Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ä - Änglarne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andre hålla bok och räkning öfwer
menniskornas synder. Ehuru Turkarne
hwarken känna deras namn eller deras
olika beställningar wid det himmelska
hofwet, tro de sig likwäl förbundne
at älska dem och til dem ställa sina
böner. Efter slutad bön göra de dem sin
helsning, och säga hwar gång, under
det de wända sig til höger och
wenster: Guds frid och barmhertighet ware
med eder!
Musulmännen tro at hwar
menniska har twenne änglar, som i
synnerhet inspectera alla hennes gerningar,
af hwilka den ene antecknar det goda
och den andre det onda. Desse änglar
äro så gode, at när någon som står
under deras wärd, begår en elak
handling, låta de honom sofwa innan
handlingen antecknas, i hopp at han wid
upwaknandet skall ångra sig; och om
han werkligen ångrar sig, skrifwa de
at Gud har förlåtit honom. De följa
honom öfwerallt, utom på afträden,
der de wänta utanför dörren, för at
strax derpå åter börja sin tjenstgöring.
Wid et sådant tilfälle iakttaga
Musulmännen en löjlig ceremoni. De
klifwa först in med wenstra foten, på
det ängeln som är upmärksam på
deras onda gerningar må lemna dem
den första, emedan det är wenstra sidan
han intager; och när de gå derifrån,
sticka de först ut högra foten, på det
ängeln som förestår de goda
gerningarne må fatta först i den.
ÄPLETRÄD (Mah. Myth.)
Turkarne tro at til höger om Guds thron
står et äpleträd, och at ingen kan
stiga högre än dess grenar.
1. ÄRAN (Sinneb. l.) en
allegorisk Guddomlighet. På gamla
medaljer ses hon naken til medjan; hon bär
en glob på hwilken ses de tolf
djurkretsens tecken, och en liten figur,
som håller en palmqwist i ena handen
och en krans i den andra. En af
Adriani medaljer föreställer henne med
en rik guldkrona på hufwudet, en i
högra handen, och med den wenstra
stödande en pyramid, symbolen af den
sanna Äran. Man gifwer henne
äfwen wingar, en trompet och et
ymnighetshorn. På flera andra Romerska
medaljer ser man henne under bilden
af Rom, personifierad genom en
Amazon, som sitter på krigsbyte, hållande
i högra handen en glob, på hwilken
står en liten Segergudinna, och i den
wenstra et spjut. I stora galleriet i
Versailles ser man Äran under bild
af en skön qwinna upburen af skyar,
och i hwars anletsdrag man läser
mildhet, behag och majestät. Hon har
guldgult hår, hufwudet omgifwet af
en gloria är äfwen prydt med en
guldkrona; barm och armar äro bara;
et slags tunica som betäcker den öfriga
kroppen, omgifwes af en rik gördel;
ofwanpå har hon en stor guldbroderad
mantel, och i händerna en stjernkrona.
Gravelot har krönt henne med lagrar;
hon omfamnar en pyramid: bredwid
henne synes historiens genius sysslosatt
at åt efterwerlden öfwerlemna stora
mäns namn och bragder. Palmer,
Triumfbågar och Minnets tempel
pryda på et tjenligt sätt bakgrunden af
taflan, hwars förgrund är rikligen
belagd med hederstecken och de
belöningar som tilhöra den sanna förtjensten.
2. – Dyrkades i Rom såsom en
Gud. Sedan M. Marcellus intagit
Sicilien, wille han upbygga et
tempel åt Dygden och Äran, och
rådgjorde derom med Pontifices, men de
swarade at ett tempel war för litet
för twå så stora gudamagter; han lät
derföre upbygga twenne, men helt nära
intil hwarandra, så at man måste
passera Dygdens tempel för at komma
til Ärans, hwarmed betecknades at
det är endast genom dygder som man
förwärfwar ära. I Maj månad
offrade man åt Honor med obetäckt
hufwud. Idus Quintilis (d. 15 Juli),
prydde sig en Riddare-sqvadron med
blomster- och olive-kransar, ställde sig
i slagordning på Campus Martius
likasom färdig til strid, samt klädd i
drägten Trabea och tågade från Ärans
tempel til Capitolium. På medaljer
föreställes Äran under bild af en man
som i högra handen håller en pik, och
et fullhorn i den wenstra: eller ock en
oliveqwist, fredens symbol, i stället
för piken: sådan förekommer den på
Titi medaljer, en furste som ansåg
för en sällhet då han kunde befordra
fred och ymnighet i sitt rike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
