Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min »harmas»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stizus15 lagrade där sina konserver av små cikador.
Till min stora sorg förjagade arbetarna till slut
hela rovstekelstammen. Men skulle jag en
vacker dag vilja ha dem tillbaka, behöver jag bara
lägga dit sandhögarna; då komma de snart igen
allesamman.
Några som icke försvunnit, emedan de icke ha
samma hemvist, äro ammophilerna, som jag ser
fladdra, en på våren och de andra på hösten,
längs trädgårdsgångarna och över gräsmattorna
på jakt efter larver, och så pompilerna16, en annan
sorts grävsteklar, som flyga fort och med hastiga
vingslag och leta i alla vinklar och vrår efter
spindlar. Den största lurar på Narbonne-lycosan17 eller
den svartbukiga tarantelen, vars jordgång jag
rätt ofta ser i min harmas. Den utgöres av en
lodrätt brunn med ett brunnskar av med silke
sammanspunnet gräs. Den väldiga spindeln, som
de flesta äro rädda för, sitter därnere på bottnen,
och man kan se hans ögon glänsa som små
diamanter. Vilket villebråd och vilken farlig jakt för
denna grävstekel! Och här kan man en varm
sommareftermiddag få se amazonmyrorna18, som i
ändlösa led lämna sin kaserns sovsalar och tåga långa
vägar för att jaga efter slavar. När vi få tid,
skola vi följa dem på deras strövtåg. Här på ett
annat ställe, kring en hög vissnande växtrester,
se vi halvtannat tum långa scolier19, som flyga
mjukt och behagligt och dyka ned i tuvan lockade
av ett rikt byte av larver.
Vad här är mycket att studera, och jag har ändå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
