Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Å - Årstiderne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra, wäpnad med en af hans pilar,
far med lätthet öfwer strängarna.
Men wid de ljufwa tonerna af den
skapande harmonien, framswäfwa i
ögonblicket twenne själar, lockade af
hwarandra, de närmas och förena sig.
Klädde i lika lätta och otwungna
former som dem fornåldern lånade åt
Psyche och Kärleken, tyckas de
genomtränga hwarandra och sammansmälta
i et saligt rus, deras lifligaste känslor:
den odödliga är förtjust öfwer sitt werk;
hennes blickar hwars strålar et ljust
majestät, hwila med wälbehag öfwer
dessa lyckliga föremål för hennes
omsorger; men allt lefwande har en
tryggad rättighet til hennes kärlek. I
skuggan af wecken på hennes
fladdrande klädnad, och liksom i
bakgrunden af en hemlighetsfull löfsal, sitta
twenne hwita turturdufwor och kyssa
hwarandra så innerligt wid ljuden af
hennes förkjusande lyra. Deras
wingar, som äro til hälften utslagna,
skälfwa af wällust. Hwarje fjäder tyckes
darra af nöje. Et af wecken i slöjan,
fredadt för Zephirernas nycker, tjenar
til fristad för et sparfbo, der modern
ligger på de dyrbara frukterna af
hennes kärlek, som ännu äro instängda
i deras bräckliga fängelse. Veneris
dotter hör sig med nöje slå några
accorder; hon lutar något på sitt
wackra hufwud, der tusen blomster af
olika färger utspricka och beständigt
förnyas; de äro henne i stället för
fladdrande hår och utgöra ensame
hennes diadem och hufwudbonad; här täfla
den majestätiska narcissan, ranunkeln,
sippan och den stolta tulpanen med
hwarandra i pragt, och bestrida
hwarandra priset för skönhet; der lysa den
blygsamma vielblomman och den
smidiga hyacinten af en mera ljuf glans,
och med deras milda blandning af
azurfärgade teinter, förhöja purpurn
och guldet hos den utsprickande rosen.
Kringfladdrande fjärilar och surrande
biswärmar rusa sig af den wällukt
som dunstar ur blomstrens kalkar.
Denna unga Gudinna känner en
hemlig glädje öfwergjuta hennes hjerta,
wid åsynen af de underwerk hon sjelf
tilwägabragt. Sällhetens smålöje
hwilar på hennes rosenröda läppar; men
hennes ändamål är wunnet: allt
njuter, allt är lycksaligt genom hennes
wälgerningar, och naturens utseende
är förnyadt – Solens brännande
son, den strålande Sommaren,
regerar nu i sin ordning. Dess
majestätiska och milda blickar hwila på jorden.
Han kommer at fullborda Wårens werk.
Hans hufwud och starkt byggda bröst,
sätet för eldens grundämnen ljunga åt alla
håll utflöden deraf. Eldslågor utgöra
hans lysande hår. Med ena handen
qwarhåller han hos sig Sirius, som ur
sina näsborrar utflåsar sina skadliga
ångor; med den andra håller han ur
sin urna rikligen med befruktande
watten. Af det warmas och fuktigas
blandning, sammansätter han de
stormfulla molnen, trampar dem under sin
mägtiga fot och nedböjer dem til
jorden. Åskan och haglet tränga derutur,
och med dem et wälgörande regn, hwars
angenäma swalka genomtränger och
wederqwicker den törstande jordens
sköte. Men owädret skingras snart: i
en luftregion, fri från dunster, lyser
redan för det hugswalade ögat Iris
glänsande skärp. Sommarens drägt
är målad med den mest lifliga
grönska. En ödla, halfdold under de mörka
wecken, kryper in och likasom i skuggan af
en tät buske, trotsar der ostraffadt
dagens eldar. Längre bort flyger den
omtanksamma gräshoppan, och uttröttar
sig med gagnlösa sånger, under det
at den arbetsamma myran i tysthet
fyller sina förrådshus. Wid andra
ändan af manteln synes en farlig orm
ifrån det himmelsstreck som ligger
under den brännande equatorns ok, han
utwecklar med stolthet sina mångdubbla
lungor, reser sitt djerfwa hufwud up mot
Gudens, och tyckes wid strålarna i hans
hår tända det swarta gift hwaraf han
swäller, och de skiftande färgerne i sin
skimrande rustning. Emedlertid har den
wälgörande Sommaren wunnit sin
afsigt: ur skötet af hans rika drägt låter han
frikostigt framträda gyllene skördar,
en ljuf wedergällning hwarmed han
rikligen belönar den outtröttliga
jordbrukarens swett och möda. – Den
rika Hösten, under bilden af en
Gudinna, kommer slutligen för at upfylla
Wårens löften: Gudinnan lutar sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
