Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vestaler ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Livia en utmärkt aktning, då den
lemnade henne en plats på Vestalernes
bänk. – Denna rygtbara Orden
bibehöll sig länge i et lysande tilstånd.
Under kejsarne hade den hunnit
högsta graden af utmärkelse. Den
fortfor ännu någon tid under de
Christna Regenterna; men lutade allt mer
och mer til sitt förfall. Det
förtjenar anmärkas, at ingen lösagtighet
insmög sig ibland Vestalerna, ehuru
tidehwarfwet tycktes gynna deras
afsteg ifrån pligternas wäg, det will
säga under de Christna kejsarne,
hwilka säkert icke tillåtit dem undergå et
så rysligt straff som fördom. Det
tålde länge innan man widrörde
deras privilegier och
företrädesrättigheter. Gratianus, som war mera
tiltagsen än alla hans företrädare,
befallte at den egendom man derefter
testamenterade dem, skulle tilfalla
allmänna skattkammaren, utom lösören,
dem de fingo fritt förwalta.
Följande året hemsöktes Rom af en ryslig
hungersnöd. Folket war fullt
öfwertogadt at denna landsplåga härledde
sig ifrån gudarnes wrede öfwer de
oförrätter man gjorde Vestalerna; men
hungersnöden uphörde i samma
ögonblick då knotet war nära at utbryta
i et allmänt upror. – Längre fram,
då Theodosius och Honorius hade lagt
under sitt wälde all den egendom som
war bestämd för templens och offrens
underhåll, blef Vestalernes säkert icke
skonad. Häfdatecknarne utmärka wäl
icke noggrant den tid då denna
Prestinne-Orden blef uphäfwen; men
sannolikt skedde det när Theodosius lät
tilsluta alla tempel. Allt bewisar
at Vestas tempel blef icke mera
skonadt än Jupiters och de öfriga
gudarnas. Hennes prestinnor undergingo
säkert samma öde som presterne; de
blefwo indragna likasom de sednare;
åtminstone omtalas de icke mer i
historien. Ifrån år 40 efter Roms
upbyggande, då Vestalerne instiftades,
ända til år 389 e. Chr. f., eller den
tidpunkten då Theodosius gaf
afguderiet det sista hugget, hade 1101 år
förflutit; ty så länge kan man påstå
at denna Orden fortfarit at florera.
– Vestalerne föreställas med en slöja
öfwer hufwudet; de hålla i händerna
en brinnande lampa, eller et
twågrepigt käril fyldt med eld; stundom
står prostinnan wid et antikt altare
hwarpå ses en brinnande koleld.
(Peruv. M.) I Cusco, hufwudstaden
i Peru under Incas regering, fanns
et kloster som tjenade til hemwist
för de unga jungfrur, hwilka
helgade sin lefnad åt Solen; men der
intogos inga andra, än de som woro
af Incas kungliga blod. Stundom
blefwo de Inwigda i barndomen i en
ålder, då deras jungfrudom icke
kunde betwiflas; ty den war just
hufwudartikeln, och man wakade med
sådan omsorg öfwer bibehållandet af
denna dyrbara blomma, at det war
nästan en omöjlighet för jungfrurna
i Cusco at fela i trohet emot deras
gemål Solen. Allt sällskap med
personer utom hus, ware sig män eller
qwinnor, war dem strängeligen
förbudet. Men om, i trots af alla dessa
försigtighetsmått, det ibland et så
stort antal af nunnor fanns någon
som felade mot sin heder, så stadgade
en lag at hon skulle lefwande
begrafwas och älskaren hängas. Dock, som
man ansåg det för en småsak at
låta en enda karl dö för det grufliga
brottet at kränka en flicka, helgad
åt Solen, deras Gud och deras
konungars fader, så stadgades i samma
lag, at, utom den egentligen
brottslige, skulle äfwen straffet drabba hans
hustru, barn, tjenare och slägtingar,
och dessutom alla inwånarne i staden
der han bodde, ända til dibarnen.
Derföre förstördes staden och besåddes med
sten; så at hela dess område blef öde,
härjadt och förbannadt, til tecken at
i den staden blifwit framfödt et så
afskywärdt barn. De lagade äfwen
at denna plats, om möjligt war, icke
beträddes af hwarken menniskor eller
djur. Denna lag sattes likwäl
aldrig i werket, emedan någon sådan
brottsling icke fanns der i landet.
VESTALIA, en högtid som Romaene
firade d. v. Idus Junii, d.ä. den 9
Juni, til Vestas ära. Kalas höllos
på gatorna, och rätterne buros til
Vestalerne, som offrade dem åt
Gudinnan. Qwarnarne pryddes med
blomsterqwastar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
