Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - W - Werldens Skapelse ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som wår, och at hon framföder dem
litet efter hand, för at laga ruinerna
efter dem som förtäras af solens
hetta; men at hon skulle föda på et
naturligt sätt, emedan Solen och
Månen, som, i följd af en gemensam
erfarenhet, hade erkänt, at werlden
behöfde deras inflytelser, blifwit
slutligen försonade med hwarandra, med
willkor at herrawäldet öfwer
himmelen skulle delas lika emellan dem
båda, d.w.s. at Solen skall regera
den ena hälften af dygnet och Månen
den andra.
15. – I MEXIKO. Mexikanerne
påstodo at Gud hade af jord skapat
en man och en qwinna; at dessa twå
modeller för menniskoslägtet skulle en
dag följas åt at bada, men hade
i wattnet förlorat deras skapnad;
deras Skapare hade dock gifwit dem den
tilbaka, jemte en blandning af wissa
metaller, och at werlden
härstammade ifrån dem; at som menniskorna
hade förgätit sina skyldigheter och sitt
ursprung, hade de blifwit straffade
med en allmän syndaflod, utom en
Amerikansk prest, wid namn Tezpi,
som med hustru och barn hade stigit
in i en stor träkista, och tagit med
sig en myckenhet djur och förträffliga
frön; at sedan wattnet hade utfallit,
hade han släppt ut en fågel som
heter Aura, hwilken icke kommit
tilbaka, och efter hand flera andra, som
icke låtit se sig mer; men at den
minsta, och den Mexikanerne mest
wärdera för hans lysande färger,
hade snart kommit tilbaka med en
trädqwist i munnen.
16. – PÅ MOLUCKERNA.
Inwånarne på Amboina gåfwo sig et wida
mindre ädelt ursprung, och trodde sig
hafwa en krokodil, ål eller en orm at
tacka derföre. Andre inbilla sig
wara framkomne ur en gammal ihålig
trädstam, och någre konungar på ön
räkna et kokosträd för deras stamfader.
17. – I PEGU. Folket på
Ganges’ halfö tro, at ifrån ewighet har
efterhand upkommit et ofantligt
antal af werldar, som hwar och en haft
sina särskilta Gudar tilsatte af det
Högsta Wäsendet at dem regera. Den
nuwarande werlden har redan warit
styrd af 4 särskilta Gudar, hwilka
regerat hwar i sin ordning. Den siste
af dessa Gudar förswann för 2500 år
sedan, och snart kommer den femte,
som, sedan han regerat wissa år, skall
förswinna likasom de andre. Då skall
himmelens eld nedfalla på jorden och
upbränna hela Werlden til aska; men
den skall åter upstå derutur, lik en
annan Phænix.
18. – HOS PHENICIERNE. Den
mörka luften, den mörka luftens
ande och Chaos, äro de första
grundämnena för Werldsalltet. De woro
oändeliga, och hafwa existerat långt
förr än någon gräns omgaf dem. Men
anden lifwade dessa grundämnen;
blandningen skedde, tingen
sammanbundo sig och werlden begynte.
Anden kände icke sin födelse. Då anden
sammanbant tingen, födde han Mot,
som skall betyda gyttja, enligt andre
förruttnelse af en wattenagtig massa.
Detta är ursprunget til alla frön;
och grundämnet til allting; derutur
framkommo kreaturen utan organer
och sinnen, hwilka med tiden blefwo
förnuftiga warelser, som betragtade
himmelen; de hade skapnad af egg.
Sedan Mot blifwit frambragt, kom
solen, månen och de andra stjernorna.
Af luften som uplyftes af hafwet och
upwärmdes af jorden, upkommo
windar, skyar och regn. Wattnen
blefwo frånskiljde genom solens wärma,
och nedstörtade til deras rum; och så
upkommo ljungeld och åska. Wid detta
duller waknade de försoffade djuren;
de framträdde ur gyttjan och upfyllde
jorden, luften och hafwet, hanar och
honor. Phenicierne äro de förste af
alla menniskor; och hafwa blifwit
frambragte af wädret och natten.
19. – I SKANDINAVIEN. I
seklernas morgonrodnad fans hwarken
haf, strand eller swalkande
westanwäder; allt war et bottenlöst swalg,
utan gräs och utan frön. Sol,
måne och stjernor foro widt omkring i
den höga Æthern, utan at känna
deras plats eller kraft. Se widare YMER.
20. – I SIAM. Enligt de lärde
i Siam, äro himlarne och jorden
ewiga. En Siamesare blir
förwånad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
