Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vestaler ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
614
för allt deras twång och mödosamma skyldigheter
hade Vestalerne et slags ersättning i ärofulla
privilegier och utomordentliga hedersbetygelser. Numa
hade gifwit dem magt at göra testamente under
föräldrarnes lifstid. Augustus förlänade dem alla de
företrädesrättigheter som de qwinnor i Rom hade,
hwilka gifwit 3:ne medborgare åt staten. Deras egendom
tilhörde dem enskilt; och de kunde antingen sälja
eller skänka bort den, huru de helst behagade. Om de
på wägen mötte en missgerningsman som skulle utföras
til afrättsplatsen, hade de privilegium at frälsa hans
lif. Dem ålåg endast at med ed styrka at de blott af
en händelse hade mött honom. Utom i detta enda fall,
aflade de aldrig ed inför domstol; ty deras blotta
försäkran eller intygande hade samma kraft och werkan
som en edgång. När de gingo ut i staden, gick en
lictor framför dem, både i egenskap af hedersmakt och
för at skydda dem emot förolämpningar. I början af
deras stiftelse hade de inga lictorer. En gång skall
en Vestal hafwa gått hem ifrån en souper, ensam och
klädd i wanlig drägt, men på en aflägsen gata blifwit
wåldtagen af en ung man. Denna händelse gaf anledning
at tänka på säkerhetsmått för deras kyskhet, hwarför
en lictor alltid skulle gå framför dem på gatorna. Det
war en lag, som wid lifsstraff förböd at gå in i deras
bärstolar, förmodligen stiftad af dylik anledning.
Consuler och Prætorer gingo ur wägen, så snart de
mötte en Vestal. Om de på något sätt hindrades at gå
ur wägen, stannade de til dess Vestalen gått förbi,
och nedfällde för henne bilan och risknipporna.
Romarne upläto åt dem en begrafningsplats i skötet af
deras egen stad: en sällsynt heder, som de delade
blott med et ganska litet antal af förnäma familjer.
Til och med de Vestaler som dömdes, fingo åtnjuta
denna förmån. Campus Sceleratus låg i den inre delen
of Rom. Hwart år på en wiss dag strömmade folket til
denna graf, och gjorde bön der, för at bereda lugn åt
deras skuggor. Vestalerne åtnjöto i staden allt det
förtroende som wishet och religion ingifwa. De
begagnades ofta för at återställa lugnet i familjerna,
at förlika owänner, at skydda den swage och afwäpna
förtryckaren. Hwart år gingo de til offerkonungen, som
i religionsmål war närmaste mannen efter Pontifex
Maximus; för at upmana honom at noggrant iakttaga sina
skyldigheter. Uti deras händer anförtroddes de
hemligaste och wigtigaste handlingar; och de förnämste
medborgare lemnade åt dem ofta fina testamenten;
ibland andra emottogo de wården af Antonii. Augustus
anförtrodde dem äfwen sin sista wilja, den de sjelfwa
inlemnade til Rådet, efter hans död. – Dessa
prestinnors klädedrägt, som war olika andra
fruntimmers, war hwarken för sorglig eller allwarsam.
Deras hufwudbonad, sådan man ser den på medaljer, war
sammansatt af bindlar som gingo flera hwars omkring
hufwudet. De buro hwita kläder med et slags kåpa af
samma färg. Manteln war purpurfärgad, föll öfwer ena
axeln och lemnade andra halfwa armen bar. I början war
deras drägt ganska enkel, emedan Numa, som lönade dem
af allmänna skattkammaren, icke kunde tänka på at
rikta dem. Men sedermera förwärfwade de omätliga
inkomster, för hwilka de hade at tacka flera förnäma
Romares fromma frikostighet; och då fick allt et annat
utseende. Deras första enkelhet efterträddes af den
mest förfinade luxe. De anwände de dyrbaraste tyger
til kläder. Nu mera läto de håret wäxa, som de i
början hade afklippt, och gjorde sig så granna de
möjligen kunde. Deras bärstolar blefwo mera prägtiga.
Man såg dem promenera utåt gatorna med den mest
utsökta pomp, och åka til Capitolium i en ypperlig
wagn, omgifna af en wäldig skara qwinnor och
slafwinnor. – Dem war tillåtet at biwista spektaklen:
och de woro obehindradt närwarande wid alla lekar.
Augustus gaf dem til och med en särskilt bänk på
skådeplatsen, midt emot Prætorns. Detta war den mest
utmärkta platsen, emedan Senaten ansåg sig wisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
