Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ä - Ärans hand ... - Ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I sednare tider har Äran blifwit
föreställd genom en krigare af ädelt
och stolt utseende, med palmkrona på
hufwudet. Han är prydd med en
guldkedja och armband, samt wäpnad med
en lans och en sköld, på hwilken ses
Dygdens och Ärans tempel, med
devis: Hic terminus hæret; detta är
målet som wäntar honom.
3. – DEN FALSKA. (Sinn. l.) Ripa
gör henne til en qwinna med djerf
upsyn, och twå horn på hufwudet med
en höknippa twersöfwer dem. Til
öronbucklor har hon twenne blodiglar:
i ena handen håller hon en trumpet,
och i den andra en träd hwarwid är fästad
en flygande geting. I stället för dessa
mägta obegripliga emblemer har
Cochin anwändt en hufwudbonad af
påfågelfjädrar, hwarutur framsticka
twenne åsneöron. Andre föreställa henne
såsom en stolt qwinna med föraktande
blick; hon är dyrbart klädd, ser sig
med sjelfbehag i en spegel, och luktar
med tilfridsställelse på det rökwerk
hon sjelf antänder. Man skulle kunna
gifwa henne til attribut en korp som
yfwes öfwer at få utbreda en lånad
påfågelstjert.
ÄRANS HAND, se under HANDEN.
1. ÄRBARHETEN (Sinneb. l.)
Figuren är ädelt och blygsamt klädd, af
et enkelt och okonstlade skick. Ögonen
äro nedslagna och betäckta med en
slöja som skyler halfwa ansigtet.
2. – Emblemat för denna dygd
är en ung hwitklädd qwinna med
slöja på hufwudet, utan annan
prydnad än sitt hår; hon håller i högra
handen en spira som slutar sig med et
nedslaget öga. Hennes blickar äro fästade
på jorden, och drägten betäcker
henne hel och hållen.
ÄRELYSTNADEN (Sinneb. l.)
Romarne hade upbyggt tempel åt henne.
Hon föreställdes med wingar på
ryggen och nakna fötter, för at beteckna
widden af dess planer och den
snabbhet hwarmed hon will werkställa dem,
eller ock för at utmärka de mödor och
förödmjukelser den äregirige måste
uthärda för at ernå sitt ändamål. En
modern författare har uttryckt samma
tanke då han säger: den ärelystne står
alltid på knäna eller tåspetsarne. En
annan ikonolog charakteriserar henne på
följande sätt: en ung wacker qwinna,
barbent, klädd i grön drägt med
wingar på axlarne, och nedböjd under
Tyngden af biskopsmössor, kronor o.d.,
går wid stranden af et stormigt haf,
hwars böljor äro nära at sluka henne.
B. Picard föreställer denna last
genom en qwinna, hwars hufwudbonad
består af påfåogelfjädrar, och som håller
en uphojd spira i handen.
ÄRJÄMÖINEN (Finn.M.). En kall
buse, med rimfrost.
ÄRLIGHETEN (Sinneb. l.) Ripa
föreställer denna dygd under bild af
en qwinna, ledigt klädd, med en
uptänd lykta i ena handen, och en
sönderrifwen masque i den andra. Cochin
utmärker den genom en qwinna som
håller sitt hjerta i ena handen, och en
söndrig masque i den andra, under
det hon trampar på en annan.
Ö
ÖARNE omkring England.
Resebeskrifwaren Demetrius berättar i
Plutarchus, at de flesta öar i
grannskapet af England äro obebodda samt
helgade åt demoner och hjeltar; at då
han blef af kejsaren skickad at
undersöka dem, kom han til en af dem som
war bebodd; at en kort tid efter hans
ankomst upkom en ryslig storm med
åska, som gaf inwånarne anledning
til den tron at säkert någon af de
förnämsta demonerna hade blifwit död,
emedan deras död alltid war åtföljd
af någon olycksbådande händelse.
Demetrius tillägger, at en af dessa öar
är fängelse för Saturnus, som der
bewakas af Briareus, och sofwer
beständigt; samt at han är omgifwen af
en otalig skara demoner, hwilka
såsom slafwar ligga wid hans fötter.
ÖDET war en blind Guddomlighet,
som Hesiodus säger wara född af
Natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
