Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Å - Årstiderne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den delen af sidan som är wänd åt
Sommaren, och klädd på den som
wänder sig åt Wintern. – Wåren
står med ryggen åt Hösten under bild
af en blomsterkrönt qwinna;
ymnighetshornet som upbäres af hennes
Genius, är äfwen fullt af blommor. Ena
foten som utsträckes at Wintern, är
betäckt af sin fotbonad, en del af
bröstet är äfwen betäckt, och endast den
sidan blottad som är wänd åt
Sommaren. – I rummen på slottet i
Tuileries, der Mignard har föreställt
Apollo midtibland de fyra Årstiderne,
ser man Wåren under Floras bild
krönt med blomster, och ströende
sådana på marken; hon är åtföljd af
en liten Zephir med fjärilwingar på
ryggen, och en korg full med
blomster i handen. Flora, hwars barmen
är alldeles blottad, är klädd i en
hwit robe med grön mantel öfwer;
men så målad, at det framställer
talrika nuancer af grönt. – Den
figuren som utmärker Sommaren, synes
öfwer Lejonet i Djurkretsen; och som
denna årstid har den mesta känningen
af solwärmen, har artisten ställt den
närmast Apollo. Hon är klädd i enkel
hwit gaze, som af solstrålarne får en
gul teinte i kanterna. Manteln, på
hwilken hon sitter, är guldfärgad; i
ena handen håller hon en skära, och
bredwid henne ligger en sädeskärfwe,
skördens symbol. Hösten lik en
Bacchant, är krönt med winblad: med ena
handen pressar hon drufwor i en
guldkalk som hon håller i den andra;
drägten är af violett purpur. –
Wintern är föreställd såsom en
gammal gubbe, och är längst ifrån
Apollo; han står nästan hel och hållen
i skuggan, och gör en god contrast
emot Sommaren, som är alldeles
uplyst af Solen. – Poussin har
föreställt de fyra Årstiderna genom
historier ur det Gamla Testamentet.
Wåren är föreställd genom Adam och
Eva i paradiset; Sommaren genom
Ruth, som skär säd; Hösten genom
historien om Josua och Caleb som bära
den stora windrufwan ifrån det
Förlofwade Landet; Wintern ses under
bild af Syndafloden, och målad med
all den ryslighet en sådan förskräcklig
tafla bör ingifwa. – Fontainen på
Grenelle-gatan i Paris, hwars
ritning och utförande äro af
Bouchardon, är prydd med fyra hwälfda
nicher hwarpå de fyra Årstidernes
Genier stå. Wåren är föreställd under
bilden af en ung man prydd med en
blomsterkrans och smekande en wädur.
En annan yngling som ser skarpt på
solen och håller en feston af ax, är
Sommaren. Wågskålar och drufwor
i handen på en tredje Genius
utmärka Hösten. Winterns figur är åtföljd
af Stenbocken. – Årstiderne, et
ämne så tjenligt at inspirera skalder och
artister af alla slag, har, för icke lång
tid sedan, blifwit på et alldeles nytt
sätt behandladt af Girodet, som
redan flera gånger ådagalagt, huru en
frisk och glad inbillningskraft kan
föryngra ämnen ur den gamla
mythologien, och gifwa större rikedom åt
de gamles allegorier. Wi införa här
beskrifningen derom med så mycket
större nöje, som dessa 4 taflor icke
blifwit offentligen wisade, och således äro
okände af allmänheten. Hwar
årstid är föreställd genom en allegorisk
figur, och behandlad lika okonstladt
som de gamla taflorna från
Herculanum. Denna följd af fyra taflor har
blifwit sammansatt och målad med
några förändringar, år X, (1802) för
Konungen i Spanien. – Naturens själ,
Wårens älskwärda Gudinna har
brutit de bojor henne fängslat: waggad
på Zephirernes wingar nedstiger hon
ifrån den ljusa himmelen som är
öpnad genom hennes andedrägt och
fröjdas öfwer hennes närwaro: en lätt
ånga som utgår ifrån henne, och
likasom mättad af grönska, röjer hennes
lifgifwande spår; hennes wäxt är
smärtare, än den man finner hos
Gudarnas budbärerska; hennes anletsdrag
äro skönare, än den yngstas af
Gratierna; och den nyss utspruckna rosen
täflar förgäfwes i glans med hennes
hy. En grön gaze, genom hwars
gleshet man kan gissa til de behag den
betäcker, fladdrar omkring hennes
sköna kropp, och smeker kärleksfullt dess
rundade former. Ena handen swäfwar
öfwer Cupidos lyra, på hwilken
Guden sjelf inristat sina triumfer: den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
