Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ö - Ödet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ten och Chaos. Alla andra
Guddomligheter woro denna undergifna.
Himlarne, jorden, hafwet och helwitet
lydde under dess wälde, och ingenting
förmådde förändra hwad Ödet hade
beslutit, eller, för at tala med
Stoikerne: Ödet war sjelf denna olyckliga
nödwändighet, enligt hwilken allting
hände i werlden. Förgäfwes will
Jupiter rädda Patroklus: han måste
undersöka dess öde som han icke känner.
Han fattar wågskålen och wäger det;
och som den sidan hwilken afgjorde
om hjeltens död, war tyngre, så måste
han öfwerlemna honom åt sitt öde.
Hos samma skald beklagar denne Gud
sig, at han icke förmår beweka Ödet
för sin son Sarpedon, eller bewara
honom för döden. Ovidius låter
Jupiter säga, at han är underkastad
Ödets lag, och om han kunde förändra
den, skulle Æacus, Rhadamanthus och
Minos icke duka under för tyngden
af en bräcklig ålderdom. För at
trösta den döende Hippolytus, säger
Diana, i Euripides, til honom, at hon
wisst icke kan ändra Ödens ordning,
men för at hämnas honom, will hon
med egen hand döda en af Venus’
älskare. Ehuru oundwiklig denna
Gudamagts domar woro, säger Homerus
likwäl at de en gång woro nära at
icke gå i werkställighet: så orediga
woro begreppen i detta ämne. Och
Virgilius låter förstå genom sitt
uttryck fata viam invenient (ödet skall
finna en wäg), at det fans medel at
Undwika det eller afwända dess mening.
Dessa öden woro ifrån ewighet skrifna
på et ställe, dit Gudarne gingo för
at rådfråga dem, Jupiter gick dit,
säger Ovidius, med Venus, för at se
Julius Cæsars öden. Denne skald
tillägger at konungarnes öden woro
inskrifna i demant. Ödets tjenare woro
de tre Parcerna, hwilka det ålåg at
werkställa den blinda Gudamagtens
befallningar. Ödet föreställdes med
jordklotet under fötterna, och i händerna
en urna som innesluter de dödligas
lotter. Man gifwer det äfwen en
stjernkrona, och en spira, symbol af
dess enwåldsmagt. För at utmärka
dess oföränderlighet och oundwiklighet,
afbildades det af de gamle genom et
hjul fästadt med en kedja. Öfwerst på
hjulet ligger en stor sten, och
nedanföre twenne ymnighetshorn med
spjutspetsar.
Homerus har giswit en wacker bild
af Ödet, som är utförd på en
Etrurisk skål (patera) af bronze. Achillis
och Hektors öden wägas der i
Jupiters wågskål; och som den sednares
wäga mer, är hans död besluten; och
Apollo undandrager honom det stöd
han dittils lemnat honom.
Det Öde som de store på jorden så
wäl som de ringaste äro underkastade,
är högst sinnrikt uttryckt på en
graverad sten i Stoschs cabinet
Lachesis, den ena af Parcerne, med sländan
i handen, sitter på en komisk masque,
som utmärker de löjliga och lumpna
upträdena på mensliga lifwets
skådeplats. Framför henne ses en tragisk
masque, som utmärker de wigtigaste
händelserna i wår lefnad; emedan
Tragedien framställer endast hjeltar på
scenen.
2. – (DET BLINDA OCH
OUNDVIKLIGA). Cochin afmålar det såsom en
ung man, som håller en koppartafla hwart
ödets beslut åro ristade. Han skuffar
twenne barn, det ena utföre en
brådstupa, det andra fram på en
blomsterrik äng. Se SLUMPEN.
3. TROJASÖDEN. Det waren allmänt
rådande tanke hos Greker och
Trojaner, at Trojas undergång war förenad
med wissa olycksöden, som skulle upfyllas.
Det första war at staden icke kunde
intagas, utan af Æaci ättlingar.
Detta grundade sig derpå, at Apollo
och Neptunus, som arbetade på at
upbygga Troias murar, hade bedt
denna furste hjelpa sig, på det at då en
dödlig menniskas arbete blandades med
Gudarnas, skulle staden, som annars
warit ointaglig, kunna en dag blifwa
intagen, om så wore Ödets wilja.
Derföre gjorde också Grekerne allt
hwad de förmådde för at rycka
Achilles, som war Æaci sonson, ur
Deidamias armar, der hans moder hade
gömt honom, och efter hans död blef
hans son Pyrrhus efterskickad, ehuru
han då war mycket ung. För det
andra borde man hafwa Herkulis pilar,
som woro i Philoktetes’ händer, hwilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
