Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - W - Werldens Skapelse ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta lifwet den sista dagen i nedan,
och så snart ny inföll, upwaknade de
likasom hade de blifwit wäckte ur en
lugn och stilla sömn: men en ond
ande, wid namn Erigiregers, åbragte
dem en död mot hwilken ingenting
hjelpte; så at de som en gång hade
aflidit, woro döde för beständigt.
9. – HOS PERSERNE (Pers. M.).
De gamle Perserne sade, at det war
formedelst änglarnes biträde som
Oromasdes, eller det Högsta Wäsendet
skapade himlarna, och at de anwände
45 dagar til detta arbete. Knappt
woro himlarne skapade, för än
mörkret wisade sig på et wisst afstånd.
Det war Ariman som skapat det, för
at sätta det emot himlarna, eller
ljuset, et werk af Oromasdes. För at
tilbakadrifwa denna fiende, utwalde
den Högste fyra de tappraste änglar som
stridde emot och öfwerwunno Ariman.
Oromasdes kunde förstöra sin fiende
med alla hans anhängare; men för
sin egen ära wille han låta honom
lefwa, i anseende dertil at hans
egenskaper och fullkomligheter skulle winna
en ännu högre glans genom
motsatsen af hans medtäflares laster. Han
fördelade derföre i trenne delar den
tid på hwilken werlden skulle äga
bestånd, och utmärkte dem med tre
finger af sin hand. Ariman fick
tillåtelse at utwälja ett af dem, och tog
det medlersta. I följd häraf kunde
det onda wäsendet utötfwa sin elakhet
i werlden under all den tid som
utmärktes genom samma finger. De
första menniskorna skapades af
följande anledning. Då Oromasdes,
grundwäsendet för det goda, såg sig
anfallen af Ariman, det ondas princip,
beslöt han at i menniskokropp kläda et
ansenligt antal af de andar som
utgjorde hans hof, och at betjena sig af
dessa nya menniskor at bekriga sin
fiende. Det blef beslutet, at då
Ariman blifwit helt och hållet nedgjord,
skulle de döda kroppar upstå, och
ljuset skiljas från mörkret. – Zoroaster
upgifwer tre tider, på hwilka Gud
skapade werlden. Den första
anwändes at skapa himmelen, och
innefattade 45 dagar. Under den andra, som
warade i 60 dagar, blef wattnet
skapadt. Jorden skapades den tredje,
som räckte i 75 dagar. Den fjerde,
som påstod i 30, såg planeterne
framkomma. Den femte, af 80 dagar,
war bestämd för skapelsen af alla de
öfriga warelser, utom menniskan.
Denne, den ädlaste af alla, skapades
under den 6:te perioden, bestående af
75 dagar. Parsis eller Guebrerne
fira 6 högtider til åminnelse af dessa
skapelsens perioder. Zoroaster, som
fann det owärdigt Guds allmagt at
gifwa Honom något biträde som
förmådde skapa, påstod at Gud wäl
har de endast skapat det goda, men at det
onda war deraf en naturlig följd, och
åtföljde alltid det goda likasom
skuggan följer kroppen, samt at man,
utan at erkänna en särskilt skapare af
det onda, borde anse det såsom en
saknad af det goda.
I första Cap. af Vendedad berättar
Ormuzd werldens skapelse på följande
sått: “Jag skapade allt, säger han; i
begynnelsen skapade jag ljuset som
skulle uplysa solen, månen och
stjernorna; då war året blott en
afbruten dag wintern warade i 40 dygn;
en stark man aflade twenne barn, af
olika kön; de förenade sig. Slutligen
skapades djuren på marken.
10. – HOS EGYPTIERNE.
Detta folk erkände ingen annan Gud än
werldsalltet, inga andra principer för
warelserna, än materien och rörelsen.
Osiris war solen, månen war Isis.
I begynnelsen war allting
hopblandadt, himmel och jord woro ett; men
under tiden skilde sig elementerna;
luften sattes i rörelse; dess eldiga del
som drog sig til medelpunkten,
danar de stjernorna och uptände solen. Dess
grofwa fällning förblef icke utan
rörelse. Hon hwälfde omkring sin egen
axel, och jorden framkom. Solen
upwärmde denna tröga massa; de frö
dem inneslöt började at gro, och
lifwet uppenbarade sig under otaliga
olika former. Hwar lefwande warelse
hastade til det element som bäst
passade för honom. Werlden, tillägga de,
har sina periodiska wälfningar, och wid
hwarje af dem blir den förtärd af
eld; men den upwäxen ur sin aska,
för at undergå samma öde wid slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
