Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - W - Werldens Brand ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skola i början icke känna igen
hwarandra; och när de ändteligen hunnit
så långt, weta de ändå icke af någon
lag. Derom få de ide något begrepp,
förr ån efter et slags ewighets
förlopp. När denna tidrymd år förbi,
skall en Gud födas, hwilfen skingrar
okunnighetens mörker, lär
menniskorna en sann religion, de dygder som
böra utöfwas, och de laster som böra
flys. — De fleste bland de lärde i
Sunquin tro at werlden är ewig.
(Pers. M.) Parsis eller Guebrerne,
påstå at, for at få den nyskapade
weriden så mycket fortare befolkad,
tillät Gud at Eva hwar dag födde
twillingar; och i tusen år skonades
menniskorna af döden, så at de fingo
god tid at fortplanta sig.
Lapparne tro at werlden är utan
begynnelse och ända.
WERLDENS BRAND, en dans hos
de Gamle.
1. WERLDENS SKAPELSE
(SYSTEMET OM). — Negrerne på
Guldkusten påstå, at Gud har utan
beräkning skapat swarta och hwita
menniskor, hwilkas bestämmelse war at
befolka werlden. Oud wille
emellan dessa begge slag af menniskor
fördela åtskilliga gåfmor, neml. guldet
och skrifkonsten. De swarta, som
fingo frihet at wälja, tryckte mera om
guldet; men Gud som blef missnöjd
med deras girighet, gjorde den til
straff de hwite undergifne. I denna
öfwertygelse tro de fullt och fast at
det för hwar neger är omöjligt at
lära sig läsa eller skrifwa, och at
deras land är det enda der man kan
finna guld. Någre tro, at menniskan
icke en gång behållit den skapnad som
Gud gaf henne wid skapelsen, och at
flere lemmar til och med ombytt ställe.
De inbilla sig, t. ex. at Skaparen,
för at befordra slägtets förökelse,
hade på et mera synbart ställe placerat
de delar som äro tjenliga för detta
ändamål, men at Han sedermera
utsett för dem en mera blygsam plats,
då Han fåg at antalet af inwånarne
på jorden tilräckligen förökat sig.
2. – AMERIKANSKA. Hos
Caraiberne gäller den fornsägen, at det
Högsta Wäsendet lät sin son nedstiga ifrån
himmelen, för at döda en förskräcklig
orm, och at, sedan han öfwerwunnit
honom, wäxte i djurets inelfwor
maskar, som frambragte hwar och en sin
Caraib med dess hustru. Som detta
widunder hade fört et blodigt krig
emot närgränsande nationer, så är en
naturlig följd, at Caraiberne, som
hafwa detsamma at tacka för sin
tilwarelse, anse dem alla såsom fiender.
De tro at himmelen är af ewighet,
och at endast jorden och hafwet äro
skapade. – Indianerne på Antillerna
wisade en synnerlig wördnad för et
berg i deras land, emedan deri
funnos twenne grottor, hwarutur de
trodde at de första menniskorna hade
kommit; men de wördade ännu mer en
rygtbar grotta, ur hwilken deras
förfäder påstodo at Solen och Månen
hade framträdt. Det war den
heligaste orten i hela landet. Wid
ingången hade de satt twenne rysliga
afgudabilder, som föreställde djeflar,
och woro at anse såsom dörrwaktare.
De hade med målningar utsirat det
inre af grottan, som besöktes af
fromma själar ifrån alla håll med mycken
andakt. – Virginiens inbyggare tro
at werlden är et werk af wissa
undergudar, åt hwilka det Högsta
Wäsendet anförtrott detta arbete, at
wattnet war det första af de skapade
elementerna, och at gwinnan skapades
förr än mannen. – De folkslag som
bo på kusten af Mississipi, Canadier,
Irokesare, och wildarne på
Terre-Neuve, inbilla sig at himmel, jord och
menniskor blifwit danade af en
qwinna som tillika med sin son styr
werlden. Det är förmodligen derföre som
desse wildar räkna sin ättledning
efter qwinnolinien. Sonen är
principen för det goda, och qwinnan
ursprunget til det onda; det oaktadt
njuta begge en fullkomlig
lycksalighet. Skapelsen förklaras af dem på
följande sätt: En qwinna nedkom
ifrån himmelen och swäfwade en tid
i luften, sökande hwar hon skulle få
fotfäste. Sköldpaddan tilböd henne
sin rygg: hon emottog den, och
gjorde den til sitt hemwist. Efter hand
samlades orenlighet ur hafwet omkring
sköldpaddan, och danade småningom
en betydlig landsträcka. Som
qwinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
