Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ö - Ödet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Chaos. Alla andra Guddomligheter woro denna
undergifna. Himlarne, jorden, hafwet och helwitet
lydde under dess wälde, och ingenting förmådde
förändra hwad Ödet hade beslutit, eller, för at tala
med Stoikerne: Ödet war sjelf denna olyckliga
nödwändighet, enligt hwilken allting hände i werlden.
Förgäfwes will Jupiter rädda Patroklus: han måste
undersöka dess öde som han icke känner. Han fattar
wågskålen och wäger det; och som den sidan hwilken
afgjorde om hjeltens död, war tyngre, så måste han
öfwerlemna honom at sitt öde. Hos samma skald beklagar
denne Gud sig, at han icke förmår beweka Ödet för sin
son Sarpedon, eller bewara honom för döden. Ovidius
låter Jupiter säga, at han är underkastad Ödets lag,
och om han kunde förändra den, skulle Æacus,
Rhadamanthus och Minos icke duka under för tyngden af
en bräcklig ålderdom. För at trösta den döende
Hippolytus, säger Diana, i Euripides, til honom, at
hon wisst icke kan ändra Ödens ordning, men för at
hämnas honom, will hon med egen hand döda en af Venus’
älskare. Ehuru oundwiklig denna Gudamagts domar woro,
säger Homerus likwäl at de en gång woro nära at icke
gå i werkställighet: så orediga woro begreppen i detta
ämne. Och Virgilius låter förstå genom sitt uttryck
fata viam invenient (ödet skall finna en wäg), at det
fans medel at Undwika det eller afwända dess mening.
Dessa öden woro ifrån ewighet skrifna på et ställe,
dit Gudarne gingo för at rådfråga dem, Jupiter gick
dit, säger Ovidius, med Venus, för at se Julius Cæsars
öden. Denne skald tillägger at konungarnes öden woro
inskrifna i demant. Ödets tjenare woro de tre
Parcerna, hwilka det ålåg at werkställa den blinda
Gudamagtens befallningar. Ödet föreställdes med
jordklotet under fötterna, och i händerna en urna som
innesluter de dödligas lotter. Man giswer det äfwen en
stjernkrona, och en spira, symbol af dess enwåldsmagt.
För at utmärka dess oföränderlighet och oundwiklighet,
afbildades det af de gamle genom ef hjul fästadt med
en kedja. Öfwerst på hjulel ligger en stor sten, och
nedanföre twenne ymnighetshorn med spjutspetsar.
Homerus har giswit en wacker bild af Ödct, som är
utförd på en Etrurisk skål (patera) af bronze.
Achillis och Hektors öden wägas der i Jupiters
wågskål; och som den sednares wäga mer, är hans död
besluten; och Apollo undandrager honom det stöd han
dittils lenmat honom.
Det Öde som de store på jorden så wäl som de ringaste
äro underkastade, är högst sinnrikt uttryckt på en
graverad sten i Stoschs cabinet Lachesis, den ena af
Parcerne, mcd sländan i handen, sitter på en komisk
masque, som utmärker de löjliga och lumpna upträdena
på mensliga lifwets skådeplats. Framför henne ses en
tragisk masque, som utmärker de wigtigaste händelserna
i wår lefnad; emedan Tragedien framställer endast
hjeltar på scenen.
– (DET BLINDA OCH OUNDVIKLIGA). Cochin afmålar det
såsom en ung man, som håller en koppartafla hwart
ödets beslut åro ristade. Han skuffar twenne barn, det
ena utföre en brådstupa, det andra fram på en
blomsterrik äng. Se SLUMPEN.
– TROJASÖDEN. Det waren allmänt rådande tanke hos
Greker och Trojaner, at Trojas undergång war förenad
med wissa olycksöden, som skulle upfyllas. Det första
war at staden icke kunde intagas, utan af Æaci
ättlingar. Detta grundade sig derpå, at Apollo och
Neptunus, som arbetade på at upbygga Troias murar,
hade bedt denna furste hjelpa sig, på det at då en
dödlig menniskas arbete blandades med Gudarnas, skulle
staden, som annars warit ointaglig, kunna en dag
blifwa intagen, om så wore Ödets wilja. Derföre gjorde
också Grekerne allt hwad de förmådde för at rycka
Achilles, som war Æaci sonson, ur Deidamias armar, der
hans moder hade gömt honom, och efter hans död blef
hans son Pyrrhus efterskickad, ehuru han då war mycket
ung. För det andra borde man hafwa Herkulis pilar, som
woro i Philoktetes’ händer, hwilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
