
och et fullhorn i den högra. V:i wackra bildstod i
trädgården wid Sceaux föreställer honom krönt med ax;
wid halsen är fästad et rådjursskinn, som han
upwecklar på wenstra armen, för at kunna bära en hop
frukt och löf; djurets hufwud och en del af huden
hänga under armen. I högra handen håller han en
trädgårdsknif, och han är klädd om fötterna som en
bonde.
VERUACTOR, en romersk afgud, som troddes göra
trädesåkerns upkörning lycklig. Han war den förste som
åkallades wid det offer som Cereus Flamen anställde
för denna Gudinna och Jorden. Han åkallade äswen
följande Gudar: Conditor, Convector, Imporcitor,
Insitor, Messor, Obarator, Occator, Promitor,
Redarator, Sarritor, Subruncinator.
VESPER, densamme som Hesper. Se LUCIFER, NOCTURNUS.
VESTA, 1. – Urani gemål och moder til Saturnus; tages
ofta af Skalderne för densamma som Terra ell. Jorden.
Ovidius säger at Terra kallas Vesta, emedan hon
uppehåller sig genom sin egen wigt: Sua vi stat. Zenos
lärjunge, Cleanthus, anklagade Aristarchus ifrån
Samos, derföre at han icke wisat Vesta den wördnad som
wederborde och dessutom stört hennes hwila. Enligt
Plutarchus war andemeningen af denna allegoriska
anklagelse den, at han förflyttat jorden ur
werldsaltets medelpunkt, för at låta henne wända sig
omkring solen. Man föreställde denna Vesta under
bilden af en qwinna som håller en trumma i handen, för
at utmärka jorden som innesluter wädren i sitt sköte.
Diodorus ifrån Sicilien säger at hon war upfinnare til
åkerbruket. 2. – En annan Vesta war dotter af Saturnus
och Ops, eller Rhea, enligt Apollodorus och Diodorus,
ell. Jungfrun Vesta; hon war eldens gudinna eller
sjelfwa elden: ty det namn Grekerne gåfwo henne, är
detsamma som betyder eld eller eldstad i husen. Vesta
war en af de äldsta gudinnor i hedendomen; hon
dyrkades i Troia långt före denna stadens förstöring,
och det tros, at Æneas förde hennes bild och dyrkan
til Italien; hon war en af hans husgudar. Vesta blef
en så högt aktad guddomlighet, at den blef ansedd
såsom ogudagtig, hwilken icke offrade åt henne.
Grekerne började och slutade alla sina offer med
hedersbewisningar åt Vesta, och åkallade henne först
af alla gudar. Hennes dyrkan bestod förnämligast deri,
at man wårdade den åt henne helgade elden, och lagade
at han aldrig slocknade; hwilket isynnerhet ålåg
Vestalerna at waka öfwer. I Korinthus hade Vesta et
tempel, men ingen bild; midt i templet stod blott et
altare för de offer som gåfwos åt gudinnan. Hon hade
äfwen altaren i flera af Greklands tempel som woro
helgade åt andra gudar, såsom i Delphi, i Athen,
Tenedos, Argos, Miletos, Ephesus o.s.w. Vestas tempel
i Rom war öppet för hela werlden om dagen; men ingen
fick der tilbringa natten; til och med om dagen fingo
inga karlar gå in i det innersta af templet. Det war
icke endast i templen man wårdade Vestas heliga eld,
utan äfwen wid hwarje husport; hwaraf kommer namnet
Vestibulum. – I forntiden fans hwarken hos Greker ell.
Romare annan bild eller symbol af Vesta, än den heliga
elden, som så noga wårdades; och om man sedermera
förfärdigade några stoder föreställde de snarare Vesta
Jorden, än Vesta Elden; men sannolikt förblandades de
sedermera. Wanligen föreställdes hon i matronedrägt,
klädd i en slöja, hållande i högra handen en fackla
ell. lampa, eller en liten offerkruka med twenne
grepar (capedun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
