Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - W - Werldens Skapelse ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emedlertid alldeles icke tyckte
om at wara ensam, nedsteg ifrån höjden
en ande, som omfamnade henne under
sömnen: hon blef hafwande och födde
twå gossar, som framkommo utur
sidan. När desse blefwo store, roade
de sig med jagt; men som den ene
wara mera skicklig jägare, wäckte
afunden snart missämja, och de blefwo
oförsonlige fiender. Den oskicklige
hade et wildt sinne och behandlade
brodern så illa, at denne twangs at
öfwergifwa jorden och fara up til
himmelen. Efter denna flyttning gjorde
anden å nyo et besök hos qwinnan,
som i följd deraf födde en dotter,
hwilken blef moder för folken i södra
America. – Chipiujanerne, en wild
folkstam i det inre af norra America,
tro at jordklotet war i början blott
en ofantlig ocean, och i hela
werldsrymden fans ingen lefwande warelse
mer än en wäldig fågel, hwars ögon
woro eld, hans blickar ljungeldar,
och rörelsen af hans wingar en
gräsligt larmande åska. Han nedflög
til Oceanen, och hade knappast
widrört hafwet förr än jorden upsprang
ur dess sköte, och hwilade der i
jemnwigt. Derpå lär fågeln upstiga ur
jorden alla de åtskilliga warelser som
derpå finnas, utom Chipiujanerne,
som framföddes af en hund. Också
begagna de icke köttet af detta djur,
utan hafwa en afsky för alla dem som
äta det. Sedan skapelsewerket war
fulländadt, gjorde fågeln en pil som
skulle wårdas med mycken omsorg,
och den man icke en gång fick
widröra; men C. hade den brottsliga
oförsigtigheten at bortröfwa den, hwilket
så förargade fågeln, at han aldrig
wisade sig mer. I början lefde
deras förfäder til dess fötterne blefwo
utnötte af för mycket gående, och
strupen blef förslappad af för
långwarigt ätande. En syndaflod
betäckte fordom hela jorden, utom de
högsta bergen, dit deras förfäder togo sin
tilflykt. – Andre tro, at den Stora
Haren, så benämnes det Högsta
Wäsendet, for på wattnet omgifwen af
alla fyrfota djur som utgjorde hans
hof, skapade jorden af et sandkorn
ifrån bottnen af Oceanen, och
menniskorma af de döda djurens kropp; men
den Store Tigern, hafwets Gud,
satte sig emot Storharens afsigter, eller
wägrade åtminstone at låna sig
deråt: och dessa äro, efter deras tanke,
de hufwudmagter som ouphörligt
strida mot hwarandra. – Huronerne
tro at det i början fans sex
menniskor i werlden: den ene upfor til
himmelen för at der leta sig ut en
qwinna, med hwilken han plägade
umgänge. Då den Högste uptäckte detta,
nedstörtade han qwinnan, som hette
Atahentsik, til jorden, der hon fick
twenne söner, af hwilka den ene
dödade den andra. – Enligt
Irokesernes mening förstördes menniskoslägtet
genom en allmän öfwerswämning;
men för at åter befolka jorden,
förwandlades djuren til menniskor.
3. – CHALDEISKA. Öfwertygade
at det Högsta Wäsendet icke war
något annat än et högst glänsande,
werksamt och fruktbart ljus, som gaf själ
och lif åt hela naturen, byggde de
sitt system på denna föreställning. De
ansågo alla warelser såsom lika
många utflöden ifrån detta ljus, hwilka
förlorade af sin finhet i den mån de
aflägsnade sig ifrån deras medelpunkt,
samt blefwo derigenom så grofwa och
tjocka, at de förbyttes i lika så
många materiela warelser; denna
förwandling war mer eller mindre
betydlig, allt efter utflödenas afstånd
ifrån deras ursprung; d.w.s. at ju
mera de materiela warelserne woro
aflägsnade ifrån det Högsta Wäsendet,
ju gröfre woro de. Uti en omätlig
rymd, högt öfwer den lekamliga
werlden, föreställde de sig det Högsta
Wäsendet såsom en glob af tusen gånger
starkare ljus än Solen. De strålar
det spridde omkring sig, framalstrade
medan de ännu hade all sin kraft och
werksamhet, de rena andar som
närmast omgåfwo den Ewige.
Nedanföre började utflödena at aftaga eller
förswagas, och frambragte
eldhimmelen (empyreum), den ädlaste och
mest uphöjda rymd i hela den
lekamliga werlden, och sätet för en eld
mera ren och fin än alla kroppar. De
utflöden som aflägsnade sig ännu mer
ifrån deras källa, hade danat en
gröfre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
