Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - W - Werldens Skapelse ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Sin sammanswuro sig emot
Skaparen, och sökte hindra Hans föresats
at skapa werlden. En man af mogen
ålder, med et långt skägg, upreser
sig med halfwa kroppen öfwer
bassinen der sköldpaddan simmar. Denne
man, som föreställer solen, har
hufwudet omginvet med en strålkrans; i
ena handen håller han flera små
dartar eller spetsar, med den andra
tyckes han instöta en i sköldpaddans
kropp. – Sintoisterne afwika något
i deras mening om alltings ursprung.
Chaos, såga de, war förr än
någonting annat; derutur framsköt något
som liknade en törntagg; den rörde
sig, förwandlade sig, och
Kunitokho-Dastonmicotto. eller Anden blef synlig.
13. – KAMTSCHADALERNE.
Himmelen och stjernorna, säga de, woro
til förr än jorden. Kutkhu skapade
jorden förmedelst sin son, som hans
hustru födde honom en dag då han
spatserade på hafwet. Andre
Kamtschadaler säga, at det war Kutkhu
och hans syster Kurtigith som förde
jorden ifrån himmelen, och fäste den
på hafwet. Utleigin hade skapat den.
– Sedan Kutkhu hade skapat jorden,
öfwergaf han himmelen och bosatte sig
i Kamtschatka. Der fick han en son,
som kallades Tigil, och en dotter wid
namn Sidanka, hwilka gifte sig med
hwarandra. Kutkhu, hans hustru och
barnen nyttjade kläder af löf, och
födde sig af björk- och aspbark; ty
djuren woro ännu icke skapade, och
Gudarne kunde icke fiska. En dag
öfwergaf Kutkhu sina barn och förswann
ifrån Kamtschatka. Ehuru han gick
på skidor, upkommo berg och kullar
under hans steg; jorden war förut
platt, men hans söner nedträngde deri
såsom lera, och de djupa dalarne
bära ännu märke derefter. – Då
Tigil såg sin slägt ökas, upfann han
konsten at göra nät af nässlor, för at
fånga fisk. Fadern hade lärt honom
at göra båtar och kläda sig i skinn.
Han skapade djuren på marken, och
gaf dem Piliatchutchi för at waka
öfwer dem. Denne Gud, som är
mycket småwäxt och klädd i
silfras-skinn, drages af rapphöns. Hans
gemål heter Tiranus. – Kutkhu har
gjort många galenskaper, som endast
ådraga honom förbannelser, i stället
för pris och böner. Hwartil tjena
så många berg, ättestupor, klippor,
sandbäckar, strömmar, regn och
owäder. Kamtschadalerne öfwerhopa
honom blott med owett för denna
otjenst. Antingen af för liten frugtan
eller kärlek i deras Gudstjenst, offra
de åt de Gudar som äro mest
ansedde, icke annat än gelar, fenor och
stjertar af fisken, som de annars skulle
kasta ibland afskrädet. För öfrigt,
om Kamtschadalerne icke gifwa något
åt sin Gud, så wänta de också föga
af honom. De göra hafwet til en
Gud, den de kalla Mitg, och som de
föreställa under skapnad af en fisk.
Denne Gud sköter endast sig sjelf.
Han skickar fisken in i floderna för at
der söka tjenligt wirke til båtar, och
alldeles icke til menniskornas föda.
Detta folk kan aldrig få den tron at
en Gud förmår göra dem något godt.
14. – PÅ MACASSAR. Det är
icke 200 år sedan, som Macassarerne,
et folkslag på ön Celebes i Polynesien,
alle woro afgudadyrkare. Deras
lärde inbillade dem, at himmelen aldrig
haft någon begynnelse; at solen och
månen der alltid utöfwat en oinskränkt
magt, och der lefwat i godt förstånd
med hwarandra, ända til den dagen
då en olycklig twist upkom och
Solen hade förföljt Månen för at
handtera henne illa; at som hon skadade
sig under sin flykt, hade hon
framfödt jorden, som då händelsewis
föll i det läge hon än i dag bibehåller; at
denna klumpiga massa hade spruckit
under fallet, då twenne slags jättar
hade framkommit; at den ena sorten
satte sig i besittning af hafwet, der
de förde befälet öfwer fiskarna; at de
i sin wrede der upwäckte owäder, och
aldrig nyste utan at åstadkomma et
skeppsbrott; at de andre jättarne
nedträngt til jordens medelpunkt, för at
der arbeta på metallernas daning, i
förening med Solen och Månen; at
då de skakade henne för mycket
wåldsamt, upkom jordbäfning, och hela
städer stundom kullstörtades; at för
öfrigt Månen ännu war hafwande med
flera andra werldar lika stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
