Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Å - Ålderdomen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förande i triumf denna
hemlighetsfulla ko, och stadnar framför kejsarens
palats. Der öppnar man buken på
henne, som innesluter flera mindre
kor af samma ämne. Kejsaren utdelar
dem ibland ministrarne,och håller et
litet tal til undersåtarne, för at
upmuntra dem at utan återwända odla
jorden. Det säges at kejsaren sjelf
plöjer samma dag, och at den säd som
wäxer efter hans arbete anwändes til
bröd för offren. Denna ceremoni är i
öfrigt endast för syns skull.
(Ind. Myth.) I konungariket Siam
firas årligen en dylik fest. “Fordom,
säger la Loubère woro konungarne de
förste som årligen arbetade i jorden;
men öfwerläto sedermera denna
förrättning åt en af sina embetsmän.
Man wäljer enkom hwart år en kung
för tilfället. Han rider på en oxe,
omgifwen af et följe med lägre
embetsmän, och går at börja åkerbruket
på konungens wägnar. Under denna
ceremoni, til hälften borgerlig och til
hälften religiös, beder man alla goda
och onda andar, som kunna gynna
eller skada jordens gröda.
Embetsmannen, som föreställer konungens person,
upbränner på fältet en hög med
risgryn, hwilket anses såsom et offer åt
de gudar som waka öfwer åkerbruket.
Se Can-Ja.
Ålderdomen, dotter af Erebus
och Natten. Hon hade et tempel i
Athén och et altare i Cadix. Hon
föreställes under bild af en gammal
qwinna i swart draperi, eller af
samma färg som wisnade lös. I högra
handen håller hon en kalk och med den
wenstra stöder hon sig på en käpp:
dubbel antydning på det understöd och
den föda som äro så nödwandiga för
den swaga och bräckliga ålderdomen.
Hon håller en förtorkad gren, och ser
med bedröfwelse på en upkastad graf,
på hwars kant står et timglas, som
är nära utrunnet och dermed
tilkännagifwer at hon icke har många
dagar igen. Se Menniskans Åldrar.
Åldrar. Horatius har updragif
taflan öfwer menniskans fyra åldtar:
och Boileau har efter honom målat
twenne, med drag som äro för wäl
kände at här behöfwa uprepas. De
gamle tyckas hafwa känt bruket at
framställa dem under allegoriska
bilder, om man får sluta från en
märkwärdig tafla i villa Corsini, nära
Rom, hwilken tyckes syfta på de
djupaste mysterier i platoniska filosofien.
Jorden föreställes der liggande,
bakom henne upstiga gradwis fyra ax,
det ena öfwer det andra, förmodligen
för at symbolisera menniskans fyra
åldrar, som på samma tafla
föreställas genom lika många personer: den
första är lutad emot jorden: den
andre är wäpnad med en sköld och et
ax; dem tredje står uprätt, i en
stadig och säker ställning; den fjerde har
hufwudet något lutande. Twå andra
personer ådraga sig äfwen
upmärksamhet: den ena är uppe i luften och
lemnar i Jordens händer en naken figur,
hwilket tyckes utmärka själens ingång
i någon elementarisk kropp; den andra
som sitter på molnen, inemot
medelpunkten, och håller i handen en kalk
eller bägare den hon tyckes uplyfta,
är förmodligen Hebe, och betecknar
själens odödlighet. Titian har
föreställt menniskans trenne åldrar genom
en grupp af tre barn, en herde och
en herdinna som spela på flöjt, samt
en gubbe som sitter i bakgrunden och
med upmärksamhet betragtar twenne
dödskallar. Twå andra allegoriska
taflor föreställa, den ena mannens fyra
åldrar, den andra qwinnans.
“En gubbe med hufwudet inswept
i en swart mössa, bedröfwad och
dyster blick, räknar penningar som ligga
på et bord. Til höger om honom en
man i sina bästa år, lagerkrönt,
läser och begrundar med allwarsam
blick: til wenster en ung man, med
fjäderprydd hatt, knäpper leende på
en guitarr, under det at framför dem
står et täckt barn med bart hufwud,
gläntar leende på en bur, och lockar
fåglarne som flyga förbi.”
“En liten flicka sitter på golfwet
och leker helt allwarsam med en docka
som hon afkläder: bredwid henne står
en ung skönhet och med mycket
wälbehag ser sig i spegeln under det hon
pryder sig: wid sidan sitter en qwinna
af mogen ålder, anständigt klädd,
framför en sybåge och broderar
upmärksamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
