Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Å - Årstiderne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra, wäpnad med en af hans pilar, far med lätthet
öfwer strängarna. Men wid de ljufwa tonerna af den
skapande harmonien, framswäfwa i ögonblicket twenne
själar, lockade af hwarandra, de närmas och förena
sig. Klädde i lika lätta och otwungna former som dem
fornåldern lånade åt Psyche och Kärleken, tyckas de
genomtränga hwarandra och sammansmälta i et saligt
rus, deras lifligaste känslor: den odödliga är
förtjust öfwer sitt werk; hennes blickar hwars strålar
et ljust majestät, hwila med wälbehag öfwer dessa
lyckliga föremål för hennes omsorger; men allt
lefwande har en tryggad rättighet til hennes kärlek. I
skuggan af wecken på hennes fladdrande klädnad, och
liksom i bakgrunden af en hemlighetsfull löfsal, sitta
twenne hwita turturdufwor och kyssa hwarandra så
innerligt wid ljuden af hennes förkjusande lyra. Deras
wingar, som äro til hälften utslagna, skälfwa af
wällust. Hwarje fjäder tyckes darra af nöje. Et af
wecken i slöjan, fredadt för Zephirernas nycker,
tjenar til fristad för et sparfbo, der modern ligger
på de dyrbara frukterna af hennes kärlek, som ännu äro
instängda i deras bräckliga fängelse. Veneris dotter
bör sig med nöje slå några accorder; hon lutar något
på sitt wackra hufwud, der tusen blomster af olika
färger utspricka och beständigt förnyas; de äro henne
i stället för fladdrande hår och utgöra ensame hennes
diadem och hufwudbonad; här fasta den majestätiska
narcissan, ranunkeln, sippan och den stolta tulpanen
med hwarandra i pragt, och bestrida hwarandra priset
för skönhet; der lysa den blygsamma vielblomman och
den smidiga hyacinten af en mera ljusglans, och med
deras milda blandning as azurfärgade teinter, förhöja
purpurn och guldet hos den utsprickande rosen.
Kringfladdrande fjärilar och surrande biswärmar rusa
sig af den wällukt som dunstar ur blomstrens kalkar.
Denna unga Gudinna känner en hemlig glädje öfwergjuta
hennes hjerta, wid åsynen af de underwerk hon sjelf
tilwägabragt. Salihetens smålöje hwilar på hennes
rosenröda läppar; men hennes ändamål är wunnet: allt
njuter, allt är lycksaligt genom hennes wälgerningar,
och naturens utseende är förnyadt – Solens brännande
son, den strålande Sommaren, regerar nu i sin ordning.
Dess majestätiska och milda blickar hwila på jorden.
Han kommer at fullborda Wårens werk. Hans hufwud och
starkt byggda bröst, sätet för eldens grundämnen
ljunga åt alla håll utflöden deraf. Eldslågor utgöra
hans lysande hår. Med ena handen qwarhåller han hos
sig Sirius, som ur sina näsborrar utflåsar sina
skadliga ångor; med den andra häller han ur sin urna
rikligen med befruktande watten. Af det warmas och
fuktigas blandning, sammansätter han de stormfulla
molnen, trampar dem under sin mägtiga fot och nedböjer
dem til jorden. Åskan och haglet tränga derutur, och
med dem et wälgörande regn, hwars angenäma swalka
genomtränger och wederqwicker den törstande jordens
sköte. Men owädret skingras snart: i en luftregion,
fri från dunster, lyser redan för det hugswalade ögat
Iris glänsande skärp. Sommarens drägt är målad med den
mest lifliga grönska. En ödla, halfdold under de mörka
wecken, kryper in och likasom i skuggan af en tät
buske, trotsar der ostraffadt dagens eldar. Längre
bort flyger den omtanksamma gräshoppan, och uttröttar
sig med gagnlösa sånger, under det at den arbetsamma
myran i tysthet fyller sina förrådshus. Wid andra
ändan af manteln synes en farlig orm ifrån det
himmelsstreck som ligger under den brännande equatorns
ok, han utwecklar med stolthet sina mångdubbla lungor,
reser sitt djerfwa hufwud up mot Gudens, och tyckes
wid strålarna i hans hår tända det swarta gift hwaraf
han swäller, och de stiftande färgerne i sin skimrande
rustning. Emedlertid har den wälgörande Sommaren
wunnit sin afsigt: ur skötet af hans rika drägt låter
han frikostigt framträda gyllene skördar, en ljuf
wedergällning hwarmed han rikligen belönar den
outtröttliga jordbrukarens swett och möda. – Den rika
Hösten, under bilden af en Gudinna, kommer slutligen
för at upfylla Wårens löften: Gudinnan lutar sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
