Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min »harmas»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppstucken på en nål. Hela hemligheten är min
frodiga vegetation av tistlar och centaureor.
Till denna talrika familj av honungssamlare
anslöt sig genom en synnerligen lycklig slump hela
jägarstammen12. Arbetarna hade här och där på
min harmas lagt ut stora sandhögar och
stenupplag, som skulle användas vid byggandet av muren
kring området. Som det drog ut på tiden med
arbetet, blevo dessa byggnadsmaterialier redan
första året tagna i besittning av insekterna.
Murarbina hade till sovplatser utvalt mellanrummen
mellan stenarna och tillbragte där nätterna i stora
massor. Den kraftiga, ögonfläckiga ödlan, som,
när den blir alltför hårt ansatt, med vidöppet gap
angriper både människor och hundar, hade där
valt sig en grotta, i vilken den låg på lur efter
förbipasserande skalbaggar. Den långörade
stenskvättan, som är klädd som en dominikanermunk,
vit i bröstet och med svarta vingar, brukade sitta
på den högsta stenen och sjunga sin korta och
lantliga visa. Någonstädes i högen hade hon väl
sitt bo med sina himmelsblå ägg. Med
stenhögarna försvann den lilla sångerskan. Jag saknar
henne, ty hon skulle varit en förtjusande granne.
Den ögonfläckiga ödlan saknar jag däremot inte
alls.
Sanden var hemvist för en annan befolkning.
Där sopade bembexerna13 tröskeln till sina
jordgångar, kastande bakom sig ett litet moln av
sand. Den langedocska sphexen14 släpade bort
sin gräshoppa vid ett av känselspröten, och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
