Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vestaler ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för allt deras twång och mödosamma
skyldigheter hade Vestalerne et slags
ersättning i ärofulla privilegier och
utomordentliga hedersbetygelser.
Numa hade gifwit dem magt at göra
testamente under föräldrarnes lifstid.
Augustus förlänade dem alla de
företrädesrättigheter som de qwinnor i
Rom hade, hwilka gifwit 3:ne
medborgare åt staten. Deras egendom
tilhörde dem enskilt; och de kunde
antingen sälja eller skänka bort den,
huru de helst behagade. Om de på
wägen mötte en missgerningsman som
skulle utföras til afrättsplatsen, hade
de privilegium at frälsa hans lif.
Dem ålåg endast at med ed styrka at
de blott af en händelse hade mött
honom. Utom i detta enda fall, aflade
de aldrig ed inför domstol; ty deras
blotta försäkran eller intygande hade
samma kraft och werkan som en
edgång. När de gingo ut i staden, gick
en lictor framför dem, både i
egenskap af hedersmakt och för at skydda
dem emot förolämpningar. I början
af deras stiftelse hade de inga
lictorer. En gång skall en Vestal
hafwa gått hem ifrån en souper, ensam
och klädd i wanlig drägt, men på en
aflägsen gata blifwit wåldtagen af en
ung man. Denna händelse gaf
anledning at tänka på säkerhetsmått för
deras kyskhet, hwarför en lictor alltid
skulle gå framför dem på gatorna.
Det war en lag, som wid lifsstraff
förböd at gå in i deras bärstolar,
förmodligen stiftad af dylik anledning.
Consuler och Prætorer gingo ur
wägen, så snart de mötte en Vestal. Om
de på något sätt hindrades at gå ur
wägen, stannade de til dess Vestalen
gått förbi, och nedfällde för henne
bilan och risknipporna. Romarne
upläto åt dem en begrafningsplats i
skötet af deras egen stad: en sällsynt
heder, som de delade blott med et
ganska litet antal af förnäma familjer.
Til och med de Vestaler som dömdes,
fingo åtnjuta denna förmån.
Campus Sceleratus låg i den inre delen
of Rom. Hwart år på en wiss dag
strömmade folket til denna graf, och
gjorde bön der, för at bereda lugn
åt deras skuggor. Vestalerne åtnjöto
i staden allt det förtroende som
wishet och religion ingifwa. De
begagnades ofta för at återställa
lugnet i familjerna, at förlika owänner, at
skydda den swage och afwäpna
förtryckaren. Hwart år gingo de til
offerkonungen, som i religionsmål war
närmaste mannen efter Pontifex
Maximus; för at upmana honom at
noggrant iakttaga sina skyldigheter. Uti
deras händer anförtroddes de
hemligaste och wigtigaste handlingar; och de
förnämste medborgare lemnade åt dem
ofta sina testamenten; ibland andra
emottogo de wården af Antonii.
Augustus anförtrodde dem äfwen sin sista
wilja, den de sjelfwa inlemnade til
Rådet, efter hans död. – Dessa
prestinnors klädedrägt, som war olika
andra fruntimmers, war hwarken för
sorglig eller allwarsam. Deras
hufwudbonad, sådan man ser den på
medaljer, war sammansatt af bindlar
som gingo flera hwars omkring
hufwudet. De buro hwita kläder med
et slags kåpa af samma färg.
Manteln war purpurfärgad, föll öfwer
ena axeln och lemnade andra halfwa
armen bar. I början war deras
drägt ganska enkel, emedan Numa,
som lönade dem af allmänna
skattkammaren, icke kunde tänka på at
rikta dem. Men sedermera
förwärfwade de omätliga inkomster, för hwilka
de hade at tacka flera förnäma
Romares fromma frikostighet; och då fick
allt et annat utseende. Deras första
enkelhet efterträddes af den mest
förfinade luxe. De anwände de
dyrbaraste tyger til kläder. Nu mera läto
de håret wäxa, som de i början hade
afklippt, och gjorde sig så granna de
möjligen kunde. Deras bärstolar
blefwo mera prägtiga. Man såg dem
promenera utåt gatorna med den mest
utsökta pomp, och åka til Capitolium
i en ypperlig wagn, omgifna af en
wäldig skara qwinnor och slafwinnor.
– Dem war tillåtet at biwista
spektaklen: och de woro obehindradt
närwarande wid alla lekar. Augustus
gaf dem til och med en särskilt bänk
på skådeplatsen, midt emot Prætorns.
Detta war den mest utmärkta
platsen, emedan Senaten ansåg sig wisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
