Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vulgaris ... - W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men det äldsta, som blef upbygdt af
Romulus, låg utanför staden; emedan
Augurerne hade insett at eldens gud
icke borde wara inom sjelfwa stadens
område. Tatius lät likwäl upbygga
et tempel åt honom i sjelfwa staden:
och det war i detta tempel
folket ofta hade sina sammankomster,
och republikens wigtigaste ärenden
afhandlades; ty Romarne trodde sig icke
kunna åkalla någonting mera heligt,
för at gifwa styrka åt de beslut och
de afhandlingar der förehades, än just
den hämnande eld, hwars symbol
denne guden war. Wid offringarne åt
honom plägade man låta elden
förtära hela slagtoffret, och behöll
ingenting för det heliga gästabudet; så at
det war werkliga brännoffer. Efter
Tarquinii d.ä. seger öfwer
Sabinerne, lät han til denna gudens ära
upbränna deras wapen och byte.
Hundar bewakade hans tempel, och åt
honom war lejonet helgadt emedan
det under sina rytningar tyckes
utspy eld igenom swalget. Man hade
äfwen inrättat fester til hans ära, af
hwilka den ypperligaste war den, då
man sprang omkring med brinnande
bloss, som man måste bära utan at
släcka dem, fram til det föresatta
målet. – Såsom Vulcani söner
ansågos alla de som gjorde sig
namnkunniga genom metall-arbete, såsom
Olenus, Albion m. fl. Bronteus och
Erichthonius hafwa warit ansedde
såsom hans egentlige söner. De
wanligaste namn man gifwer denna gud, äro:
Hephaistos, Lemnius, Mulciber eller
Mulcifer, Etnæcus, Tardipes, Ipnonigena,
Chrysor, Cyllouodion och Amphigyecis.
Vulcaris. Venus vulguris ell.
popularis war den som förestod
menighetens gemena kärleksbragder. Hon
war en motsats til Venus Urania.
Se Pandemos.
Vulpinalia, en allmän högtid
hos Romarne, hwarwid brändes
lefwande räfwar. Den firades d. 19 April.
Vulturius, et tilnamn för
Apollo, wanligen kallad Gamarnes
Apollo. Conon berättar anledningen
til detta besynnerliga namn. Twå
herdar som betade deras hjordar på
berget Lissus, nära Ephesus, sågo
några bin flyga utur en kula, då en af
herdarne lät nedhissa sig i en korg,
och fann der en skatt. Den som
stadnat utanföre och hissat up skatten,
lät kamraten stadna qwar i kulan,
och hoppades at han der snart skulle
sätta lifwet til. Den qwarblifne wardt
förtwiflad först, och somnade sedan;
men Apollo syntes för honom i
drömmen, och tilstyrkte honom at sarga
sin kropp med stenar, hwilket han
äfwen gjorde. Gamar, som kände
lukten af hans sår, flogo dit, och då de
stucko näbbarna i hans sår och
kläder och ärnade flyga sin wäg, följde
den stackars herden med näbbarne, och
nedföll utanför kulan. Så snart han
blef läkt, klagade han för magistraten
i Ephesus, som lät afrätta den
andra herden; och som den lefwande
fick hälften af jordgodset, lät han på
samma berg upbygga et tempel til
ära för sin befriare, under namn af
Gamarnes Apollo.
Vuoda, Mercurii tilnamn hos
Lombarderne.
W
Waawatar (Finn. M.). En
plågo-mö, i hwars ullwante swedorna
från sår skjutsades af troll.
Wadd (Arab. M.) en gudamagt
som hade menniskoform och war en
symbol af himmelen.
1. Wagn. De förnämsta wagnar
som man ser på gamla monumenter,
äro wagnar wäpnade med liar,
wagnar til kappkörning, triumfwagnar,
och täckta wagnar. De förste
nyttjades endast i krig. At sluta af
gamla minnesmärken, hade dessa wagnar
blott twå stora hjul, hwarwid liarne
woro fästade: tisteln war äfwen
wäpnad med skarpa spetsar, och bakdelen
af wagnen med hwassa äggjern, för
at hindra någon at stiga up.
Kappkörningswagnarne woro en art
snäcka som hwilade på twenne hjul; den
war högre framtil och hade en ganska
kort tistel, hwarwid spändes fyra
hästar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
