Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - W - Werldens Skapelse ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dig; och du, Bistnu, fullgör äfwen
ditt updrag. – Och då Brum
(Birmah) fick höra den Ewiges befallning,
formerade han genast et betelblad,
satte sig derpå, och swäfwade utåt
ytan af Joale (chaos); och Modus
och Kitus barn flydde och förswunno.
Sedan Joale uphört at häfwa sig
genom Brums andas förmåga,
förwandlade Bistnu sig til et gräsligt
wildswin; och sedan han nedstigit i
Joales afgrunder, drog han med sina
huggtänder Murto detutur. Hon
frambragte genast en stor sköldpadda
och en ofantlig orm. Bistnu ställde
ormen på sköldpaddans rygg, och
Murto på ryggen af ormen; och allting
blef skapadt i de 8 straff- och
pröfnings-Bobunerne, til och med i den
8:de i Murto, enligt den andens full
magt som den Ewige hade gifwit
honom; och Bistnu åtog sig at waka
öfwer allt hwad Birmah hade skapat
i Murtos 8:de Bobun. Han såg det
til goda och wakade öfwer dess
bibehållande, såsom den Ewige hade
honom befallt.” – Enligt några deras
filosofers tanka war Gud innesluten inom
sig sjelf, och skapade genom sin blotta
wilja en liten atom, ur hwilken Han
framdrog 4 andra af lika storlek;
slutligen samlade Han dessa fem
atomer, och gjorde deraf et omätligt
sandkorn; andra sandkorn som blefwo
utdragne ur detta och förenade,
frambragte himmelen, jorden och hafwet.
Ingen tradition uplyser huru länge
Gud war sysslosatt med denna
skapelse. I Bhagavadam läser man, “at
i tidernas början, då Werldsalltet låg
inneslutet i Wischnus wäsende, blef
denne Gud betagen af en åskådande
sömns dwala. Liggande på ormen
Adyssechen, utsträckt på mjölkhafwet,
och utan annat sällskap än sin magt
och sin wishet, tilbragte Han 1000
guddomliga år på det sättet. Efter
denna tids förlopp, fattade Han det
beslutet at skapa werlden å nyo; och
genast utsprang ur Hans nafwel en
telning af Tamarej; den bar en
blomma som sprack ut i strålarna af
den guddomliga solen, som är Wischnu.
I denna blomma skapades Bruma,
som, då han wille utgrunda
hemligheten af sitt ursprung, wandrade
länge inuti håligheten af denna
telning, utan at kunna hinna til dess
början. Trött af denna onyttiga
forskning, wände han tilbaka, satte sig på
blomman och åkallade Skaparen.
Efter en botgöring som warade i 1000
guddomliga år, såg han sig upfylld
af et himmelskt ljus; Gud wisade
sig för honom. Bruma föll
framstupa, tilbad Honom och sjöng Hans pris.
O Bruma, mitt älskade barn! sade
Gud til honom, du har min nåd, och
jag gifwer dig den magten at skapa
werlden. I mitt sköte förwarar jag
werldsalltet och alla lif; jag befaller
dig at frambringa dem, eller snarare
at utweckla dem, och det för wårt
nöjes skull, ty jag är i lifwen, och
lifwen äro i mig. Upmuntrad af
denna utmärkta nåd, började
Bruma åter sina botöfningar, för at
bereda sig til det storm werket.
Hundra guddomliga år, tilbragte i böner
och et djupt eftersinnande, gåfwo
honom en ökad konst och wisdom. Han
drack ur allt wattnet i hafwet,
hwar under werlden låg upswulgen, och såg
jorden upstiga ur wattnet. Han
började genast at uprätta Sorgon och
Padalon; derefter skapade han
himlarna, menniskorna och djuren; och
slutligen örterna, träden och bergen.”
– Andre Indianer tro, at werlden
blifwit spunnen af en spinnel, och at
den förgås en gång, när den åter går
tilbaka i buken på denna insekt.
8. – PÅ MARIANSKA eller
LADRONISKA ÖARNE. Desse öbor
erkänna goda och onda andar, och tro
at det är himmelska wäsenden, olika
med dem som bo på jorden. Den
äldste heter Sabukur, och hans hustru
Halmael. Deras son hette Klinlep,
d.ä. den store anden, och dottern
Ligobund. Flickan blef hafwande midti
luften, och nedsteg til jorden, der hon
framfödde tre barn. Förwånad at finna
jorden torr och ofruktbar, betäckte hon
henne, i kraft af sin mägtiga röst,
med örter, blomster och fruktträd;
hon prydde henne med gröna fält och
ditsatte förnuftiga menniskor. I den
tiden war döden okänd, den war blott
en kort sömn; menniskorna lemnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
